• lövet2

    Envisa 2,5-åringar ....

    Jaha .... *suckar djupt*

    Min 2,5-åring, som somnat själv i drygt ett år, har nu bestämt sig för att inte sova alls på kvällarna. Tidigare har hon helt enkelt lagt sig när hon varit trött, vilket har varit någon gång mellan 21 och 22. Nu, i den allmänna andan av trotsålder, så lägger hon bara i en högre växel när hon blir trött.
    Började då sitta bredvid hennes säng för att se om det hjälpte. Nix, hon var inte intresserad av mig, utan bara av att leka. Försökte ivrigt att kliva ur sängen, men blev inte särskilt sur när jag hindrade henne. Hon lekte med fötterna, klädde av och på sig, sjöng, läste sagor för sig själv osv osv. Det tog i snitt 2 timmar varje kväll innan hon slocknade.
    För en vecka sedan började jag med en ny taktik - att leda henne tillbaka till sängen. Jag hade bara inte tid längre att sitta vid sängen 2 timmar varenda kväll! Att leda tillbaka henne går hur bra som helst. Ibland skrattar hon, ibland muttrar hon "Blä-säng!" eller "Inte sova!". Hon lägger sig snällt varje gång jag går dit med henne. Och så fort jag går därifrån, så kliver hon upp och leker. Första kvällen tappade jag räkningen efter den 50:e gången ....
    Det har tagit 2 timmar varje kväll, utom i går när det tog 1,5 timme. "Jaaaa!" tänkte jag, och trodde att det hade vänt, men i kväll tog det 3 timmar ...

    Har sett att SuperNanny kör med ungefär samma taktik, och där somnar faktiskt ungarna! Undrar om de klipper bort ett par veckor?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2019-02-23 14:33
    Uppdatering i #16

  • Svar på tråden Envisa 2,5-åringar ....
  • lövet2
    väderkvarn skrev 2006-12-27 23:13:26 följande:
    Så länge du inte har kommandot så kommer hon "köra" med dig, du måste visa vad skåpet skall stå
    På vilket sätt då, tänkte du?
  • lövet2
    CeeJay - Nej, hon sover inte på dagen. Det var när hon slutade sova middag, som hon började somna själv på kvällarna och sova hela natten för ett år sedan.
    Jag tror egentligen att det här är övergående (fast jä*ligt besvärligt), men jag fattar inte riktigt varför det ser så lätt ut på TV att leda tillbaka barn till sängarna. På en kväll verkar det vara fixat!

    Vi har förresten prövat lite olika tider för läggning, och det tar lika lång tid även om jag lägger henne vid midnatt. Hon kämpar emot sömnen bättre än jag ....
  • lövet2
    CeeJay - Ja, tryggheten är viktig! Vi har också haft barn som vi fått sova hos i perioder, och det har gått jättebra. Men Lillan är inte intresserad av att vi sover hos henne ....
    Får hon bara vara uppe och bygga järnväg, så är hon så lycklig!
  • lövet2

    En timme och 50 minuter! Då blev det lite fritid i slutet av kvällen i alla fall för mamma!

    knäppisen - Har försökt ta ett snack med Lillan också. Problemet är att hon inte är så väldigt framåt i talet än, så jag är aldrig säker på vad hon förstår och vad hon missförstår. Hon nickar allvarligt och säger "Ligga säng!", och det visar sig att hon menar något helt annat än jag ....

  • lövet2

    Jo, hon blev förkyld och fick feber. Blev så lycklig varje gång hon fick lägga sig och sova! Nu börjar hon vara frisk, men de nya goda vanorna sitter fortfarande i ...

  • lövet2

    12 år senare har jag en förklaring på problemen. Jag häpnade över svårigheterna med sömnen, att det inte gick att resonera med henne och att absolut inga gamla beprövade knep fungerade, vare sig det gällde sömn eller mat. Det brukar stupa på att föräldrarna inte är konsekventa, att de inte orkar försöka mer än någon dag, eller att barnet blir sjukt och man får lägga ner hela projektet. I det här fallet var det inte så. Lillan var helt enkelt obrydd och oberörd av vartenda knep jag kom med.

    Nu vet jag att hon har AST - Autismspektrumtillstånd. Man kan inte behandla henne likadant som vanliga normalstörda barn. När jag läser vad jag skriver här i tråden, så fattar jag inte att jag inte såg det. Jag beskriver hur svårt det är att kommunicera med henne och hur hon glatt sjunger och pratar för sig själv i timmar i sängen, utan att kräva mer underhållning än så. Då tänkte jag bara att hon var ett väldigt speciellt och märkvärdigt barn, och det hade jag i och för sig rätt i!

Svar på tråden Envisa 2,5-åringar ....