Hur överlever man trotsen?

Vet inte om det här gäller för er men ett misstag jag gjorde med min son i den åldern var att jag hade för höga förväntningar på vad han skulle klara av. 

Vi bråkade om stumporna varje morgon och jag fattade inte att det var svårt för honom att fixa själv. Han kunde ju redan läsa och skriva korta ord så jag fattade inte att det var svårt för honom att gå till byrån ta ett par strumpor och sätta på sig dem.

Han skulle heller aldrig erkänna att det var svårt, hellre bråka i timmar än blotta en svaghet. Det draget har han kvar även om det numera gäller läxor och klurigare grejer än att ta på sig strumpor.