Sfinkterruptur tråd. ni som råkat ut för det titta in o disskutera

Jag har följt tråden men inte skrivit tidigare, tänkte dock hoppa in lite och berätta hur det varit för mig.

Min första förlossning för snart två år sedan slutade med en total sfinkterruptur grad 3. Trots att det inte fanns några indikationer eg, ingen sugklocka, ingen yttre press, förlossningen flöt på jättebra hela tiden. Dock gick slutskedet väldigt snabbt och det är förklaringen jag fått till att det gick så illa.

Jag mådde otroligt dåligt efter min förlossning, har känt mig misslyckad som föderska om man nu kan göra det. Det var både psykiskt men främst fysiskt jobbigt. Jag kunde inte sitta på nästan tre månader efter förlossningen och hade länge problem med att gå på toa och hålla rent tex, samt har fortfarande svårt att hålla gaser. Har även haft problem med att det stramat och haft stickninga kring ärret. Jag har varit på massor av efterkontroller bla med UL av sfinktern och fått veta att den yttre sfinktern läkt bra men den inre blev inte sydd ordentligt och där finns ett glapp som jag kommer ha kvar resten av livet.

Trots detta mår jag faktiskt bra idag, känner att vardagen fungerar och de problem som kvarstår känns just nu minimala. Vi väntar nu vårt andra barn som ska komma i maj. Det kommer dock bli planerat snitt för mig, både på läkares inrådan samt för att det känns bättre. Jag vet om många med sr som fött vaginalt senare och det har gått jättebra. Men jag tänker absolut inte riskera att gå sönder så igen, för mig är det inte värt det.

Något som gör mig nedstämd är hur fantastiskt det brukar framställas med vaginala förlossningar jämfört med ks. Överallt läser jag om hur dåligt man mår efter ett snitt och hur bra man mår efter en vaginal förlossning, det får det att kännas som om det är något fel på mig som mådde så uselt och hade så ont. De jag känner som fött med snitt har mått helt ok ca en månad efter förlossningen, och de tycker att de har haft det jobbigt. Låter som en dröm i jämförelse efter hur jag mådde efter min vaginala förlossning.

Så trist att läsa om alla som mår dåligt. Kan bara säga att det blir bättre även om man knappt kan tro det i början. Jag grät också jättemycket och var såå deppig. Både över upplevelsen jag tyckte jag missade och kommande förlossningar som jag skulle missa.
Nu känns det dock helt ok men snitt den här gången, har liksom accepterat det.

Är det någon av er som fått eller ska få göra UL av sfinkern? Det skulle jag verkligen rekommendera att ni ber om så småningom. den specialist jag varit hos sa att man ej kan bedöma läkning och sådant genom att enbart känna.

Nattfjärilinnan skrev 2009-01-26 13:14:16 följande:

Jag ammade länge så jag svarar inte på första frågan.

Vag gäller sex så hade vi sex första gången ca tre månader efter förlossningen. Det gjorde inte direkt ont, spände lite, men det kändes inte som vanligt. Som att det fortfarande fanns en viss svullnad kvar liksom. Därefter blev det bättre och bättre men det tog tid tyckte jag. Kan säga att ett år efter förlossningen kände jag ingen skillnad längre.

Jag känner så igen det där med att timmarna efter förlossningen var en mardröm. Vi fick ändå "bara" vänta ca 3 timmar på OP. De timmarna var hemska trots att vår dotter mådde bra och var hos oss. Det kändes som om jag inte kunde ta till mig henne och vara glad förren allt var färdigt liksom.
Efter OP fick jag ligga på uppvaket själv länge, utan bricka eller något av det man sett fram emot. Fick sedan veta att min man fått brickan ensam på förlossningsrummet, inte så kul för honom heller.

Det tog lååång tid innan jag ens kunde tänka på eller prata om detta utan att börja gråta. Fortfarande gör det så ont att tänka på och då har ju många här haft det mycket mycket värre.

En liten sak som jag vill tipsa om som hjälpt mig lite är att på min dotters 1:årsdag fixade min man en ny bricka till oss, med riktig champagne och jättefina smörgåsar. Kändes som att vi äntligen fick fira tillsammans och fick ett fint avslut på något sätt.

