Inlägg från: Manchester |Visa alla inlägg
  • Manchester

    Kollegans hund på arbetsplatsen?

    Såvitt jag vet finns det bland annat äldreboenden och kanske även gruppboenden för utvecklingsstörda där man medvetet använder hundar som en del av verksamheten. Exempelvis dementa tycks må bra av att ha djur omkring sig. Kanske gäller det även en del utvecklingsstörda? En hund accepterar dig som du är, du får lika många svansviftningar och slickar på handen oavsett om du är normalbegåvad eller inte. Hade jag haft en utvecklingsstörd familjemedlem som bodde på ett gruppboende skulle jag vara glad om där fanns en hund!

    TS skriver att en av de boende tidigare varit rädd för hundar, men att det nu gått över. Så bra! Då har ju hunden gjort nytta. Även om det aldrig fanns någon hund på själva boendet så skulle ju den hundrädda personen garanterat stöta på hundar ute i samhället. Utmärkt att han/hon nu slipper vara rädd för mötande hundar vid promenader.

    Precis som andra redan skrivit så fanns hunden redan när TS började sin anställning. De boende och övriga anställda tycks vara nöjda som det är. Synd då att gå in och protestera och förstöra något som uppenbarligen fungerar. Om det flyttade in en person som vore allergisk skulle saken förstås komma i ett annat läge, men just nu bör nog TS finna sig i hundens närvaro eller söka ett nytt jobb.

  • Manchester
    sahara skrev 2009-10-11 19:28:22 följande:
    Jag kan visst förstå att en katt kan bidra till mycket positivt på ett äldreboende. Men katten som fanns på det äldreboende jag arbetade på ett par månader var livrädd för dom gamla.Katten sprang undan så fort någon ville klappa katten. Och jag tycker fortfarande att det är konstigt att allergisk personal ska omplaceras för att det finns en katt.Naturligtvis är ett äldreboende de gamlas hem men det är faktiskt samtidigt en arbetsplats.
    I just den situationen var det kanske ett dåligt val av terapidjur, men det finns många exempel på hur djur gör stor nytta inom exempelvis äldrevården. Synd då om de gamla ska gå miste om det bara för att en i personalen råkar bli allergisk.

    För övrigt undrar jag vad ni som är så allergivänliga vill att man ska ta hänsyn till mer? Får man servera fisk på exempelvis skolor, äldreboenden och gruppboenden? Jag har träffat på flera personer som varit så allergiska mot fisk att de inte kunnat vistas i exempelvis en skolmatsal när det tillagas fisk. Samma sak med kokt ägg. Men den gamla person som gillar kokt ägg får kanske snällt avstå från det om det finns äggallergiker i personalen? Och hur är det med parfym? Får gamla inom äldrevården och utvecklingsstörda på gruppboenden använda det? Vad händer om parfymen utlöser en astmaattack hos någon i personalen? Och får de äta nötter? Det kan utlösa astma hos riktigt allergiska personer i närheten.

    Åtminstone på större orter brukar det finnas allergiskolor. Kanske finns det också allergiäldreboenden. I så fall kan det ju vara lämpligt att de som är väldigt allergiska arbetar där, istället för att förstöra för kanske väldigt många boende/elever. Visst finns det arbetsmiljölagar och man ska inte utsätta personal för onödiga hälsorisker, men vi kan inte heller begära att den stora icke-allergiska (eller bara lätt allergiska) majoriteten ska behöva leva i en kliniskt ren miljö, helt utan glädjeämnen som djur, parfymer mm bara för att alla ska kunna vistas överallt.

