Sfinkterruptur tråd. ni som råkat ut för det titta in o disskutera

Jag fick min dotter för sex veckor sedan och råkade ut för sfinkter ruptur grad fyra. Jag fick inte heller någon information om vad som egentligen hänt och förstod inte att det var "allvarligt" förrän de sa att jag skulle ner till vanliga op för att sys, väl där syddes jag i 1,5 timmar. Anledningen till skadan var förmodligen att jag förlöstes med sugklocka och att det gick väldigt fort när de väl lagt den. Jag har fortfarande ont i såret och det blöder lite ibland. När jag varit ute och gått, i snigelfart, känns det som att hela underredet svullnat upp. Jag är jätterädd för att få bestående men och längtar så tills det i vart fall inte gör ont mer.

Jag rekommenderar också Inolaxol. Den använder jag fast det gått nästan nio veckor sen min dotter föddes. Jag tyckte att den var mycket bättre än Lactulos pga att jag fick mycket mindre gaser av Inolaxolen. Jag tänker inte sluta med detta förrän jag läkt helt och hållet, vilket jag inte har än.

Det är verkligen fruktansvärt att så många upplever att de blivit dåligt bemötta/informerade. Jag upplevde samma sak men trodde då att det var ett "olycksfall i arbetet".

När vi ändå är inne på obekväma samtalsämnen... Är det någon mer som har problem med att hålla rent? Mitt sår har läkt så sakta att jag fortfarande måste duscha när jag varit på toaletten (nio veckor efter förlossningen), trots det är det aldrig rent när jag nästa gång går på toaletten. Funderar på om det läcker lite eller om det helt enkelt inte går att hålla rent från början (borde ju gå eftersom jag duschar varje gång).

WimZy skrev 2009-01-23 19:14:40 följande:

Usch vad ledsamt att läsa det... Finns det något man kan göra, som fler knipövningar eller nåt, eller är det bara att lära sig leva med detta?

lill smurf skrev 2009-01-23 21:52:23 följande:

Ja fy tänker samma sak. OM jag skulle bli gravid igen, vilket väl inte är så troligt med tanke på hur svårt att det var att få till vår dotter, så känns det uteslutet att föda vaginalt. Innan denna förlossningen var jag livrädd för kejsarsnitt men med facit i hand hade det varit bättre med ett "kontrollerat" sår än ett helt okontrollerat med allt vad det inneburit/kommer att innebära.

WimZy skrev 2009-01-24 10:49:31 följande:

Trist, trist. Jag ska till specialistmödravården för kontroll efter tre månader, ska fråga för egen del då. Jag antar att jag får samma svar som du dock.

sazzia skrev 2009-01-27 15:40:23 följande:

Sådär känner jag också. Jag fick visserligen upp henne på bröstet när hon föddes vid kl 14 och sen kom barnmorskan och gjorde alla tester + vägning och mätning men sen blev vi lämnade i förlossningssalen i nio timmar innan jag fick åka ner till operation. De körde in en säng till min man som han kunde ligga i bredvid och där låg vi utan att ha en aning om när operationen skulle bli av. När jag sen kom ner till operationen kl 23 hade det hänt ytterligare något akut så jag fick vänta till kl 24 innan operationen började. Vid kl 5 på morgonen kom jag upp på BB där min man och dotter väntade. Allt som hände efter själva förlossningen känns som en mardröm. Det var ju förlossningen som skulle vara "hemsk" inte allt som hände efter...då skulle man ju få sin smörgås och sin dricka och bara njuta av bebisen. De där 15 timmarna efter födseln förföljer verkligen mig. Det var det värsta av allt...hittills värre än själva skadan.

Som tur är trodde jag aldrig att något var fel med vår dotter. Det är väl det enda positiva med de där timmarna efter förlossningen. Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle varit om vi dessutom råkat ut för det.

emmizenma skrev 2009-01-28 15:07:05 följande:

Till mig sa de att jag skulle till op för att skadan var så stor och de därför ville ha "ordentligt ljus", "ordentlig bedövning" (spinalbedövning som gjorde benen totalförlamade) och en "riktig kirurg". Jag är förstås glad över att det gjordes "ordentligt" även om det var en skräckupplevelse att ligga nio timmar och vänta på operation och sen totalt sex timmar på operation (inkl väntan före och efter på uppvaket). Jag har mycket svårare att släppa detta än själva skadan.

skånetös78 skrev 2009-02-03 17:20:48 följande:

Jag hade också en flik kvar, den var liten men ömmade väldigt mycket. Jag gick till den läkare som är knuten till min MVC och han klippte helt enkelt bort den där. Det gick på en sekund. Gjorde rätt ont men redan när jag gick därifrån kändes det bättre än innan.

skånetös78 skrev 2009-02-03 17:21:41 följande:

Jag födde på Södersjukhuset i Stockholm och där har de rutinmässig kontroll på alla som fått en total sfinkter efter sex månader. I min journal hade läkaren som sydde sen skrivit att hon ville träffa mig efter två månader, men det glömdes bort. Nu ska jag dit efter tre månader i stället.

t h o w e skrev 2009-02-04 18:46:55 följande:

Partiell=del av, delvis. Till skillnad mot total som betyder hela. Det är förmodligen det som är skillnaden. Här kallar man bara till efterkontroll om man fått en total sfinkter.

jop skrev 2009-02-04 22:13:20 följande:

Ja det är ju märkligt. Det borde ju verkligen vara samma rutiner i samma landsting. Jag kommer både att gå på efterkontroll hos min tidigare MVC-BM (det hade jag gjort oavsett vad som hänt), på efterkontroll efter två månader (som blev tre pga att jag glömdes bort...detta verkar dock ovanligt eftersom ingen på BB fattade varför jag skulle på denna kontroll men det stod i journalen) + kontroll efter sex månader. Man vill ju gärna bli extrakollad efter en sån här sak tycker jag så jag är glad för alla koller jag kan få.

Hm idag fick jag ytterligare en kallelse för efterkontroll på Södersjukhuset så nu är det en efter tre månader (spec.mödravården), en efter fyra (kirurgen som sydde) och en efter sex månader. Jag känner mig betydligt mer ompysslad efter att jag kommit hem från BB än jag någonsin gjorde där :)

Idag var jag på efterkontroll hos min MVC-BM och hon rekommenderade kejsarsnitt (det är ju inte hon som bestämmer i slutändan men hon var så gott som helt säker på att ett sådant skulle beviljas) vid en eventuell ny graviditet. Det var så himla skönt att få bekräftat från henne att det jag upplevde, både förlossningen och skadan, faktiskt inte var normalt. Även om jag på något sätt vetat det så har jag ändå haft dåligt samvete för att jag känt mig så gnällig och otacksam, inte minst eftersom detta var en IVF-graviditet och jag borde vara tacksam att jag fått ett barn överhuvudtaget. Jag var så lättad över både vad hon sa och vad hon lovade (så gott hon nu kunde lova det) när jag gick därifrån att jag började gråta.

WimZy skrev 2009-02-06 17:48:38 följande:

Vilket hemskt besked. Det är ju det man fruktar mest av allt, att inte bli helt bra igen. Jag vet en person som blivit tvungen att operera om efter att ha råkat ut för total sfinkter två gånger. Hon blev faktiskt helt bra så det kan ju gå bra, även om det förstås inte finns några garantier. Usch jag blir verkligen ledsen när jag läser ditt inlägg.