sammandragningar v.24

Jag tittar in på er tråd fast jag inte är gravid, däremot var jag i er situation för precis ett år sen. Jag skulle vilja komma med ett råd till er som har tidiga sammandragningar: Ta dem på allvar. Faktiskt är det så att ingen kan säga vad som är normalt eller inte normalt för just dig. Känns det obehagligt så sök, och jobba inte om det ökar sd, gör inget annat som gör det, dammsug inte, bär inte kassar. Tryck nedåt och molande värk är varningstecken. Jag tror att man som kvinna kan ha rätt hög smärttröskel utan att veta det, nån frågar gör det ont? och man säger näe inte direkt, men det känns obehagligt. Och så vill man vara stark och göra saker. Mina sd började i v 17, jag blev heltidssjukskriven 1 v i v 20, sen på halvtid. Det slutade i alla fall med att jag blev inlagd i v 25 efter att ha åkt t fl, sen var det sängläge på sjukhus i 6v fram till bebisarna kom i v 31. Ja, jag väntade tvillingar o det var säkert mkt därför de kom för tidigt, men hade jag lyssnat på vissas (inom vården med) bagatellisering av sd (bla blev jag hemskickad 2 dgr innan jag blev inlagd för att det inte fanns nån ledig ul-apparat att mäta tappen med!)så hade jag kanske fortsatt jobba ännu längre, fortsatt promenera etc. Min förlossning sattes igång av att läkaren på sjukhuset tyckte att jag skille "mobiliseras" lite, gå lite i korridorerna och så. Vad jag vill säga är att man är gravid en kort tid av sitt liv och det är ju värt allt att vårda lilla bebisen. Du är inte löjlig! Kan tillägga att allt gick bra för oss men med facit i hand hade jag tagit det mkt lugnare från det att obehaget började. Lycka till alla!