Faller snett i livet men myndigheterna ser mig inte, vad kan andra kommuner göra?

Vi bidragstagare är inte värda att få leva ett gott liv.
Vi ska bara ut och praktisera än hur eländigt våra liv är.

Det är så kommunen tänker trots att dom vet att ingen praktikplats kommer ta hand om mig. Eller hjälpa mig få rätsida på livet eller bostad eller få rätsida på allt annat elände eller komma framåt i livet.

Så problemen får jag bära med mig hela livet....finns inget att göra åt saken.

Men är jag så värdelös att mitt liv inte är värt att få rätsida på?

Sen går jag och tar livet av mig då det visar sig att ingen bryr sig.

Det kanske vore bäst så.

Alternativ 2 är att nån vänlig hederlig människa som inte är myndighetsanställd gör en insats.

Jag har länge drömt om att hyra ett litet hus på bondgård,
bo på landet och vara nära djur, klippa gräs, hjälpa till runt gården.
Ett gott liv på landet där man hjälper varann.

Nånting motsvarande detta....

Alla har ju rätt till en ny chans, hamnar man snett och det går några år så kan problemen växa sig ännu större bara....men det finns alltid nån där ute som kan förändra situationen.

Jag  är en hjälpare - som blivit tjälpt, jag är snäll och trevlig.
Ingen alkohol eller röka, skuldefri sen ganska exakt 1 år och god ekonomi

Att få en ny chans, att bli inneboende hos nån eller motsvarande tills vidare,
att prata ihop sig och fundera ut ett sätt att bryta ensamhet, hjälplöshet.

Jag är inneboende hos en 80-årig man också...har inga möbler.
MIna prylar ryms in en V70 med nerfällt baksäte om man säger så.....