"Jaha, så vad gör du om dagarna nuförtiden, då?"

Det är så livet är, de som jobbar för höra saker från chefer och kollegor istället som inte alltid är så trevliga. Ingen kommer undan, vi har alla ett kors att bära. 

Anmält. Såklart. Det där med att sparka på andra kan vi lämna åt FK och andra myndigheter.

Om du brydde dig det minsta hade du sett att Ts förklarar sina omständigheter i ett svar i tråden att hon kommer bli allt sämre med tiden... 

Jag Ägnade 4 timmar åt att tvätta och städa igår och kommer nu ligga i ett mörkt rum i tre dagar"?

Uppenbarligen orkar du sitta framför en ljus datorskärm eller mobilskärm och skriva det här inlägget. Tror att ni kan och orkar mer än ni tror. Sjukersättning är nog rätt förödande att få, eftersom det ger en stämpeln att man inte kan eller duger till något. Inte konstigt att det går neråt och bara blir sämre och sämre då. 

Min mamma blev sjukpensionär för många år sedan pga nervsmärtor efter ett diskbråck. Det var många som ifrågasatte, speciellt närstående, eftersom de såg henne de korta stunder hon orkade hålla ihop. Hon gick på starka, narkotikaklassade mediciner och har mer än en gång fått det ifrågasatt både av farmaceuter och vikarierande läkare. För inte så länge sedan var det en läkare (inte hennes ordinarie) som på egen hand bestämde sig för att ändra i hennes medicinering utan att prata vare dig med ordinarie läkare eller mamma när mamma ringde in om förnyelse av recept. 

Periodvis mår mamma jättebra och orkar en hel del. Sen kommer det ett bakslag och det blir jobbigt att gå en promenad på 10 minuter med hunden. 

Numera är hon även ålderspensionär så ingen ifrågasätter det hela. 

Hört talas om MS och andra degenerativa sjukdomar som ger smärta och bara blir värre?

Kamma dig för fan och var jävligt tacksam om du och din familj slipper sånt.

Att sitta här i 10 minuter kanske leder till 2 timmar av sömnbehov efteråt. Sen vill ingen arbetsgivare nånstans ha en anställd där du inte vet:

1) om den kommer till jobbet 
2) när den kommer till jobbet (om den orkar)
3) Hur länge den kan arbeta just idag. 

TS kanske skulle kunna arbeta under förutsättningen att helt fritt kunna lägga upp sitt jobb men dessa jobb är sjukt sällsynta. 

Min mamma hade kunnat jobba under de förutsättningarna, bortsett då från att vi pratar innan digitaliseringen och att hon jobbat inom fysiska branscher och inte klarade av kontorsarbete. 

Jag ar en fd arbetskamrat med psykisk ohälsa. Hon har sjukersättning på 50%. Det tar henne ca 40 minuter enkel resa till jobbet, sen jobba 4 timmar och sen hem 40 minuter igen. Sen sover hon 3-4 timmar när hon kommer hem, fixar lite mat, är vaken en stund och sen sover hon hela natten. Nu behöver hon jobba för det sociala det ger men i övrigt tar det mer än det ger. Att åka på fest eller något annat roligt gör henne totalt utslagen dagen efter. 

Ja, TS tog exempel på något...inte vad som skedde precis just den dagen.

 

Sure att det inte är roligt men de som får på 100%  är utredda åt alla håll och kanter. Vissa kan några procent men att få ett så pass anpassat arbete som behövas är i princip omöjligt. Det handlar inte om att kunna eller orka mer än man tror... Jisses.

På mitt första jobb hade jag en jämnårig kollega 20+ som fått total otur i lotteriet.

Hon hade extrem luxation på alla stora leder, kunde poppa axeln ur led bara hon dansade bugg, och hade gjort det dubbelsidigt vid ett tillfälle- då kan man inte göra något alls med sina armar.

IBS och proteinallergi på nivån att ta med sig egna stekpannor hem när man ska hälsa på mamma, annars blir man totalt magsjuk och matt i flera dygn.

Ungdomsreumatism, fick ofta ha vantar på kontoret och det fanns dagar då hon knappt kunde hålla i en kaffemugg.

Så svår mensvärk att det blev 2-3 dagar sjukskrivning i månaden bara där, och måste ta blödningshämmande läkemedel för att inte svimma av, slå sig och vid flera tillfällen behöva ambulanstransport.

Hjärtproblem- måste ta betablockare, och fick hemska mardrömmar av det så då fick hon ytterligare någon medicin mot det.

Migrän på nivån kräkas och svimma om man inte får i sig medicin tillräckligt fort och även med medicin vara tvungen att ligga i mörkt svalt rum ett dygn.

Hon fick börja varje dag med att ta sina olika mediciner i en viss sekvens och sen vänta en halvtimme för att se om de stannade nere, då kunde hon äta. Om hon spydde under den halvtimmen fick hon dricka vatten och sen börja om från början. Vissa dagar var hon inte på jobbet förrän tio, men jobbade administrativt och tog igen tiden.

Trots allt det där kämpade hon med att jobba heltid i bra många år, men jobbar idag halvtid.

Det är ju väldigt mycket bättre att det idag finns möjlighet att jobba hemifrån för de som kämpar med variabla sjukdomssymtom, men visst, då får man som vissa jag känner välja att vara en person "på golvet" och inte ta på sig tidskritiska /alltför avancerade uppgifter, även om man har kompetens för mer.

Tänk efter på alla detaljer du just delade... Ok om det vore dig själv men använda väldigt igenkännande privata detaljer om någon annan?

Det var många år sen och det finns tusentals kvinnor som har multipla diagnoser men du har rätt. Jag ska tänka på det framåt.

Blir bara så trött på att vissa inte kan fatta att det oftast inte är bara en enda sak som gör att man inte kan jobba fullt, man kan ha sex olika saker som kan förstöra 10- 90% av ens arbetsförmåga beroende på dag, också.

Missade du citatinstecknen?

Det var ett exempel...