Har någon erfarenhet av att tassa ett lite äldre barn? Vår son är 12 månader. Metoden känns vettig och mild. Men vi är inte helt övertygade än om att detta funkar på ett så stort barn som är mycket mer medvetet. Det känns som att vi måste lämna rummet, annars finns ingen chans. Men tips mottages tacksamt!
I kväll har vi tassat för andra kvällen med vår 12 månader gamla son. Vi har hittills försökt gå ut ur rummet mellan varje "handpåläggning", men han börjar gråta varenda gång när han märker att jag (eller pappan) går ut ur rummet. Stannar man i stället en stund vid sängen ställer han sig upp, tittar på en och börjar prata glatt eller gnälla och sträcka ut armarna beroende på trötthetsgrad.
I går kväll somnade han nästan i famnen sista gången pappan tog upp honom. I kväll somnade han kanske medan jag fortfarande hade handen på ryggen. Men vi är bara på andra natten än. Jag tror på det här nu! Och redan att slippa gå och gunga honom i famnen ända tills han somnar är en stor vinst. Och i natt vaknade han faktiskt bara en enda gång. Då tog det en och en halv timme att få honom att somna om.
Tack 1969, jag ska läsa den tråden.
Vi har verkligen fått mycket bättre nätter sedan i började tassa vår ettåring härom veckan. I stället för att vakna tre-fyra gånger per natt och kräva att man går omkring och gungar honom i famnen 10-90 minuter per gång så vaknar han och skriker oftast en gång per natt, lugnar sig när man lägger handen på och somnar efter att man tagit bort handen. Det känns som en stor föbättring redan.
Däremot är vi inte i närheten av att kunna gå ut ur rummet och att han somnar själv. Han märker jättetydligt om man lämnar rummet, och ställer sig upp direkt. Sängen står så att han når dörrhandtaget, så han står där och rycker och ropar om man går ut. Så oftast gör vi så att vi säger god natt, lämnar rummet, väntar en stund medan han bökar och ropar, och sedan, när han till slut börjar gråta går vi in, lägger ner och lägger handen på. Ibland går vi ut och upprepar proceduren några gånger, men oftast står vi kvar vid sängen, tar bort handen när han blir blir lugn, lägger tillbaka den om det krävs o s v. Kanske lite brist på konsekvens från vår sida, och jag vet inte riktigt hur vi ska komma vidare, men jag är i alla fall glad att han alltid somnar lugnt till slut, utan att vare sig gråta sig till sömns eller att man måste hålla i honom tills han somnar.