Förlossningsdepression

Vad bra att du tar upp ämnet!

Jag fick också en ordentlig förlossningsdepression (och PTSS ) efter min äldsta dotters födelse.
Hon föddes med katastrofsnitt och var sen allvarligt sjuk. Jag mådde dåligt redan från början, men höll mig uppe och tänkte att det skulle bli bättre när hon var frisk och kom hem från sjukhuset. Men det blev bara värre och värre.
Jag tog kontakt med något som här kalls Spädbarnsverksamheten, och gick i terapi där, samt träffade psykiatriker efter en tid och började medicinera mot depressionen. Det var väldigt tufft och det tog ett bra tag innan det började kännas lite bättre. Jag blev sjukskriven och min man fick vara hemma och föräldraledig.
Jag kände att jag inte dög. Min dotter älskade mig inte och jag orkade inte ta hand om henne som jag ville. Det som blev viktigt för mig var att vi fick amningen att fungera. För mig, då, var det det enda som höll mig kvar vid henne och gjorde att jag kände att jag hade någon som helst roll att spela. Jag tyckte inte om amningen och jag tyckte det var jättejobbigt (de första månaderna), men jag är ändå glad att vi fortsatte, annars vet jag inte hur illa det hade gått för mig.
Det är fem år sen nu, sen jag började må lite bättre. Och visst kan jag känna efterslängar av det där fortfarande. Men jag har ändå blivit stärkt av det. Jag älskar min dotter och jag har fått två barn efteråt utan att alls må så dåligt.
Stor *KRAM* till er som kämpar!