Kan ni tänka er att bo i samma område som era föräldrar/svärföräldrar?

Jag skulle kunna bo i samma område men inte så att de hade insyn i vår trädgård, att de kan se när vi kommer och åker etc. Då är kanske risken att man måste umgås med dem oftare än man själv ville, för att de helt enkelt traskar över när de ser att man är hemma. 

Jag har levt så, praktiskt på många sätt, bra för barnbarnen. Men det finns varningsflaggor, särskilt om någon ur mellangenerationen har för stark osund bindning med sina gamla föräldrar. Gränslöshet behöver motarbetas. De äldre blir skröpligare och vi var med om att deras oro och inåtvändhet ökade till rätt jobbiga nivåer..

Ja självklart!

Vi bor i samma område som våra föräldrar och det är helt underbart för våra barn och oss.

Många av mina vänner bor även de grannar med sina föräldrar. Har även vänner som har föräldrar som bor i en annan stad och e skulle ge allt för att kunna få bo nära sina föräldrar.

Jag bor ju egentligen också nära mina föräldrar (10 minuter bort med bil.) men inte på samma gata. Varför är det så mycket bättre att bo så nära varandra som i samma område?

Jag är verkligen nyfiken!

Ja och nej.

Jag hade inte velat ha dem supernära så att vi kunde se varandras hus, när de kommer och går och såna saker. 

Nu har jag 30 mil, hade utan bekymmer kunnat ha dem närmare. Men kanske inte 30 meter. Men om det är 500 m eller 2 mil hade jag inte gjort någon skillnad på.

Nej, det hade jag INTE velat, faktiskt.

Jag hittade en artikel från 2013 där det står att "10 procent [av Sveriges äldre föräldrar, 65-80 år], bor inom 100 meter från minst ett barn och 35 procent har minst ett barn inom en kilometer."

Det är betydligt fler än vad jag trodde!

Helst inte. Men om jag hade en bra relation till dem så skulle det kanske funka. Och om det var så att de ville ha en mer närvarande roll i mitt och mina barns liv så skulle ju närhet underlätta. De skulle tex kunna hämta från förskolan.

Nu är mina föräldrar inte intresserade av sånt, så det hade inte spelat roll om de så bott grannar, men om. Jag är lite avundsjuk på folk som står sina föräldrar nära och där föräldrarna hjälper sina barn och barnbarn i vardagen, men nu är det ju som det är. 

Det skulle jag inte ha något emot. Snarare är det bra att finnas nära varandra för att kunna ses spontant framför allt.
Jag har min ena förälder på 1km avstånd ungefär och svärföräldrarna finns på 600m avstånd fågelvägen. Så vi bor i samma kommun.
Min andra förälder bor några mil bort.
Det är jättemysigt att ha dem i närheten, är man ute och cyklar eller går med barnen så kan man (när allt är normalt igen efter covid) kika förbi och fika, leka i trädgården osv. De får en naturlig relation till den generationen vilket jag tycker är superviktigt.

Men jag hade nog inte velat bo på exakt samma gata, varit med i samma samfällighet och såna saker. 

Jag har också bott väldigt nära mina föräldrar och det är väldig skillnad på 3-4 minuter gångväg och 10 minuter i bil. En kort sträcka på 3-400 m. klarar en 5 åring att gå och det blir väldigt lätt att hjälpas åt, umgås och att titta förbi. Det kräver väl förstås att man respekterar varandra och har en relation som hanterar det. Så fort man inte behöver ett transportmedel för att träffas blir det lättare.

Att gå en liten promenad tillsammans funkar enkelt spontant, låna grejer blir okomplicerat, hämta på skolan blir jättelätt för föräldrarna, när de kan gå dit, osv. Ska man hjälpa till och handla så är det enkelt eftersom varorna ska till nästan samma ställe.

