Jag blev rekommenderad att ta laktulos tror jag det hette. det är inte laxerande i den mening att du får diarre utan blir bara mjukt. Det kan du köpa receptfritt på apoteket. Inte gott men men.
Ja jag tänker inte föda vaginalt igen, min rädsla är alldeles för stor nu. Även om allt kommer läka fint vill jag inte utsätta mig för det igen, visst det kanske inte blir ett ända stygn med tvåan men jag tänker om det blir samma igen så har min läkare sagt att det kommer bli jätte svårt att fixa det om det händer igen, kanske det låter egoistiskt men jag vågar inte ta den risken o kanske drabbas av analinkontinens inte kunna ha sex osv.
jag tror säkert att den dagen jag blir gravid igen kommer jag bli livrädd men jag tycker inte att man ska välja bort att skaffa flera för dom kan inte neka en snitt vare sig man fått sfinkter eller inte!
Till er som nu tittat o blivit besvikna kan jag säga det blir mycket bättre o det med att det känns öppet avhjälper du bäst med knip mycket tjat om knip jag vet men när man fått sfinkter är de ännu viktigare. Köp gärna knipkulor det gjorde jag oo det har gettt betydligt bättre resultat än innan jag hade dom.
Jag blev själv helt förskräckt när jag kikade där nere först gången, jag grät hela kvällen. Men nu ser iaf högra sidan ut som vanligt igen (4mån senare) tyvärr gjorde ju inte läkaren som sydde mig ett så bra jobb o det fattas lite bitar kring slidöppningen vilket ger ett väldigt snett intryck men det har ändå blivit bättre även på vänster sida.
O när mitt sår har läkt helt kanske det kommer bli ännu "finare" jag håller tummarn för det nu =)
O till er som är nya o nyligen drabbats vill jag bara säga att visst första tiden är jobbig o vissa dagar kan känns hemska, men man måste försöka se till det positiva för det kunde ha varit värre. O dom flesta läker ihop fint efteråt! Och om det inte läker som man tänkt sig så får man en rekonstruktion. En annan lite tröst är kanske att det finns tyvärr får han säga så många som gått igenom det o dom om någon förstår er just nu. O kom ihåg att jag startade tråden för att vi ska kunna hjälpa och stötta varandra där andra kanske inte riktigt förstår. tråden ska kunna vara tillför att fråga vad som helst o inget är tabu eller bara avreagera sin ilska eller dela med sig av sin glädje, ja på den här tråden är allt välkommet!
Skickar en tanke till er alla sfinkter bruttor där ute, för förr eller senare kommer livet gå på som vanlig o sfinktern kommer bara vara ett minne i babaget o vi kommer kliva starkare ur det hemska vi gått igenom! Stå på er tjejer!
Allt känns så jävla hopplöst just nu, jag stå på nån vänte lista med kö tid på över 1år för att mäta styrkan i ändtarms muskelaturen, alla ärr bara stramar o har börjat göra så onte att jag knappt kan ha ett par trosor på mig och sex är inte ens att tänka på, vi testade ju en gång att bara sticka in den o känna hur det känns o det gick faktiskt bra det gjorde inte ont eller så men vi sa att vi väntar med sex till det läkt och i helgen testade vi igen och det går inte han kan inte ens komma in mer än typ2cm så har det tvärstopp, det känns som att det har blivit en enorm kant där och för att inte tala om smärtan det ger när vi testade + att jag hade ont i två dagar efteråt...
Vi hade extremt mycket glidmedel bara för att underlätta men det fick inte alls =(
Jag blev helt förstörd efteråt bara grät o grät hela kvällen, så jag ringde läkren igen igår och han sa bara det kan vi kolla på när du ska mäta muskelaturens styrka men det är ju ett år bort minst svarade jag o han sa bara sa bara ja men om du får mer problem så hör av dig tidigare.
Vadå mera problem?!?!? Jag har konstant ont varje dag i alla ärr fast jag gjort som dom sagt att smörja in med babyolja varje dag efter duschen, jag kan knappt sitt som folk, kan inte gå längre sträckor för då får jag ha jätte ont i typ 2-3 dagar efter åt, jag kan inte hålla gaser o måste springa på toa direkt om nr2 är på gång och framför allt vi kan inte ha sex, men när fan ska jag ringa då? jag är så otroligt arg o ledsen och jag vet inte vad jag ska göra, vart jag ska vända mig. för jag får ingen respons nånstans. Jag är faktisk bara 22år varför anser dom inte att jag har rätt att kunna leva ett normalt liv bara för att jag fött barn? Kan nån här ge mig råd?
