Vill du göra reklam för din blogg? LÄGG UPP DEN HÄR!

Orkar inte med mig själv.

Själv känner jag mest jag nog bara vill bli bekräftad. Det är det som är så svårt, vad är normalt? Vad är inte normalt? För mig är ju mina känslor normala.
Jag har alltid haft dom, alltid känt som jag gör. Tills någon i  vintras sa att det är fel.
Jaha, vadå fel, Hur kan det vara fel? 

Not to my self..

a detta med att sluta sura är svårt, jag vill ju inte vara sur. Egentligen är jag nog inte ens sur. Utan mer sårad. Även om jag kanske inte borde. Så känner jag mig sårad och alltid att jag kommer i andra hand, eller tredje. Aldrig första. Jag vill vara prio ett, ett kunna få låtsas att jag kanske är det någon gång?

Leo tittade lite på mig vred sig om, och somnade om. Trodde jag kunde lägga mig igen. Då hör jag Ebba"sover Leo?" aah sa jag. "jag har ont i magen." under vad som kanske är tre sekunder kan jag inte röra mig utan bara allt som går igenom mitt huvud och svimmar nästan. Jag blir likstel.

zasata.blogspot.se/