Mirali skrev 2013-05-28 17:43:35 följande:
Tycker absolut inte du ska sluta med amningen bara för detta! Men jag hör också till de som tror hårt på att man bör inte sluta amma innan barnet är ett år om man inte har särskilda skäl. Helst inte före 2år, vilket är den internationella rekommendationen. Sedan är såklart "särskilda skäl" individuellt och var och en gör som de vill, kanske skulle det göra att han lär sig detta snabbare och om det verkligen känns viktigare för dig så kör på det. Men tänk ett varv till, har du väl slutat amma kan du antagligen inte börja igen. Det behöver inte alls vara du som har "förstört" vanan med att söva honom på annat sätt, det är klart att han måste kunna sova i vagnen eller någon annanstans ibland, men kan ju inte vara hemma jämt. Det kan vara en tand på väg upp, lite växtvärk eller något annat som gör att det kryper i kroppen på honom. Det kanske inte passar honom att försöka med nya vanor just den här veckan för att det är något annat som händer i hans kropp nu som kräver mycket energi. Bara ni kan veta vilken plan som passar er. Om det var jag skulle jag som du säger söva på andra sätt när det är som svårast, t ex i vagnen eller amma till sömns, att amma till sömns måste inte bli tabu bara för att ni inte vill göra det varje gång. Om det fungerar att pappan tar de flesta uppvaken på natten är ju det bra och kanske kan ni återinföra tassandet bara då till en början? Utom den gången han ska få flaskan, vilket bör ske ungefär samma tid varje natt. Men som sagt, bara hur jag tänker spontant. Försök göra vad som känns enklast och mest praktiskt för er, det är ni som ska orka fortsätta.
Ursäkta att min text blir i en enda lång rad, måste vara iPad:ens fel. :) Tack för svar igen! Jag känner inte heller att jag vill ge upp amningen riktigt ännu, men sömnbrist manar fram desperation. :) Jag fortsätter på dagen några ggr, sen tar pappan flaska på natten. Vi tar vagnen nu på dagen, för som du säger ( vilket är bra att höra ibland) så känns det ju bara jobbigt och vill ha lite mer harmoni med min son än timmar av skrik innan sömn. Är nog bara rädd att vagnen ska sluta funka och jag står utan alternativ. Men, ska ju inte gå händelserna i förväg, vilket jag ofta gör. Han fick sina två första tänder samtidigt som vi började med tassningen, såklart kan det spelat in. Kanske försöker på nytt om ett tag! Tyvärr vaknar sonen nån gång mer på natten nu, känns som han sov lite bättre på natten när vi tassade på dagen, men samtidigt var det ju mkt mer jobbiga känslor för oss alla. Lite dubbelt där, hm. Får se hur det utvecklar sig... Ska köra på ditt tips, att mata en gång på natten och övriga ev uppvak tassa. Så får det bli! Hatar att jag är så känslig för gråt, det bara skär i mig...och gråter gör han, ibland blir han inte lugn på länge i famnen på natten, och då slutar det oftast med att jag ammar. Inte dumt såklart, men rädd att det blir en ond cirkel och att alla hans uppvak kommer kräva mat igen, som det var innan. Tycker du det är idé att väcka en ggn samma tid och mata med flaskan, sen resten av hans egna uppvak tassa? Kan ske blir mer tydligt då? Konstigt att få mat ibland och ibland inte tänker jag?
