Sfinkterruptur tråd. ni som råkat ut för det titta in o disskutera

Det känns skönt att få läsa om andras upplevelser av detta också. Man känner sig ju lätt ensam. På min mamma-gympa sa de flesta att de fick 2 stygn...
Jag fick alltså också en sphinkterruptur, en total. Första barnet, inte så stort (3800g) och en drömförlossning. Inga interventioner, inte snabb krystning och ingen smärtlindring eller värkstimulerande dropp. Ändå blev det så här. Känner mig besviken och lite snuvad på en annars super bra förlossningsupplevelse.
Bor i danmark och de har lite andra rutiner här. Det är till vårat sjukhus de kommer som behöver bli omopererade så tänkte att det kunde vara intresant att höra hur det går till här.
Up på OP efter förlossning, sydd av specialist, spinalbedövning. Till BB vårdavdelning 5 dagar. Får inte sitta de första fem dagarna, men får börja med knipövningar direkt (dock ej lyfta mer ön barnet i en månad och inte göra magövningar, första två dagarna inte ens lyfta barnet). Har inte träffat läkaren som sydde efteråt, men sjukgymnast varje dag på BB och underbara sköterskor. God information tycker jag om hur jag skulle behandla skadan, men svävande angående läkningstid och prognos - jag antar att det är väldigt individuellt...
Satt sedan på kudde med utskuret för rumpan i tre veckor till (hur länge är eget val och kudden egen design). Fick infektion och åt penicillin i 20 dagar (besök till husläkare). Efterkontroll som normalt efter 8 veckor, inte helt läkt, men på god väg. Nu är det 11 veckor sedan, efter 5 månader har jag telefontid med specialist som skall kolla hur det funkar.
Kan hålla på avföring sedan starten, men inte på luft oftast.

Kollade på de där operationsbilderna igår och blev deppad, hade liksom inte fattat att det har varit sååå illa... Vilken jäkla tur att man bor där det finns sjukvård!!!

Kämpa på allihopa, hoppas vi alla får bli återställda så gott som möjligt. Men om man inte blir det ska man självklart kräva en operation!

wimzy - visst är det underligt att det är så olika rutiner. Knipa, inte knipa - sitta, inte sitta tex... Konstigt också att det inte är återbesök efter ett par veckor, det verkar ju vara vanligt med infektioner och sår som går upp. Jag gick några dagar med min infektion för jag trodde bara att jag var nojjig, förstod inte att det var en infektion. Trodde jag läckte avföring när det var var som rann ut... Men bristen på info gällande läkning och prognos kanske beror på att de varken vill ge förhoppningar eller oro, så kanske man inte är så mottaglig heller. Jag fick massa info dagen efter (blev sydd på natten) som jag inte kunde ta till mig för jag var så uppe i allt det nya med bäbisen och samtdigt besvikelsen över bristningen. Kanske först nu efter ett par månader som jag är redo att bearbeta det lite.

Jag hade i alla fall ångest för att åka hem dag 6 så tycker så synd om alla som verkar bli hemskickade dag 2 och 3!