• Hyllemor

    Vad tycker du är viktigt i uppfostran?

    Jag har en 7-åring med många kompisar där jag ser föräldrar och barn interagera. Jag arbetar på förskola och har gjort så under 15+ år nu. Jag börjar bli mörkrädd och uppgiven!


    För varje år som går blir det lite värre: det är färre 5-åringar som kan läsa eller ens kan enstaka bokstäver om vi inte lär dem i förskolan eller som har någon form av allmänbildning hemifrån.

    Nästan alla 4-7-åringar jag umgås med tycker att det är okej att leksaker går sönder, eller säger åt mig att JAG ska plocka upp någonting som de har tappat/kastat eller liknande på golvet. Nästan ingen 5-åring kan snyta sig själv eller vill ens försöka torka sig själv när de har varit på toaletten. De tycker att det är "äckligt" och säger att "sånt gör vuxna och jag är ett barn och därför ska DU hjälpa mig!"

    Knappt ingen fem-sexåring vet sin adress eller att de bor i den här staden eller att de ens bor i Sverige eller på jorden. De vet inte hur man handlar eller hur mat blir till. (För femton år sedan i förskolan hade vi ett skämt om att "när ett barn tror att fiskpinnar växer på träd, då har vi misslyckats." Det skämtet har inte fungerat på många år.

    Vi i personalen kämpar någonting fruktansvärt, men barnen lär sig ingenting hemifrån vilket gör att vi hela tiden måste börja på någon miniminivå. Idag lärde jag en 4-åring hur en paprika ser ut (och det är ingenting konstigt alls. Jag har lärt fler 4-åringar vad paprika är) men om man är född och uppvuxen i Sverige med svenska föräldrar så måste man ju för sjutton veta vad man äter! Den grundläggande kunskapen kan inte hamna på personalen i förskolan.


    För varje barnkull jag får av 5-6-åringar på förskolan så kan de mindre och mindre! De har nästan inga förkunskaper. Det är precis som att föräldrar tycker att barnen är mindre värda och inte värda att prata med, eller att förskolan ska lära dem allt. Problemet är att vi kan ha 2-åringar som är på 4-åringars nivå och plötsligt så försvinner alla kunskaper när barnet får ett syskon (trots att de får vara MINST  15 timmar per vecka i förskola), eller 5-åringar som inte ens kan hantera en leksak eller ens vet hur man ska leka och bara förstör leksaker för att det typ är kul  - det är vad de säger. (Här bortser jag helt från barn med diagnoser.) Samma barn vet heller ingenting om omvärlden som de lever i: de vet inte vart de bor, de vet inte vad maten på tallriken heter, de vet inte vad klädesplaggen de bär heter, de kan inte benämna frukter, grönsaker eller ens identifiera vad de äter.


    Vi kommer att få en generation av mörker så småningom. Vi hinner inte lära era barn allt ifrån social kompetens till vardagliga saker. Vad sjutton pratar ni föräldrar med era barn om?


    Hur lär föräldrar barn nuförtiden och varför lär man inte sina barn någonting längre?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2021-05-04 21:03
    Jag har inte hunnit att läsa igenom alla svar i tråden ännu, men märker en återkommande fråga: "Jobbar du i ett socioekonomiskt utsatt område?" Svaret på den fråga är:

    Nej, jag arbetar på en förskola i innerstaden med hyfsat restursstarka medelsvensson-barn.
  • Svar på tråden Vad tycker du är viktigt i uppfostran?
  • sextiotalist
    KlantSmurfen skrev 2021-05-05 13:27:11 följande:
     Jag syftade inte på 3-åringar. Att det alltid funnits egoister utesluter inte att barn kan bli om man tränar dem till det.
    En 3-4-åring kan tro att det är roligt att tvätta så det skadar inte att prova men att förvänta sig att de ska kunna bara för att blir lite väl mycket när det finns betydligt viktigare saker att lära de små och inte särskilt utvecklade hjärnorna.
    Absolut, men ofta är det man möter. "Min treåring kan minsann" i trådar när ts beskriver att tonåringen samlar hela familjens porslin på rummet och innehållet i garderoben är utspritt över hela golvet i samma rum.
    Det jag vill ha sagt, att de allra flesta klarar att sköta ett hem, även om de inte haft dedikerade uppgifter. 
  • sextiotalist
    AndreaBD skrev 2021-05-05 13:01:17 följande:
    Jo, det är viktigt att prata med barnen lite mer .... detaljerat, inte bara i grova drag. Jag är lärare på högstadiet, och jag märker det också ibland. Visserligen har våra elever ofta NPF och olika svårigheter, men ibland märker man att även dem som inte verkar ha svårigheter med språk och begrepp inte känner till en del begrepp. 

