Hur länge har barn blöjor?

Tja, skulle tro att det är ganska indivduellt för barnen, deras utveckling går ju lite i vågor och de fokuserar ofta på en sak i taget.

Jag tror att erbjuder man alternativet men inte pressar eller lägger prestation i ämnet så går det bäst.

Mitt barn blev torrt relativt sent (efter 3 år) men då både på dag och natt och i princip helt utan olyckor, redo helt enkelt. Innan dess var h*n inte intresserad och ville absolut inte springa naken, men så en dag vände det, vi är glada att vi hade modet att stå emot och vänta istället för att pressa.

Jag tycker det är sorgligt med föräldrar som resonerar att "olyckor får man räkna med" och att det då blir normalt att kissa på sig istället. Är barnet redo ska det inte behöva bli några olyckor.

Vad är sanning?   Vem vet? Jag har inte facit för alla barn, jag har en övertygelse som jag skaffat mig genom litteraturstudier av olika typer och erfarenhet av barn, eget och andras

Jag kan enbart uttrycka min åsikt, precis som ni andra

Påminna: Nä, jag tycker inte man behöver påminna barn om att äta eller dricka heller, jag tror att de faktiskt vet det bäst själva, jag ERBJUDER men påminner inte, en viktig skillnad. Jag påminner inte heller mitt barn om att sova utan det klarar h*n så bra själv Jag har lärt henom att när man är hungrig äter man, när man är trött sover man, när man är törstig dricker man och när man är nödig går man på toa. 

Sjävkänsla: Jo, jag tror faktiskt att man underminerar barnets självkänsla genom att inte tro på barnets förmåga (vilket man inte gör om man ständigt påminner och tjatar). Det vi gör är att berättar för vårt barn vilka omständigheter som gäller, t.ex. "nu ska vi åka dit och dit och det tar en lång stund, du kommer inte att kunna gå på toaletten innan vi är framme". Sedan får h*n själv bestämma om han vill gå hemma eller försöka hålla sig. Jag påminner inte och jag tjatar inte om att gå på toa innan vi åker. På detta sätt får h*n själv ta ansvar, får känna sig kompetent och får en ökad självkänsla och självförtroende. Vi litar på att h*n kan! (Du kan läsa mer om att lämna över ansvaret till barnet i Jesper Juuls böcker )

För mig är inte kiss och bajs känsligt alls, jag hade definitivt föredragit att mitt barn slängt blöjan betydligt tidigare men h*n var helt enkelt inte redo, det visade h*n med all tydlighet och därför lät vi det bero och inväntade att h*n var redo istället - det är jag glad för idag!!

Olyckor: Vänd på det VARFÖR ska man dels förvänta sig och dels normalisera kissolyckor? Varför skulle barnet INTE känna förväntningarna från omgivning och föräldrar att gå på toa (speciellt om föräldrarna påminner ständigt!) om barnet då ÄNDÅ misslyckas med att gå på toa är det självklart att det påverkar barnets tro på sin förmåga

Jag blir - vanligtvis - väldigt trött när mitt barns sena blöjavvänjning skylls på MIN bekvämlighet, självklart hade det varit betydligt bekvämare att h*n blivit torr tidigare så där får jag liksom inte ihop tänket! Det är ju bekvämare om barnet INTE har blöja så hur kan sen avvänjning bero på föräldrarnas bekvämlighet *får inte ihop tankevurpan* Då borde istället den tidiga "träningen" (typ EC) vara mer för föräldrarnas bekvämlighet i så fall

Helene OSV: Fast jag skulle aldrig uttrycka mig så som du skriver, som en fråga, för det är i och med det som det BLIR en påminnelse istället för ett erbjudande, frågan som sådan tar ifrån barnet ansvaret, då tar du ansvaret för att kisseriet blir avklarat.

Olyckor: Självklart gör man ingen stor affär av en olycka OM den händer men varför ska man FÖRVÄNTA sig olyckor flera månader efter blöjstoppet? Varför är det "normalt" att det händer? Om barnet är redo så händer inga olyckor ("inga" )

Teorin om "för bra blöjor" är väl lite förlegad tycker jag Applicera den tanken inom andra områden så blir det ju absurt Vi kör mer bil för att våra bilar är för bekväma? Vi kollar på mer tv för att våra tv-apparater är för bra?   Nä, tack och lov att utvecklingen går framåt!

