~ Tassmetoden ~ - en mild sömnskola

Hej,
Efter nästan en veckas läsning, av och till, har jag snart tagit mig igenom hela tråden! Jag tror stenhårt på den här metoden och vi har precis börjat köra den på vår lilla.
Vår lilla tjej kan vare sig somna eller somna om på egen hand. Jag har inget emot att amma henne på nätterna, men jag fixar inte längre att vara tvungen att själv gå och lägga mig - och ligga kvar resten av natten! - för att hon ska kunna sova.
Eftersom jag själv är helt uttömd på såväl ork som tålamod, till följd av all sömnbrist, är det sambon som har börjat tassa.
Nu till vårt problem; lillan blir GALEN av att han försöker natta/lugna henne. Hon KRÄVER tillgång till mig på nätterna och blir lugn så fort hon kommer i min famn. Men jag kan inte, FIXAR INTE, att köra detta race just nu. Plus att vi båda tycker att hon MÅSTE acceptera sin pappa som en fullgod tröst.
Har någon haft det på samma sätt? Detta gör ju liksom själva tassningen omöjlig, eftersom hon bara gråter och gråter trots att hon är i sin pappas famn!
Mer än tacksam för svar och synpunkter!

 

ModestyBlaze - tack för ditt svar!

Jag/vi är helt "ok" med att hon gråter (eftersom hon, som du säger, inte är ensam). Men problemet är ju att det blir ingen tassning! Min sambo kan hålla på i 1-2 timmar för att försöka få henne lugn. Till slut somnar hon av ren utmattning, så hon får ju ingen träning i att somna på egen hand! Även om han lägger ner henne innan hon somnat, så är hon så slut att hon knappt verkar medveten om att hon somnar... fram till dess gråter hon så FORT hon nuddar madrassen i sängen...

Tror du att detta kommer att bli bättre, allt eftersom hon lär sig att acceptera sin pappa som tröst?

Även om han aldrig liksom hinner komma till själva tassandet (i och med att hon "däckar")? :-/

Är det bara vår bebis som inte ens blir lugn av att vi tar upp henne?? Hon skriker och skriker, trots att hon är i famnen. Börjar känna mig uppgiven.

Vill GÄRNA höra om någon känner igen sig i detta!

Okej...det här med att vi aldrig kommer till själva tassandet då? Hon skriker så mycket, så länge och så ihärdigt att det aldrig presenteras några "luckor"/tillfällen att lägga ner henne. Jag trodde först att de tillfälliga tystnaderna som uppstod (det är som du vet sambon som tassar) berodde på att hon lugnade sig. Men tydligen däckar hon av utmattningen i famnen... Plötsligt och kort. Sedan vaknar hon till och börjar om på nytt...

Puffar lite för denna fråga... vill veta om det har löst sig för er andra och - i så fall - hur?