Inlägg från: Anna Paulita |Visa alla inlägg
  • Anna Paulita

    Varför måste man vilja bo i villa?

    Ibland känns det som om man måste vilja bo i villa, att det liksom hör till hela ens bostadskarriär som jag kallar den. Folk förutsätter att man vill bo i villa, vill man inte det är man nästan lite konstig.

    Jag är personligen inte ett dugg villasugen, jag vet inte om det ä rngt som kommer förändras, men med tanke på mitt extremt svala intresse för typ allt som har med trädgård att göra och att både jag och sambon har tummen mitt i handen har jag svårt att tro att jag kommer ändra mig.

    Nä, jag vill bi i lägenhet, helst en väldigt centralt i Sthlm men med tanke på vad det kostar får det nog vänta lite.

    Vill alla här bo i villa och finns det blev som känner som jag? Jag är bara nyfiken.
  • Svar på tråden Varför måste man vilja bo i villa?
  • Anna Paulita
    Nona75 skrev 2006-08-21 15:17:40 följande:
    Har folk som bor i villa "klankat ner" på er som vill bo i lägenhet då? Life ain't easy for a boy called Sue
    Klankat ner är väl att ta i, men så fort vi fick barn började folk fråga när vi skulle flyttatill villa ect. när vi sa att vi kansk einte gör det alls fick vi känslan att vi var lite udda och märkliga personer som vill bo i lgh. För det är sååååå mycket bättre att bo i villa när man har barn, DET har jag fått höra måååång agånger sedan Julia föddes.
  • Anna Paulita
    KäRinGa skrev 2006-08-21 16:58:12 följande:
    Jag tänker ställa en liten motfråga här..Måste alla vilja bo i lägenhet? Jag och min sambo letar hus efter att ha blivit uppsagda från huset vi hyr nu, och ALLA frågar om vi letar lägenheter, om vi hitttat någon lägenhet. När vi säger att vi inte vill, kan eller har det minta intresset för en lägenhet, stirrar folk på oss som om vi vore helt bakom flötet! Dom verkar tycka att boendefrågan är så viktig, att vi i stället för att, som vi har rätt till, bo kvar här tills "huset" dyker upp, ska tränga ihop två vuxna (varav en får panik bara ordet lägenhet nämns) tre vilda barn (vana att gå ut hur och när som helst) en hund (som aldrig varit i koppel i hela sitt liv) och en katt i en dyr lägenhet mitt inne i en stad..........Att vissa människor älskar att bo i betonghus, ihopträngda med massa andra familjer vägg i vägg, har jag stor förståelse för, man kan lätt få lappsjuka i ett hus på landet om man älskar rörlighet och många människor runt sig.Men att vi INTE vill ha det så, det har folk svårt att acceptera.. Vi vill inte ha grannen vägg i vägg, lyssnandes och tittandes, behöva vakta barnen när dom leker på gården (dom är små än, jag skulle aldrig släppa ut en sexåring och treåring själva i stan)Vi vill kunna sköta vårt, på vårt eget sätt, utan att bli bedömda och uttittade, barnen ska kunna springa på stora gräsmattor och plocka blommor, fånga fjärilar, rulla i gräset.... Varför får människor stora ögon när vi besvarar deras lägenhetsfråga med NEJ vi vill inte ha lägenhet???
    Fast jag tror inte det på något sätt ens är in närheten lika vanlig att folk ifrågasätter ens boendeval om man vill bo i villa med sin familj. Jag har många kompisar som bor i Sthlms innerstad med sina familjer och alla ifrågasätter varför de inte bor i villa, de jag vet bor i villa har då aldrig fått frågan om varför de inte flyttar in till stan och bosätter sig i en lgh.
  • Anna Paulita
    VinTiff skrev 2006-08-21 17:20:39 följande:
    Jag tycker synd om ungar som bor i centrala s-holm, men dom vet inget annat så om man har samvete till det så går det nog bra.Själv bor jag i Strängnäs i ett radhus med både fram och baksida och mina barn springer ut och in hela tiden medans jag kan kan ta mitt morgonkaffe under parasollet på altan och kolla på dom när dom leker i lekparken precis utanför dörren. Dom kan oxå springa runt till ett dussin olika kompisar precis när dom vill..Därför väljer jag att bo i hus i en mindre stad där dom inte dör av avgaser och bilar som är överallt.'Jag blir nyfiken hur gör ni har ni koppel på dom på gatorna jag tänkte på tex en ett åring som vill traska runt överallt..
    Jag är född och uppvuxen inne i centrala Stockholm och mig hade det då aldrig varit ett dugg synd om iallafall. Vadå samvete? Jag förstår inte vad du menar där? Jag har aldrig försakats något alls för att ha bott i stan, fick jag tag på en lgh i centrala sthlm skulle jag flytta in där omgående, utan det minsta dåkliga samvetet för Julia. Nu bor jag utanför Sthlm, i Rönninge och här har vi alla grönområden ect du talar om så jag vet skillnaden att bo i stan och mer på landet.

    För övrigt finns det något som heter parker i stan också, Tantolunden, Reimersholme, Långholmen, Rolambshovsparken, Humlegården....ect.  Och vanliga lekparker finns i vart och varannat kvarter, iaf på Södermalm där jag växte upp.

    Jag dog inte när jag bodde i stan och tor int edagens ungar gör det heller, och jag har haft sele på mindotter när vi traskat runt i stan. Gick hur bra som helst!
Svar på tråden Varför måste man vilja bo i villa?