Jag tror snarare den senare blöjavvänjningen beror på att barnen idag har mycket mer "omkring" sig och alltså får svårare att fokusera på enskilda saker. Jag tror också att föräldrar förr (av olika skäl) "tränade" hårdare och barnen "tvingades" på olika sätt att bli blöjfria tidigare (t.ex. tvätt och ekonomiskäl), idag har vi TID och MÖJLIGHET att vänta in barnet - då tycker jag vi ska göra det. Allt var inte bättre förr

För MIG är det absolut inte bekvämare med blöja än utan!! Extrakläder? Varför då? Det behövs ju inte om barnet är redo  Träna bort blöjan - just precis DÄR är knuten tror jag. Man behöver inte träna bort blöjan, barnet KAN själv.

Jag tycker inte olyckor är förfärliga och pinsamma, det är inte där grejen är heller, utan att barnet VET att det förväntas av barnet att klara av att gå på toan, när barnet inte klarar detta känner barnet ett misslyckande (oavsett hur odramtiskt vi föräldrar gör saken), det är ju saker som händer inom barnet Därför tycker jag att förväntar man sig olyckor har man gått för fort fram, då har inte barnet fått lov att få kontroll och kunskap om kroppen INNAN man tar bort blöjan, vilket jag anser är att föredra.

Jag vet massor med barn som vill byta blöja direkt när det hänt något i den, de är absolut medvetna om vad som händer men klarar inte av att kontrollera det så jag köper inte "för bra blöjor" argumentet, tyvärr Att barnen i Kina går med byxor med hål i grenen och bara gör sina behov "var som" tycker jag inte är något eftersträvansvärt i Sverige, sorry, men det låter faktiskt som argument från tygblöjeindustrin Återigen, förr KRÄVDES det att barnen utvecklade denna kunskap innan de faktiskt "av sig själva" är redo/mogna, precis som det krävdes av dem att arbeta på åkrarna eller att kunna sitta stilla och äta med bestick när de var 3 år Så tränar de barnen för att det inte finns blöjor eller finns det inte blöjor för att man tränar barnen? Hönan och ägget Jag tror dock inte du och jag löser frågan här och nu så vi kanske ska enas om att vi inte är ense?

Om du har läst att jag tycker du är en tvingande och tyrannisk förälder blir jag ledsen, det är inte alls så jag menar Jag tror helt säkert det finns barn som är redo att gå utan blöja när de är 18 månader, men jag tror att fokus idag för mycket ligger på att "Träna" barnen till saker istället för att de får lov att utvecklas i sin egen, högst individuella, takt. Jag tycker det är synd att barnen ska anpassas in i en mall skapad av föräldrarnas förväntningar. Alltså, om du vet att ditt barn är redo och hjälper barnet är det ju toppen - om du däremot försöker påtvinga ditt barn något som det inte är redo för - ja då tycker jag du ska tänka om Jag ser ofta föräldrar som innan de ens fått sitt barn bestämt att de "ska" göra barnet blöjfritt vid X månader, då tror jag man är ute och reser och skapar problem där de inte finns.

Barnet utvecklar självkänsla genom att känna att det duger som det är och självförtroende genom att möta LAGOM utmaningar.

Fördomsfull?  Nja, rapporterar bara vad jag sett och hört från mig närstående personer Men vi kan kalla det fördomsfull om du blir glad   jag ser inte det som något negativt (men så är jag lite underlig också *haha*)

Vad som är en lagom utmaning för just ditt barn vet bara du, precis som jag vet det för mitt barn. Föräldrar (generaliserar jag vet) har i allmänhet en tendens att tro att det jag gjorde med mitt barn fungerade ju så då måste det fungerar med alla (typ, vadå, jag satte mitt barn på pottan när det var 5 månader så då kan ju andra göra det). Det är inte så enkelt

Generellt (igen) så kan jag inte tycka att det är självförtroendestärkande för ett barn att kissa/bajsa på sig flera gånger i veckan (som jag ser i  min omgivning) föräldrarna förklarar det med "det är ju normalt med lite olyckor" - jaså? Varför då!!!! Har jag lust att skrika (men det gör jag ju inte ).

