Hej på er här är en till..födde min son nu 8/1 och drabbades av en ruptur grad 3-4....
Känns jätte deppigt detta,och inte känns det bättre när man läser om er som har ont efter så pass länge... Jag tar Panodil för smärtan och Parrafinolja 15ml x2 per dag...
Skånetös: Ja jag tänker inte titta på mitt underliv på ett bra tag 
Ni andra hur tänker ni om ev framtida förlossningar,kommer ni begära snitt eller tänker ni riskera och föda vaginalt igen....
Nej jag har delade känslor,min förlossning gick ju såå bra och jag tyckte inte alls det var hemskt att föda barn,tvärtom jag hade ett glädje rus nästan hela tiden *låter sjukt kanske* Men jag vill absolut inte riskera att få en sån här ruptur igen och absolut inte en ännu värre som kanske bidrar till analinkontinens
Vi har ganska svårt för att bli gravida och detta barnet tog 17 månader att få till så även om vi skulle bli gravida igen så är jag tveksam till en vaginal förlossning en gång till just för risken även om den må vara liten... Men min otur så är det tillräckligt att risken finns 
...
Jag har försökt gå ut och promenera och handla men det gör svin ont och så fort jag blir kisse nödig eller nr 2 nödig så blir det ett enormt tryck neråt som gör att jag knappt kan hålla mig
Känns pyton...
Har inte haft lika ont idag,skönt!! men aj aj aj va det låter när man släpper gaser jobbigt värre när man har huset fullt av gäster och toaletten ligger vägg i vägg där man sitter 
ingen verkar fatta när jag säger att jag vill ha lugn å ro heller... fy va surt...
hoppas man slipper säga det samma om ett år,känns mkt bättre idag i stygnen å så...skönt... hoppas det bara blir bättre och bättre nu!
Jag har ätit Paraffinolja nu 15ml 2ggr dagl igen och då har ju min avföring varit lätt och dessutom har jag knappt kunnat äta sedan förlossningen efs jag inte känner mig hungrig...
Jag undrar om fler här inne känner sig deppiga?
Jag gråter mycket och är ledsen nästan varje dag,känner mig otillräcklig,dum,ful,dålig mamma och sörjer mkt det här med SR:n,tyckte ju min förlossning gick super bra och vill så gärna uppleva det igen men jag vågar inte pga risken att drabbas av SR igen Känns så deppigt att folk inte kan förstå heller att jag helst inte vill ha så mkt gäster nu,behöver jag gå på toaletten så kommer alla mina gäster höra det och det känns pyton!
Dessutom har jag ont och är lite lättretad och deppig...
Tänkte ställa er andra några frågor här....
när fick ni tillbaka mensen efter förlossningen?(gäller er som ej ammat)
när kunde ni ha sex igen efter förlossningen?
gjorde det mkt ont då pga rupturen?
Inatt drömde jag att jag var gravid igen och inte blev beviljad snitt!!!! HJÄLP!!
sazzia: Nää fy va hemskt gumman 
pratar du med någon om det här? kurator??
Din bm måste ju ta dig på allvar när det gäller detta,det är ju ditt samliv och sexliv det handlar om....
Jag ska prata med dem på BVC och ska även ta upp med min läkare och bm på mvc på återkontrollen att jag vill ha planerat snitt till nästa barn...om det blir fler....jag är redan nu sugen på en till men livrädd om jag blir gravid för att bli nekad snitt....
Svara gärna här ni som kan......
www.familjeliv.se/Forum-2-13/m40773071.html
Mina värkar startade på måndagkvällen den 5/1 och på Onsdag natt hade jag så pass ont att jag inte kunde vara hemma längre så då åkte vi upp....
Jag var då öppen 4cm och vi blev inskrivna kl ca 04.00 kl 07 gick mitt vatten och 12.28 är min son född... över 63 timmar i värkar hade ju gjort att jag varit sömnlös redan då i tre dygn pga värkarna och jag hade knappt ätit något alls dessa dagar efs jag hade så ont...
