Sfinkterruptur tråd. ni som råkat ut för det titta in o disskutera

Nej, det är inget att skämmas över, utan det är en skada som kan uppstå vid förlossningar. 10% av förstföderskorna spricker så att ändtarmen skadas vid förlossningen, så för förstföderskor är det alltså ganska vanligt. Slår man ut det totalt på alla förlossningar är det 2-5% kvinnor som drabbas.

De som borde skämmas är de läkare och barnmorskor som har kompetens inom området som de inte låter patienten få del av tex de som missköter sin informationsplikt. Man undrar ju om de tycker att det är pinsamt eller besvärligt att prata om det??

TS, jag tycker att du ska ta kontakt med patientnämnden i ditt landsting så att du kan få hjälp med att få klarhet i vad som hände vid din förlossning och få svar på alla frågor om din skada. Det är inte så bra att grubbla på egen hand.

Jag tipsar även om att anmäla förlossningsskadan till patientförsäkringen ( www.patientforsakring.se ).

Den ger ekonomisk ersättning (utlägg och sveda&värk) ifall skadan hade kunnat undvikas. Om man har fött ett 5-kilosbarn kan man nog resonera att skadan skulle ha kunnat undvikas genom ett kejsarsnitt, utan att det hade inneburit större risk för barnet och modern.

Jag frågade bm före förlossningen om man skulle börja knipträna redan före förlossningen. Hon sa att man inte skulle köra alltför mycket eftersom man ökade risken för att brista vid förlossningen, men att jag kunde köra lite grann med knipövningarna så att jag visste vilka muskler jag skulle knipträna med efter förlossningen.

Jag har också varit ryttare och även ägnat mig åt andra sporter som ger stark bäckenbotten. Kanske brister man lättare om man har stark bäckenbotten, men återhämtar sig snabbare för att man har stark bäckenbotten?

Jag fick inte börja knipträna förrän jag varit på efterkontroll hos bm 2 månader efter förlossningen och när jag var till gynekolog 3 månader efter förlossningen hade jag god knipförmåga.
Men då hade jag kört hundratals knip per dag. Det som rekommenderas är tydligen 10 st/dag??

skånetös78 skrev 2008-12-31 13:00:59 följande:

Va, hur kan de slarva bort en journal???

Min förlossningsjournal var felaktig. Bm hade inte skrivit att en uska hade gjort felaktig, kraftig yttre press (som hjälp, ej medicinskt motiverat) i ett helt normalt förlossningsförlopp.

Detta ledde till att CTG förändrades, jag fick ta i allt jag kunde vid krystningen så att dottern på 4 kg (37 cm i huvudomfång) rasade ut. Sedan blödde jag 1 liter på några få minuter innan bm sade åt mig att krysta ut moderkakan, som låg lös i livmodern och därför inte kunde stötas ut. Syddes nedsövd på opertion. Förlossningsställning var felaktig också. Inget förlossningssamtal efteråt.

Kliniken fortsatte på sin sjabbliga bana och gav mig laxermedel som jag inte tålde som jag skulle ta i 3 månader. Ingen information fick jag om vad jag kunde förvänta mig av skadan, så att jag fördjupade mig om analinkontinens och sfinkterrupturer och befarade det värsta genom att läsa på Internet är ju ingen skräll direkt.
Jag var i chock efter förlossningen och fick sedan en stressreaktion på denna upplevelse. Först ett halvår efter förlossningen kom jag ihåg att yttre pressen gick fel och hur bm vimsade.

emmizenma skrev 2008-12-31 15:11:26 följande:

Jag tror att man vid inskrivningen på MVC får säga till om att man har en tidigare sfinkterruptur och att man vill diskutera förlossningsalternativ med en läkare insatt i sfinkterskador.

Jag tycker att Socialstyrelsen har förklarat detta med sfinkterrupturer på ett bra sätt:
www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/FE435A0E-1BCF-4562-BB14-71CB2097636E/12071/200812621_rev1.pdf

"
Perinealbristning är en under förlossningen uppkommen bristning av mjukdelarna mellan slidöppningen och ändtarmsöppningen. Kända riskfaktorer för perinealbristning är att kvinnan är förstföderska, bär på ett stort barn, har en långdragen
förlossning och att förlossningen avslutas instrumentellt, det vill säga med tång eller sugklocka.

Inom förlossningsvården har andelen perinealbristningar ökat under de två senaste decennierna. Orsaken till ökningen är inte helt känd, men kan bero på ökad andel instrumentella förlossningar och på att barnen blir större. Perinealbristningar som inte blir upptäckta och adekvat åtgärdade medför allvarliga problem för de drabbade kvinnorna.

Perinealbristningar kategoriseras efter hur stor skada som skett, i en skala där grad III och IV utgör de mera omfattande bristningarna. Perinealbristningar av grad III och IV sys i allmänhet på operationsavdelning, oftast under ryggmärgsbedövning.

De flesta perinealbristningar läker bra och kvinnan får inga bestående men. Trots detta kan skadan orsaka nedsatt psykologiskt och emotionellt välbefinnande med oro för inkontinens, sexuell funktion och framtida graviditeter. De komplikationer som kan vara bestående är till exempel smärtor i mellangården, smärta vid samlag och avföringsinkontinens.

I riket som helhet medför fyra procent av de vaginala förlossningarna bristningar av grad III och IV. Detta innebär att över 3 000 kvinnor årligen drabbas. Bland landstingen
varierade andelen perinealbristningar mellan 2,6 till 5,4 procent under den studerade perioden 2002?2006. Redovisning på sjukhusnivå finns på sidan 147.

Variationen mellan landsting och sjukhus tyder på att frekvensen perinealbristningar kan påverkas och att ett avsevärt antal förlossningsskador därmed kan undvikas.
"

Här finns en 3D-modell över bäckenbotten med ben, ligament, nerver och muskler:

www.neuro.ki.se/neuro/KK2/3dbotten/index.html

Jag tror att du kan ringa och be om en läkartid för ett förberedande samtal inför en ny graviditet pga komplicerad förlossning/sfinkterruptur. (Eller så kan du ringa och be om en tid för efterkontroll hos läkare pga sfinkterrupturen).

Vi hör ju förmodligen till samma landsting. Jag tror inte att de gör någon speciell uppföljning/efterkontoll vid sfinkterruptur (som de verkar göra vid alla andra landsting), om man inte säger att man har problem vid efterkontrollen hos bm.

Vid efterkontrollen hos bm klagade jag rejält över att jag inte hade fått någon information om skadan efter förlossningen och att jag tvingats läsa en massa elände om analinkontinens själv.
Så jag fick en läkartid för att få den information som jag skulle fått efter förlossningen. Och då hade jag rejält med frågor om allt jag läst till läkaren.

Det är alltså kvinnokliniken du ringer till.

Philips mamma skrev 2009-01-01 15:56:57 följande:

På mitt BB (avd 86 för komplicerade förlossningar) var det aldrig något tal om någon sjukgymnastik. I en pärm som fanns på rummet kunde man läsa sig till att en sjukgymnast skulle finns tillgänglig i dagrummet på den andra BB-avdelningen (för normala förlossningar) vid en viss tidpunkt.

Jag var dock alldeles för dålig för att kunna ta mig till den andra avdelningen (kunde inte gå upp och duscha förrän dygn 3). Men jag var aldrig i behov av någon sjukgymnastik, men ändå...