Skärmfri barndom

Vi har alltid varit rätt avslappnade gällande skärmar. De fick inte skärm som förstahandsval när de var uttråkade som småttingar men vi har inga hårda tidsbegränsningar för skärmar nu när de är större. De fick första egna mobilen i åttaårsåldern. 
Deras förstahandsval vid val av aktivitet är aldrig/sällan skärmbaserat och de har inte heller varit så förhäxade/besatta av skärmar som deras kompisar som haft stenhårda regleringar kring skärmanvändande. De kompisarna vill aldrig göra något annat hemma hos oss än spela tv-spel eller kolla på mina barns mobiler.

Min teori är att lagom är bäst. Sätter man stenhårda regler kring skärmar blir det en jättestor grej och något extermt åtråvärt, har man inga regler alls och inte heller erbjuder alternativ eftersom det är najs med ett barn som sitter tyst och stilla framför en skärm så blir det inte heller bra. 

Sen beror det såklart på hur barnet är som person, vissa fastnar lättare än andra, man får liksom anpassa sig till hur just ens eget barn fungerar.