    T.ex. så hade vår chef anlagt email-adresser till eleverna och gett dem djur som lösenord. Inte känner eleverna till alla dessa djur. Det var inte dem vanligaste djuren förstås. Nyligen var det en sorts liten gnagare som inte eleven kände till. Det skulle vara intressant att ta en liten lista med olika små-gnagare och fråga ungdomar hur många av dem de känner till. 

    Men annars kan det vara mer abstrakta begrepp som de inte känner till. Dock tänker jag också: Kanske är det också ändrade livsförhållanden och att nya begrepp kommer till och faktiskt är viktigare. Jag menar, i tider där kvinnor gick runt med olika pälsar visste kanske fler namnen på dessa smådjur för att det gjordes dyra pälskappor av dem? Och numera kan barnen många nya ord.

    En annan sak är att vara detaljerat, och att prata i hela meningar, med bisatser och fyllnadsord. Jag var en gång riktigt imponerad av ett par unga föräldrar som satt vid Ikeas korv-och-glass ställe med sitt barn och lyssnade på vad barnet berättade och bekräftade det med ännu mer exakt språk.. Jag kommer inte ihåg vad, men ungefär så här: Om barnet nu sa. "Jag ramlade för att det var is på vägen", så kunde föräldern säga "halkade du för att det var klaris på trottoaren?"  Och jag tänkte: Smart.... kanske tänkte man inte alltid på det när barnen var små. 
    Exakt som vi har gjort när sonen växte upp, vi svarade (och bekräftade när det behövdes) med "vuxna" ord. Tror att sonen passerade vovve-stadiet rätt tidigt, eftersom vi aldrig själva sa vovve utan hund.
    Han är ju uppvuxen med två föräldrar som aldrig "hjälpte" till, utan gjort det som behövts och ibland bett om handräckning. 
  • Anonym (Mamma till t å)
    sextiotalist skrev 2021-05-05 13:56:35 följande:
    Absolut, men ofta är det man möter. "Min treåring kan minsann" i trådar när ts beskriver att tonåringen samlar hela familjens porslin på rummet och innehållet i garderoben är utspritt över hela golvet i samma rum.
    Det jag vill ha sagt, att de allra flesta klarar att sköta ett hem, även om de inte haft dedikerade uppgifter. 
    Jag hade velat lära mig mer men min mamma var stressad och ointresserad och lätt opedagogisk. Hon har dock lärt mina barn mycket som pensionär. Jag tycker inte det är självklart att alla bara kan sköta ett hem utan vidare, laga god och näringsriktig mat från grunden , städa på ett bra sätt mm.  Jag försöker aktivt tänka på att lära barnen så mycket jag kan och ge dem en del mindre uppgifter , med fokus på att de skall lära sig, inte fokus på att de skall avlasta oss vuxna.
  • Anonym (sådär)
    sextiotalist skrev 2021-05-05 12:35:08 följande:
    Jag är ju uppvuxen under den tiden det fanns hemmafruar, så när hemkunskapen kom i 8:an så var det väldigt få som lagat mat, städat, tvättat etc.  Tänk, alla fixade ändå att flytta hemifrån och sköta ett hem, även om de hade en mamma som skötte allt hemma.
    Det var jag och en till som hade dedikerade uppgifter hemma i klassen. 
    Som sagt alla lär sig om de absolut måste, men det är ju en fördel om man kan det redan innan man flyttar ut så man slipper lära sig det i efterhand.

    En förälders primära uppgift är väl trotts allt att göra sina barn självgående, lära dem allt de behöver för att klara själva?
  • sextiotalist
    Anonym (sådär) skrev 2021-05-05 14:27:57 följande:

    Som sagt alla lär sig om de absolut måste, men det är ju en fördel om man kan det redan innan man flyttar ut så man slipper lära sig det i efterhand.

    En förälders primära uppgift är väl trotts allt att göra sina barn självgående, lära dem allt de behöver för att klara själva?