Tack så mycket det känns skönt att det finns nån som faktiskt förstår.
Nattfjärilinnan: Nej jag pratar inte med någon om det, har inte ens blivit erbjuden. Min sambo är den som lyssnar o försöker så gott han kan att trösta.
Jag vet inte om jag ska vända mig till nån privat läkare men efter som att jag bor på så liten ort så finns det ingen här vad jag vet iaf.
Måste också få fråga er som fött barn, har ni varit med om att det känns som att ni har mensvärk till o från och ibland gör det riktigt ont, utan att mensen ens är på väg eller ni inte har ägglossning?
Golli: Visst känns det skönt på sätt o vis att slippa gå igenom det igen eller iaf riskera att det händer igen. Men på sätt o vis så vill jag också ha den där fanastiska förlossninge som så många får. För alla säger ju att den andra förlossningen brukar vara betydligt bättre för att man vet liksom vad som händer.
Jag känner verkligen att jag blev snuvad på allt det där och då tänker jag framför allt på att få upp sin bebis på bröstet direkt efteråt. Det är nått jag verkligen har saknat o kännt att det är så tråkigt att det inte var möjligt för oss.
Men att föda vaginalt vet jag att jag aldrig skulle våga mig på nånsin igen!! Så det är ändå lite blandade känslor
JOP: Jag bor i Kalix (norrbotten) men går hos en läkare i Sunderbyn (luleå 8mil sönder om kalix) alltså som läkaren sa till mig skulle jag få mäta muskelstyrkan hos en kirurg.
Det finns inga kvinnokliniker varken i kalix eller luleå iaf. Tror inte att det finns i Piteå heller efter som att alla mindre orter här i kring inte ens har BB o gyn så tvivlar jag på att det skulle finnas. Det finns ju bara två BB i hela norrbotten, sunderbyn o gällivare.
Jag hittade faktiskt en privat gyn i Luleå, ringde dit idag o lyckades gnälla mig till en tid 18/2 annars hade dom inget för en slutet av Mars. Gynekologen är en kvinna så förhoppningsvis får man lite mera förståelse då.
Annars får jag väl åka ner till sthlm, vet bara inte hur länge man orkar hålla på o strida med dom, förhoppningsvis tills man blir nöjd.
Arien: Ja vi hade ju både mardrömms förlossningen, sen när sonen äntligen föddes andades han inte o fick hjärtmassage, men det jag tyckte var värrst som verkligen sitter i ännu är att vi lämnades att tro att han dött, för ingen sa någont åt oss. bara jag tänker påd et kan jag börjar gråta, det var hemskt!!
Så jag tror att allt hade vart lite bättre efteråt om ddom bara informerat oss om läget
Jop tack så mycket för erbjudandet! Ska hör vad den privat gyn säger annars får jag försöka med nått annat.
Kan inte alla som skriver här inne på tråden dela med sig av sin förlossning (dom som vill)? Kan ju vara skönt att skriva av sig. O faktiskt mår man lite bättre sen =) jag tänkte skriva min senare men lille gossen har haft feber nu i 2dagar efter vaccinationen o vart jätte ledsen i flera timmar innan han somnade, så nu måste jag hoppa i sängen är helt slut =)
Hej hej! Vad innebär framfall? Kan man ha de utan att märka de själv? Annars hur märker man de? O vad göra man åt de?
efter mera gnäll fick jag en tid till sunderbyns kirurgi mottagning den 16/2. Jag bråkade ordentligt på min läkare som gav med sig o skickade remiss. Känns som en lättnad även om det bara börjat =)
ett steg i rätt riktning
Dom ska utföra en Rektoskopi.. nån som vet vad det innebär?
Pnut skrev 2009-02-08 22:54:39 följande:
I måndags var jag på kirurgimottagningen o gjorde ett rektoskopi... å gud så ont det gjorde!!!
Efter undersökningen säger hon ja man kan se här tydligt att antingen har några stygn släppt för tidigt eller så har dom slarvat n'r dom sydde dig för det har inte läkt som det ska o därför måste du springa akut på toa och därför har du ont.
Sedan säger hon ja vi bokar en ny tid (men lyckan blev kort) OM 7 MÅNADER?????