Kl 13.00 rullades jag ner så även jag låg och väntade 1,5 timmar uppe på förlossningen...
Efs jag födde på special förlossningen pga Angio Ödem (en sjukdom jag har) så var jag full pumpad med medicin som dessutom gjorde mig helt lam...
Under operationen lyssnade jag på klassisk musik och var som sagt bedövad från midjan och ner via min eda,och jag var så trött att jag sov under operationen...
Kl 16.00 skulle jag eg upp på avdelningen men efs min känsel i benen inte kom tillbaka så fick jag ligga på uppvaket till kl var 18.00 utan min bebis...först då kom min man ner med min son till uppvaket... jag började känna mina fötter och fick därför förflyttas upp till bb avdelningen men där blev jag liggandes efs mina ben ännu var orörliga...
Min son grät otroligt mkt och efs jag inte kunde röra mig så kunde jag knappt trösta honom kändes fruktansvärt....
Fick inte gå upp ur sängen den natten pga mina mediciner och att bedövningen gjort mina ben till spagetti så där låg jag hela natten klar vaken och lyssnade på mitt barns otröstliga skrik....min man slet som ett djur för att försöka mata och trösta honom efs han inte tog bröstet...
Dagen efter drogs min kateter och jag skulle gå på toaletten,omedveten om huuuur jääävla ont det skulle göra!!!
Jag skrek och kved så min man hörde det ända ut....fy faan...
Den dagen vågade jag inte gå på toaletten mer pga smärtan så på efter middagen klarade inte min bäckenbotten muskulatur av att hålla emot längre...
När jag skulle klä av mig och gå på toaletten så släppte allt och jag kissade ner hela mig och golvet i badrummet... Kändes fruktansvärt....jag mådde sååå dåligt pga detta och grät hela natten i princip...så här fortsatten det 5 nätter på BB men jag använde duschen via toalett besök och kissade så ofta som möjligt istället för att slippa uppleva det där igen,men man kände sig bra liten de där dagarna efter förlossningen och de har verkligen gjort djupa sår i ens själ alltså...
Skånetös.... ja fy fan...nätterna på BB hemsöker mig verkligen,trots all fantastisk personal och all hjälp vi fick...om vi får fler barn tänker vi inte stanna på BB så länge inte ens om jag snittas!!
Jag brydde mig inte så mkt om brickan men vi fick ingen babybox från Pampers det fick alla andra...kunde inte mä å säga nåt om det heller
Var på sjukgymnastik och åter besök idag och det såg bra ut enl sjukgymnasten som undersökte mig...tydligen ska det inte vara några problem att földa vaginalt igen enl henne... men vad säger ni????
Miss Marianne...med läckage menar de inte små duttar runt anal öppningen utan så pass att du inte kan gå utan skydd i trosan...
Det absolut inget att bagatellisera detta,jag klarade mig tydligen rätt bra men har haft mkt ångest och mått dåligt över detta och det har ju även du rätt till!!
Åh fy era stackare jag har inte ens försökt ha sex ännu...är ju bara 7 veckor sedan förlossningen och jag blöder dessutom lite fortfarande och ärret gör bra ont,speciellt vid nr 2!!
Så vi får nog vänta ett tag till,men nu är jag bra sugen..
har inte myst sedan september...
Snart 9 veckor sedan jag födde och ärret stramar,sticker om gör ont ibland men gaseriet och det funkar okej nu...ibland kan jag dock sitta evigheter på toa och verkligen vara nödig men inget kommer....hmmm....
Var iaf på återbesök hos min läkare förra veckan och där var det inget snack om saken,hade man inga problem med gaser eller avföring så ska man föda vaginalt vid nästa förlossning......snitt blir det inte tal om!!
Hur resonerar era läkare,min verkar ju inte ett dugg intresserad av hur man mår psykiskt efter en sfinkter och hur man oroar sig för det som kan ske om man får fler barn!
Kändes lite hårt!! jag vill ju föda vaginalt men det hade känts bra om man fått val möjlighet....