Sazzia: Tycker det låter fruktansvärt så som de behandlar dig, ett års väntetid när man har så mycket besvär är bara inte ok. Hoppas du kan få hjälp hos den privata gynekologen.

jop skrev 2009-02-02 11:38:14 följande:

Åh vad jobbigt! Har du märkt det själv eller har du varit hos läkare/bm som konstaterat det? Det är kraftigt ökad risk för framfall speciellt bakre framfall vid sr. Så det är nog vanligare än man tror att man drabbas av båda. Är själv jätteorolig att drabbas av det.

skånetös78 skrev 2009-02-03 17:21:41 följande:

Det beror på vilket sjukhus du ska till på kontroll, det är väldigt olika har jag förstått. Jag födde på MAS och fick komma till bäckenbottenmott för kontroll ca 6 veckor efter förlossningen. Därefter skulle de kalla mig igen om 6 mån men det glömdes så jag var tvungen att ringa för att få en ny tid.

Jag tror aldrig det är fel att ringa och höra, tror det är ganska vanligt att man råkar bli bortglömd. Sedan har de lite olika rutiner också, när jag var på kontroll efter sex veckor sa läkaren att de eg inte kan säga så mycket om läkningen förren efter tidigast sex månader och jag har hört upp till ett år av andra.
Jag var på ytterligare en kontroll ca 15 mån efter förlossningen och den fick jag också ringa och påminna om.

Kan också säga att de har varit väldigt bra på bäceknbottenmottt här i Malmö. Båda de läkare jag träffat har varit väldigt bra speciellt den sista som verkligen tog sig tid att sitta ner och förklara allt.

Jag tror du har helt rätt, detta är något de absolut inte vill prata om. När man som förstföderska frågar om risker att spricka tycker jag alltid man fick svävande svar. Alla gravida jag någonsin talat med har varit rädda för att spricka så det måste vara en av de absolut vanligaste rädslorna. Och inte speciellt obefogat heller.
Min bm sa bara att de flesta förstföderskor spricker lite men att man oftast inte känner när det händer. Nå det må vara sant att det ofta inte känns vid tillfället (åtminstone hade jag sådan tur att jag inte kände). Men det kändes desto mer efteråt.

När jag sedan var på återbesök på bäckenbottencentrum för min skada sa specialistsköterskan till mig att de räknar med att minst 50% av alla kvinnor som genomgått en eller flera vaginala förlossningar har någon form av kvarstående besvär efteråt. Allt från slapphet, problem med sexlivet, urinläckage, avföringsläckage, framfall osv. Men detta talas det aldrig om eftersom de inte vill skrämma upp kvinnor i onödan.
Otroligt skrämmande tycker jag.

Cesso skrev 2009-02-18 19:21:23 följande:

Jag fick iof grad 3 men den var total dvs båda musklerna var av både inre och yttre sfinkern. Det verkar som om det är många missförstånd över vilken grad man eg har fått för det står så otydligt i journalen. Det kan tex stå att man har en ruptur grad 3 och 4 men det betyder att man fått grad 3 men den är total. Så förklarade min läkare det. Grad 4 innebär enbart att även tarmslemhinnan är skadad.
Iaf jag tycker jag kan knipa ok, men har väldigt svårt att hålla gas och läcker ibland lite avföring speciellt nu när jag är gravid igen. Jag fick veta att det ofta blir sämre av en graviditet så jag var ändå ganska förberedd på det. Då har min inre sfinkter en permanent skada som inte går att fixa tyvärr . Den yttre som är viljestyrd var bra sydd och har läkt bra så jag antar att det är därför jag har kvar det mesta av knipet.

planeraren: Jag gick hos en sjukgymnast efter förlossningen och hon sa att man bör vänta minst en månad efter förlossningen innan man börjar knipträna om man har en sfinkterskada. Sedan är det väldigt viktigt att man kniper på rätt sätt. Bakifrån och fram liksom. Om du orkar borde du begära att få träffa en sjukgymnast eller ännu hellre en uroterapeut som kan förklara hur du ska göra och lägga upp ett bra träningsschema.
Har du fått tid för någon läkarkontroll eller bara hos bm? Det är väldigt viktigt att få skadan kollad ordentligt efteråt inte minst med tanke ev kommande förlossningar.