Jag i fråga satte om det kan "läka" till sig av sig själv var på hon svara nej det kan det inte.
Jaha säger jag varför kan maninte fixa det nu på en gång då?
läkaren svara: nää alltså man gör ju inte så, och dessutom ska du ha flera barn så får du skaffa dom först.
Jag:men det kanske dröjer 10år innan jag skaffar nästa det är ju inte direkt nått jag har planerat ännu, du menar alltså attt jag kan få ha mina besvär i 10 år i stort sett..
läkaren: ja alltså om man gör en ny operation så får du inte föda barn vaginalt. och alla vet vi ju att det är bäst att föda vaginalt (fats jag fått det sagt åt mig av flera läkare att absolut inte föda vaginalt igen)
Jag: Ja nå visst är det kanske det absolut bästa att föda vaginalt, men inte för mig. och inte för en ni ka garnatera mig att jag inte får en SF igen kommer jag att föda vaginalt igen
Läkaren: Ja men det kan man ju aldrig garnatera, och visst kan det hända igen men du kan ju förtsätta knipa, så ses vi på 7månader
Sen gick hon iväg, mitt i disskutionen *ARG*
Så idag har jag tid hos en privat läkare, tyvärr tvingas jag om boka tiden för att jag har fått vattkoppor *skratt*
Måste få fråga er, har ni haft problem med mensen sen efter förlossningen? Min kommer i 20 dagar i sträck (ni får ursäkta lite äcklig info) och är inte röd eller röd/brun utan svart och stora klumpar... är detta nått jag bör vara orolig för?
Cesso skrev 2009-02-18 15:55:03 följande:
jag glömde även skriva att min SF bestog av både inre o yttre muskel (vilket jag inte visste om för en jag var till läkaren i måndags) det är den innre muskel som är helt av, om dom då inte sytt ihop den alls eller om stygnet släppt för tidigt kunnde läkaren inte svara på.
Hon förklarade även att det är därför jag har ont o inte kan hålla avföringen mer än en ytterst kort stund, i veckan hände även det jag fruktat mest, jag ha inte på toan men tydligen har det inte hänt nog ofta eller nått.
Läkaren frågade mig tusentals frågor om jag har kläer med mig när jag far bort om jag kollar efter toaletter om jag är på stan osv. Jag svarade bara att jag vågar knappt gå ut, om jag måste så går jag dit jag vet att det finns flera toaletter.
Jag skulle ex aldrig våga mig på att gå ut o gå på en gång o cykelbanna med vagnen för oron att inte hinna till toan, det är ju tyvärr inte bara jag som blir lidande utan även min son.
Jag vet inte hur länge till man orkar vara stark och fortsätt a strida med landstingen, verkar som att ingen vågar gå emot varandra
Pnut skrev 2009-02-19 14:54:28 följande:
Punt: Jag har ingen anning om man kan få ersättnign eller inte, jag har inte haft så mycket med sjukvården att göra för en jag blev gravid och efter förlossningen..
nån som vet om jag har rätt till ersättning om jag bergär remiss till Danderyd för flyg resa o boende?
Pumin skrev 2009-02-19 15:59:25 följande:
Ja idag fick jag då komma till läkaren igen, beökte bestog ju främst av att jag har så struligt med mensen. Det håller i sig i ca20 dagar är borta 2-3 dagar o komer igen..
Tydligen hade jag (som läkaren kunnde se) 10st cystor i ena äggstocken och 6 st i den andra...
Fick nå piller som jag ska äta, 10st per månad i 3 månader.
Tydligen ska dom funka som nån form av skrapning, om jag förstog rätt.. Hon sa att man brukar testa så här först innan man bokar tid o gör en skrapning på sjukhuset.
Fick lämna massvis med blodprover och hon pratade om det ena o det andra, o trots att hon frågade mig vid två tillfällen om jag hade grep om allt hon sa var på jag log o nickade... så har jag inte en anning om vad hon egentligen sa..
Jag tappade tråden helt när hon började prata om att en relativ vanlig komplikation kan bli att man får svårt att bli gravid eller att man inte kan bli gravid alls igen..
Även om vi nu inte planerat numer 2 ännu på ett bra tag så kändes det som ett hårt slag i magen..
Nå man ska inte måla fan på väggen för en prov svaren har kommit, men självklart blev jag orolig. Dels orolig för att jag faktiskt inte fattade ett smack av vad hon sa för att jag hakade liksom upp mig på att inte kunna bli gravid igen, då jag gärna nån gång i framtiden vill ha en till lite..