För att svara på "fult att träna" så är det såklart inte det, men jag tycker inte man ska träna/pusha/påminna/göra affär av saker som tillhör de naturliga kroppsbehoven (äta, kissa, sova etc) om barnet är friskt och får förutsättningarna (t.ex. tillgång till potta/toasists) så klarar barnet dessa utveclingssteg själv, när det är redo.

Det är ju inte själva "pott-träningen" (EC-andet) som förstör självkänslan, utan när man som förälder forcerar detta bortom vad som är en lagom utmaning (vilket olyckor är ett tecken på att man gjort, om de nu inte är föräldrarframkallade alltså).

Igen så vill jag föra fram mitt huvudargument - att inte stressa fram en utveckling för förälderns skull utan låta barnet få utvecklas i sin egen - högst individuella - takt (Vilken det nu än är). Ge barnet glädjen att upptäcka att det kan själv - det handlar alltså inte om att inte ha förväntningar på barnet, bara att inte ha det på några få områden (kroppsegna saker som äta, sova, kissa osv).

Föregå med gott exempel (dvs låta barnet vara med när man som vuxen är på toa) och erbjuda kalsong/trosa som alternativ tycker jag absolut man kan göra och bör göra   (jag tror mitt barn har klarat sig från olyckor främst för att vi faktiskt väntade in henom, men säker kan man ju aldrig vara   )

Gör man det och barnet inte visar intresse så ska man vänta även om man som förälder tycker det vore det bästa att slänga blöjan

Att ständigt tjata och påminna ett barn som inte vill är ju lika illa som att inte låta ett barn som vill få lov att gå på toa/potta Eller hur?

Det är synd att det så ofta i "pott-tränings"-debatten handlar om att "träna" och inte alla de andra delarna.

Vem är arg?   Mina vänner / bekanta får givetvis göra precis som dom vill men det hindrar ju inte att jag ändå har en åsikt  i frågan (precis som de har om att vårt barn blev över tre innan h*n var blöjfri)

Jag förstår nog helt enkelt inte varför det måste vara så sablans bråttom med allting

Ja, det är det faktiskt, för i och med att du känner att du måste påminna så litar du inte heller på att barnet klarar av att känna efter själv! och då tar du ifrån barnet ansvaret

Bestäm istället och berätta för barnet att "nu är du en stor kille/tjej och jag vet att du kan detta själv så nu kommer mamma/pappa inte att påminna mer utan vi litar på att du kan själv"  Det är skitsvårt men det är bara början Under hela barnets uppväxt måste vi lära oss att sluta tjata och istället lämna över ansvaret till barnen så att de får växa med sitt ansvar och bli stolta över sin egen förmåga.

Är du hungrig? Är väl inte påminnelse "Ät nu, annars blir du hungrig innan vi kommer hem" är det

Om du frågar "är du kissenödig" för att du faktiskt vill veta just det är inte heller det en påminnnelse - "gå nu och kissa" är det liksom "är du kissenödig?" om det faktiskt inte är en fråga

Att vara förberedd på en olycka är inte det samma som att förvänta sig den

Även pojkar och män ska SITTA och kissa annars tömmer de inte blåsan ordentligt   Men det är en parentes.

Faktum är att hur vi uttrycker oss till våra barn är viktigare än vi tror, det är så himla lätt att bara falla in i en trall som kopierar våra egna föräldrar och/eller människor runt omkring oss utan att vi egentligen funderar över VAD vi säger och hur barn uppfattar språket.

T.ex. om ett barn tittar i golvet och du säger "titta upp" så tittar barnet i taket, inte rakt fram som du förmodligen menade

Det är stor skillnad på att säga "vad den blusen är fin på dig" och "vad du är fin i den blusen".

Det spelar  därför också roll om man faktiskt påminner eller om man bara erbjuder ett alternativ.

Jag kanske inte kan övertyga just er men kanske att någon som läser och inte skriver ser det kloka i just detta

Det är precis det jag menar, att erbjuda ett alternativ och visa på hur vuxna/stora barn gör och sedan låta barnet ta det i sin takt är ju det rätta, inte att säga "nu är det slut på blöjan" och låta barnet kissa på sig tills det lär sig liksom