Ida1987 skrev 2013-03-21 21:24:22 följande:
Hejsan!
Det är möjligt att någon har skrivit om det här förut men det är ju så många sidor så jag kan inte riktigt läsa igenom allt som har sagts.
Ikväll har vi börjat testa tass-metoden. Vår son har sovit i vår säng de senaste månaderna (han är 7 månader nu) och tycker inte om att sova i sin egen säng. Vill ändra på detta och på det faktum att han vaknar så många gånger under natten. Så fort jag la honom i sin säng började han gallskrika. Gick igenom stegen och blev till slut tvungen att ta upp honom. Han lugnade sig och jag la ner honom. Så fort jag hade lagt honom ner började han gallskrika. Strykningar hjälpte inte alls utan jag var tvungen att ta upp honom. Så höll vi på ett bra tag. Till slut kändes det som att det ALDRIG skulle funka, så medan han låg där och skrek smög jag snabbt ut och frågade min sambo "vad fasen ska vi göra egentligen?!" och då slutar han gråta där inne i sovrummet och somnar. Känns som att han mest somnade av utmattning och inte av att han kände sig trygg i sängen.
Har det varit såhär för er andra i början? Det gör verkligen ont i hjärtat att se honom så ledsen.
Hej!
Vi började också igår kväll och det var precis som för dig. Hon( 6 mån) GALLSKREK och varken hand eller strykningar hjälpte ett smack så jag fick ta upp hundra ggr. Hon liksom trycker bort mina händer och blir vansinnig.
Tillslut var hon så ledsen för att hon blev tillbakalagd hela tiden så hon blev inte ens lugn när jag tog upp henne så jag var tvungen att ge henne bröstet för att lugna henne. Det fick jag göra massor av gånger men varje gång jag ens bara var på väg att lägga ner så gallskrek hon, har aldrig sett henne såhär ledsen! Hon var alldeles hes tillslut för att hon skrikit så.
Gör så fruktansvärt ont i mig och tillslut somnade hon av ren utmattning! Vaknade sedan efter ca 45 min igen och då hade jag lagt mig så då tog jag över henne till mig och så fick hon sova där resten av natten. Jag har inga problem med att ta över henne när hon vaknar och jag älskar att samsova med mina barn (storebror snart 2 år sover också i vår säng) men vill gärna att hon somnar i sin säng på kvällen i alla fall.
Usch, det är så hemskt att se henne bli så ledsen och jag hoppas verkligen inte att det kan skada anknytningen på något sätt?