Men det positvia med läkar besöket var att det första läkaren sa när hon såg mig (hon kollade även hur SF o klippet och det som gick sönder läkt) hon utbrister men GUD vad har dom pysslat med här? HOn hade med sig en tjej som snart var färdig utbildad förlossningsläkare och båda dom tyckte att det var förskräckligt så som dom sytt mig! Äntligen lite feedback!
Hon kände igenom alla ärr, och konstaterade att det här kräver en hel del plastik för att fixa till, det kommer inte läka o bli mycket bättre än så här sa hon, visst kan ärr vävnade mjukna något men det har blivit så tjock och hård att hon sa att jag ska inte förvänta mig att det blir mycket bättre än så här.
Så kom skulle prata med min gammla läkare också om saken så nu håller jag tummarna hårt att det går vägen.
och precis som Cesso frågade mig om jag fått gå till en kvinna som heter Natacha på sunderby sjukhus frågade även läkren idag, var på jag svarade nej och då sa hon att jag skriver genast en remiss till henne för så här ska du inte behöva ha det. Känns lite som att en stor sten lyftes från axlarna trots att jag även fick negativa besked. Men just nu ligger fokus mest på att fixa allt kring SF sen får jag ta itu med resten.
I veckan beökte jag speciallisten (som Cesson) rekommenderade till mig.
Först frågade hon mig hur mycket info jag egentligen fått och sedan gick hon igeom allt från början, vad SF är och vad som orsakar SF.
Sedan kollade hon att jag knep rätt och kollade SF.
Hon tyckte verkligen inte att jag ska behöva vänta till September innan dom åtgärdar, men vi bestämmde att om det inte blivit bättre till mitten av Maj så ska jag ringa henne igen och dom ska vi disskutera en ny OP.
Känndes OTROLIGT skönt en riktigt lättnad att äntligen bli tagen på allvar!
Vi disskuterade ev. kommande graviditeter och förlossning, var på hon sa att ja jag kan ju inte bstämma åt dig men jag rekommenderar dig snitt med tanke på graden av din SF + att min ärrvävnad är så hård osv.
Dels sa hon att man kan inte utesluta helt att du skulle få SF igen men om det skulle hända så är det jätte svårt att fixa en andra gång och man får oftast mycket besvär efter att ha fått SF en andra gång.
SF är svårt att fixa första gången men ännu svårare andra gången, och oftast kräver det många om OP.
Hon sa även att om du den dagen får problem med att få ett snitt om du vill ha det så ring mig så ska jag hjälpa dig. Det kändes så bra, jag vet redan nu att jag aldrig skulle våga mig på en vaginal förlossning igen.
Min gyn läkare kom också och
Jag fick även veta mina provsvar ang att mensen är så strulig..
Jag har pco-s...
Min läkare sa att vi ska köra behandlig för att få ordning på mensen men att om jag bestämmer mig för att bli gravid så kan man sätta in hormonbehandling direkt.
Vi disskuterade även alla ärrvävnad och läkaren sa att du kommer att få en ny OP men att hon ville helst att vi skulle testa en behandlig med hjälp av Emla (bedövningskräm) smärtan beror mest troligt på att nerverna skickar fel signaler till hjärnan vilket för att jag har blivit hyperkänslig.
Om det funkar med Emla så kommer en ny operation av ärrvävnade inte att göras för en jag fått dom barn jag vill ha (eller kan få).
Hon förklarade att det är bäst för min del att vänta för att den ny graviditet och alla hormoner påverkar tydligen även ärrvävnade och ibland så pass mycket att även om man inte föder vag så måste man göra en ny OP efter graviditeten.
Så jag hoppas att et funkar med krämen, för visst kan jag vänta om jag slipper ha ont. Vill ju inte kanske eventuellt behöva göra flera OP i den delen av kroppen.
Så kul är det ju inte, så nu håller jag tummar o tår att Emla funkar.
Ska smörja 2-3ggr/dag i en vecka, testa vara utan o se om det hjälper.
läkaren förklarade att ibland när nerverna skickar felaktiga signaler för att dom söker nya vägar så kan det räcka med att bedöva området ett tag så slipper man smärtan framöver. Hon sa att det är lite likt fantom smärtor.
Så GUD låt det nu funka!!! Lite tur ska man väl ha =)