    Det skrev jag tidigt i tråden. Men det kan man göra på så olika sätt.

    Eftersom vi är konsekvent konsekventa när det gäller städning. Så har ingen haft dedikerade uppgifter hemma (utom tvätten som är MIN och har så varit sedan jag var 15 år ;) )
  • Anonym (sådär)
    sextiotalist skrev 2021-05-05 14:32:19 följande:
    Det skrev jag tidigt i tråden. Men det kan man göra på så olika sätt.

    Eftersom vi är konsekvent konsekventa när det gäller städning. Så har ingen haft dedikerade uppgifter hemma (utom tvätten som är MIN och har så varit sedan jag var 15 år ;) )
    Men bara för att ni gjort så i 15 år så behöver det ju inte betyda att det är rätt ur en uppfstringssynvinkel. 

    Ta det inte som personlig kritik, INGEN är en perfekt förälder och INGEN har facit på förhand. Det är oftast saker man lär sig på vägen. 
  • sextiotalist
    Anonym (sådär) skrev 2021-05-05 14:43:12 följande:
    Men bara för att ni gjort så i 15 år så behöver det ju inte betyda att det är rätt ur en uppfstringssynvinkel. 

    Ta det inte som personlig kritik, INGEN är en perfekt förälder och INGEN har facit på förhand. Det är oftast saker man lär sig på vägen. 
    OK, jag har skött tvätten i 45 år (även när jag bodde hos mina föräldrar) sedan jag var 15 år och den släpper jag INTE ifrån mig, i synnerhet mina kläder. Men jag klagar inte, jag gillar att tvätta och ta hand om tvätt (nej jag kommer inte hem till någon av er, glöm det ;) )
  • Anonym (sådär)
    sextiotalist skrev 2021-05-05 14:47:52 följande:
    OK, jag har skött tvätten i 45 år (även när jag bodde hos mina föräldrar) sedan jag var 15 år och den släpper jag INTE ifrån mig, i synnerhet mina kläder. Men jag klagar inte, jag gillar att tvätta och ta hand om tvätt (nej jag kommer inte hem till någon av er, glöm det ;) )
    Jag skötte oxå all tvätt tills sonen för nåt år sen växte ikapp mig och vi började blanda ihop våra kläder, hade svårt att se vems strumpor som var vems, jeans, T-shirts.  Kom till slut fram till den brilljanta iden att var och en fick ha sin egen tvättkorg i sitt rum som man får ta hand om själv.

    1) Man slipper tvätt som ligger utspritt över halva rummet och lite varstans

    2) Man lär sig tvätta sina egna kläder

    2) Vi slipper blanda ihop våra kläder

    Win-win för alla. Fattar inte att jag inte kom på den snilleblixten tidigare  Flört
  • Anonym (2)

    Känner bara för att kommentera just tvättmaskinen och paprikan. Blev påmind om tråden när jag gick runt och vattnade våra paprikor idag. Glad  Odlade från frön som jag och dåvarande 3-åringen satte förra sommaren, sen ömt vårdade och varje dag beskådade för att se hur mycket paprikorna vuxit. Skrattande

    Tvätten/tvättmaskinen har barnet hängt med mig på sen de föddes. När de kunnat gå har de hjälpt till med att lägga i tvätt, ta ur tvätt och sätta på maskinen. Båda har älskat att hjälpa till med det. Torktumlaren vet de också vad det är förstås för vi råkar ha en. Det man däremot inte har eller aldrig kommit i kontakt med är ju svårt att kunna nåt om. Det kan ju vara vad som helst.

  • Anonym (Elisabeth)
    Anonym (sådär) skrev 2021-05-05 14:27:57 följande:

    Som sagt alla lär sig om de absolut måste, men det är ju en fördel om man kan det redan innan man flyttar ut så man slipper lära sig det i efterhand.

    En förälders primära uppgift är väl trotts allt att göra sina barn självgående, lära dem allt de behöver för att klara själva?


    Fast om det är att lära sig rent praktiskt som är syftet så tar det ju oftast inte så jättelång tid att lära sig att tvätta. Räcker ju om man gör det ett antal gånger månaderna innan man flyttar hemifrån.