Enda nackdelen jag kan tänka på är om föräldrar, eller barn har olika uppfattningar om på vilken nivå man vill umgås och om det finns en part som inte respekterar den andres privatliv och svär. Hela grejen bygger ju på att man trots korta avstånd inte håller på och stövlar in och beter sig gränslöst.

När min mamma blev och var supersjuk sista tiden i sitt liv var det jättelätt för mig att komma dit väldigt ofta och tätt, utan att det blev något besvär. Min bror bodde 10 minuter bort och han behövde ju 20-25 minuter extra för att hinna göra någon lite smågrej, medan jag kunde titta in någon kvart i samband med att jag var ute med hunden och då bara var borta 30-40 minuter hemifrån och ändå han greja lite med sådant som behövdes.

Nej, det skulle jag inte. En halvtimmes bilfärd som jag har nu är lagom.

Jag känner till två familjer som bägge bor i huset bredvid sina föräldrar eller svärföräldrar och de verkar umgås rätt ofta och får mycket hjälp med barnpassning osv. Jag har inte vågat fråga men det kan ju inte vara särskilt kul att bo precis intill sina svärföräldrar...Man kan aldrig vara riktigt ifred, man måste alltid vara beredd på besök och det blir ju som om man aldrig blir vuxen och aldrig flyttat hemifrån för den som bor intill sina föräldrar. Men dom kanske inte skulle klara sig utan sina föräldrar och inte skulle kunna sköta ett hushåll och barn utan hjälp, och då är det ju förstås bra.

Ska utveckla mig lite.

Både för min skull och för mina föräldrars skull - skulle jag ogärna bo så nära. Vill inte att de ska kunna ha full insyn i vårt liv, vilket det lätt skulle bli då de antagligen skulle promenera med hunden där vi bor jämt. Min mamma är underbar, men jag orkar inte träffa henne hela tiden, men risken att hon skulle komma förbi på en kopp kaffe oftare än jag egentligen vill skulle ju vara hög. Jag umgås gärna och ofta med mina föräldrar, vi kommer till varandra med bil på några minuter, och det känns lagom. Barnen skulle nog gärna springa över till sina morföräldrar i tid och otid. Vilket säkert skulle vara trevligt för alla, men också lite väl krävande... Mina föräldrar är fortfarande unga, men klart det inte är samma ork längre när man har vuxna barn och tempot dras ner.

Så nej - gärna nära, men inte SÅ nära.

Med det sagt skulle jag nog hellre bo nära mina svärföräldrar, om jag skulle välja. Jag och min svärmor är ganska lika, fungerar på liknande sätt, har ganska lika värderingar och intressen - så hon skulle nog ge det space jag behöver (och lika tillbaka). Skulle ärligt talat kunna bo i samma hus med mina svärföräldrar på obestämd tid - hellre än att göra det med mina egna föräldrar.

Jag bor 100 meter bort från ex svärföräldrarna och gjorde även så innan separationen. Där fanns den respekten att inte springa till varandra så att vi hade lika gärna kunnat bo 30 minuter ifrån varandra för den sakens skull. Fördelen är att de med kort varsel kan hämta på förskolan om det krisar sig.

Vad gäller mina egna föräldrar så tror jag att samma respekt skulle finnas och därför hade jag mycket väl kunnat tänka mig att bo inom gångavstånd från dem. Men hade inte velat ha deras trädgård inom synhåll.

Min mamma kanske. Hon dyker aldrig upp utan att höra av sig, och blir inte sur om man vill vara ifred.

Pappa kan funka, om han lär sig. Hade vi haft barn hade det inte funkat.

Svärföräldrarna, inte! De är av den äldre generationen och tycker de har rätt att dyka upp som de vill.

Jag flyttade väldigt långt bort från mamma eftersom jag inte står ut med mänskan. Så långt att vi inte varit hem på 5 år. Skulle inte kunnat bo i samma by som svärisarna heller, Vi bodde 8 km ifrån.