Hur överlever man trotsen?

Tack snälla för ditt svar, det betyder mycket! Jag ska definitivt testa med bildstöd, det låter som något som skulle kunna skapa lite mer struktur i våra morgnar. Jag försöker redan ofta ge alternativ, men tyvärr fungerar det inte så ofta för oss. Men jag ska fortsätta med det.

Jag uppskattar också dina andra tips, särskilt om att lägga undan mobilen och ge odelad uppmärksamhet. Det är något jag verkligen behöver tänka på. Det känns skönt att höra att den här perioden går över, även om det är svårt att se det just nu.

Tack igen för att du delar med dig ? det ger mig lite hopp. Kram! ❤️

Tack för ditt meddelande! Det började bli riktigt extremt för några veckor sedan. Hon har alltid tyckt om förskolan, har kompisar där som hon leker med, och förskolelärarna säger att det brukar gå bra. Vid de tillfällen det har varit riktigt jobbigt vid lämning har jag ibland fått en bild senare under dagen där hon ser glad ut.

Hon går på förskolan mellan 9-14 varje dag, och sedan är jag ensam med henne fram till att pappan kommer hem vid 17. Hemma har det tidigare mest varit lite bråk då och då, vilket jag tänker är normalt, men nu är det något varje dag. Det är vid mat, läggdags och allt möjligt annat, och det kan ta lång tid för henne att lugna sig. Vi brukade ha riktigt fina nattningar förut, men nu vill hon nästan aldrig sova. Om vi har otur kan nattningen ta flera timmar, vilket är så utmattande.

Det har också börjat märkas när hon är hemma hos sin mormor, där det annars alltid varit glada miner och mycket skoj. Men nu börjar mormor nästan dra sig från att ha henne där, för det kan bli för mycket att hantera.

Tack alla som har skrivit och gett råd! Jag försöker att inte ta saker personligt ? jag vet att det är en fas och att hon inte menar det, men känslomässigt är det ändå svårt ibland. När hon säger att hon inte älskar mig brukar jag svara med att jag älskar henne.

När vi är hemma säger jag oftast att jag finns här men sätter mig lite längre bort om hon vill ha mig. Jag ska jobba mer på att vara konsekvent med hur jag gör saker.

Min dotter vill gärna göra ALLT själv ? klä på sig, lägga upp mat, hämta tallrik och liknande. Hon har lite svårt att be om hjälp, även om det är något som hon inte riktigt klarar av ännu. Vi försöker låta henne testa själv så mycket som möjligt, även om det ibland innebär att middagen tar så lång tid att vi får äta kall mat. Det är särskilt svårt när vi har bråttom och behöver komma iväg någonstans.

Jag jobbar mycket på att själv hålla mig lugn och inte bli för upprörd. Jag försöker tänka att det inte blir bättre om jag också höjer rösten, men det kan vara tufft ibland.

Mycket är svårt att hantera när vi är ute. Hon vill ofta "börja om från början" om jag inte har gått exakt så som hon ville. Om jag säger nej kan hon springa iväg, och jag måste kuta efter och sedan bära henne tillbaka skrikandes. Om jag sätter ner henne igen så springer hon oftast iväg på nytt, och jag vågar inte riskera att hon springer ut i gatan.

Jag ska verkligen försöka ge mer positiv feedback och inte låta mig påverkas lika mycket av skrik. Jag har lite lättare för det än min man, som har svårt för skrik och snabbt blir frustrerad. Ibland slutar det med att vi har två upprörda personer samtidigt, medan jag försöker hålla mig lugn. Jag brukar be honom gå till ett annat rum, gå ut en sväng eller ta på sig hörlurar om det blir för mycket, för jag vill inte höra honom gorma med.