    Men ofta är väl syftet även ett annat , att lära barnen att man delar på sysslorna i ett hem och liknande aspekter.
  • AndreaBD
    sextiotalist skrev 2021-05-05 14:00:10 följande:
    Exakt som vi har gjort när sonen växte upp, vi svarade (och bekräftade när det behövdes) med "vuxna" ord. Tror att sonen passerade vovve-stadiet rätt tidigt, eftersom vi aldrig själva sa vovve utan hund.
    Han är ju uppvuxen med två föräldrar som aldrig "hjälpte" till, utan gjort det som behövts och ibland bett om handräckning. 
    Jo, det gjorde vi nog också ibland, men kanske inte så systematisk och på så hög nivå. Jag bara la märke till den där familjen för att de verkade ligga på en högre nivå än vad jag nu kunde hitta på exempel för. Den ungen kommer att uttrycka sig som en författare ungefär  så småningom. :) 
  • AndreaBD
    Anonym (sådär) skrev 2021-05-05 15:04:04 följande:
    Jag skötte oxå all tvätt tills sonen för nåt år sen växte ikapp mig och vi började blanda ihop våra kläder, hade svårt att se vems strumpor som var vems, jeans, T-shirts.  Kom till slut fram till den brilljanta iden att var och en fick ha sin egen tvättkorg i sitt rum som man får ta hand om själv.

    1) Man slipper tvätt som ligger utspritt över halva rummet och lite varstans

    2) Man lär sig tvätta sina egna kläder

    2) Vi slipper blanda ihop våra kläder

    Win-win för alla. Fattar inte att jag inte kom på den snilleblixten tidigare  Flört
    Nackdel: Det tar flera veckor tills man har tillräckligt mycket om man nu som vi vill tvätta vitt och rött för sig. 
  • Anonym (young mom)

    Vad är uppfostran och vad är något annat, egentligen? Jag är en ung mamma med 3-åring och kanske inte så jättrebra på termerna, men att lära barn vad en paprika är känner inte jag är uppfostran. Att lära barn att respektera andras saker, dvs inte ta sönder någon annans leksaker till exempel, det är uppfostran för mig. Men jag kan ha fel, jag är som sagt inte så bra på det där.

    Så det kanske rent av är så att en del av TS förskolebarns föräldrar tycker att uppfostran är viktigare än att lära barn vad saker heter och var de bor och att fiskpinnar inte växer på träd?

  • Anonym (sådär)
    AndreaBD skrev 2021-05-05 18:19:06 följande:
    Nackdel: Det tar flera veckor tills man har tillräckligt mycket om man nu som vi vill tvätta vitt och rött för sig. 
    Jo, det där fick jag faktisk oxå fundera över och var inte med i min ursprungliga snilleblixt. Kändes ju dumt att tvätta för ofta i onödan. Så det blev så att sonen och dottern tvättar 2 ggr i veckan tillsammans, en ljust och en mörkt (rött ingår i mörkt). Och jag tvättar efter behov. De är hos mig varannan vecka så de veckor det inte är här passar jag på att tvätta handdukar och sängkläder så de kan ha rena grejer när de kommer tillbaka.

    Söndagar är städdag då de städar sina rum innan de drar till mamma på måndag.
    Resten av huset, kök, hall, vardagsrum och speciellt badrum är inte riktigt lika poppis än... men jag jobbar på det.Flört
  • Anonym (sådär)
    Anonym (young mom) skrev 2021-05-05 20:41:03 följande:

    Vad är uppfostran och vad är något annat, egentligen? Jag är en ung mamma med 3-åring och kanske inte så jättrebra på termerna, men att lära barn vad en paprika är känner inte jag är uppfostran. Att lära barn att respektera andras saker, dvs inte ta sönder någon annans leksaker till exempel, det är uppfostran för mig. Men jag kan ha fel, jag är som sagt inte så bra på det där.

    Så det kanske rent av är så att en del av TS förskolebarns föräldrar tycker att uppfostran är viktigare än att lära barn vad saker heter och var de bor och att fiskpinnar inte växer på träd?


    Eller så är precis allt en unge behöver lära sig för att bli självgående uppfostran?

    I vårat trygga och lyxiga samhälle behöver vi kanske inte tänka på det så ofta men om du tänker dig ett annat samhälle eller tom en annan tid så blir ju frågan "vad händer när mamma och pappa inte längre finns där" ganska relevant.
Svar på tråden Vad tycker du är viktigt i uppfostran?