    P.S. Jag är själv allergisk mot katter, men anser att det är jag som får anpassa mig och söka mig till kattfria miljöer. Jag släpper inte in katter i mitt eget hem, men i andras hem eller på min arbetsplats kan jag inte ensam bestämma hur det ska vara.
  • Manchester
    k girl skrev 2009-10-12 17:26:14 följande:
    Manchester: De fall jag känner till där något förskolebarn till exempel varit så allergisk att h*n inte kan vistas i lokalen om det serveras fisk, har man anpassat verksamheten så att det helt enkelt inte serveras fisk. Personligen tycker jag att det ska vara rimligt att såväl personal som boende/elever ska kunna vistas på en plats utan att bli sjuka. Att begära en, till exempel, skola som är djurfri i så måtto att man inte tillåter eleverna att ta med sig sina djur till skolan tycker jag personligen är en högst rimlig anpassning som inte någon far illa av. Det blir lite absurt om diskussionen går ut på att ingenting går för att alla ska kunna röra sig överallt. Jag tycker visserligen att man ska visa hänsyn när man rör sig på offentliga platser där alla SKA kunna röra sig; men i fallet med skolor och äldreboenden och gruppboenden antar jag att man får ta problemen när och om de uppstår - inte förr och inte senare. Vad man dock inte kan begära, anser jag, det är att den ena gruppen med självklarhet ska flytta på sig.
    Till och med på en förskola tycker jag att det är lite tveksamt att helt avstå från fisk. Om förskolorna ligger tätt i en kommun eller bostadsområde borde det räcka med _en_ som är fiskfri. Handlar det om glesbygd finns kanske inte så mycket att göra. Man kan inte begära att familjen ska åka ett par mil extra till ett fiskfritt dagis. Då får väl alla barn klara sig utan fisk under de åren det allergiska barnet går där. Samtidigt är det ändå stor skillnad på äldreboende/gruppboende och förskola/skola. Förskolebarnen och skoleleverna tillbringar några timmar om dagen i förskolan/skolan. Sedan går de hem. Hemma äter de troligen ett lagat mål mat varje vardag och två på helgerna. Alltså finns goda möjligheter att se till att de får fisk hemma. För de boende inom äldre- och handikappomsorgen finns inte det alternativet.

    Min moster älskar fisk. Hon är svårt sjuk i en muskelsjukdom och det går i princip inte längre att låta henne komma hem. Hennes hjärtsjuke man klarar inte de tunga lyft som skulle krävas och min moster måste ha handikappanpassad toalett, fritt från trappor etc. Hon vistas därför alltid på sitt särskilda boende. Hon skulle bli olycklig om hon vore tvungen att avstå från fisk resten av sitt liv för att en annan boende eller någon i personalen vore allergisk. Eftersom min moster bor i en större stad, där det finns många alternativa boenden, så förutsätter jag att man skulle ordna med förflyttning av en eventuell allergisk arbetstagare och att antingen min moster eller den som var allergisk fick flytta på sig om det dök upp en fiskallergiker bland de medboende.
  • Manchester
    k girl skrev 2009-10-12 20:41:39 följande:
    Ja, det kan jag ju hålla med dig om. Dock kan det ju uppstå problem om/när det i ett samhälle som det jag bor på - där det faktiskt inte finns några alternativ - och någon var så allergisk att det omöjliggjorde servering av fisk i den allmänna matsalen. Hur gör man i det läget?
    Ja, vad gör man? Visst är det knepigt. Ännu knepigare än om man har några boende som verkligen lever upp och får veckans lyckostund när en anställd tar med sin hund och det sedan dyker upp en hundallergiker i personalen. Som jag ser det borde man ta större hänsyn till de boende än till personalen i det läget. Klarar man inte att jobba på ett boende där en hund gör ett viktigt "jobb" så får man nog se sig om efter ett annat arbete. Men det ska förstås klart framgå redan när man söker jobbet att det rör sig om en arbetsplats där det förekommer pälsdjur. Är det en annan boende får man väl försöka hitta en lösning. Kanske kan man ha en hundfri våning och en med hund eller om boendet är inrymt i ett flerfamiljshus så kan man eventuellt få fram ytterligare en liten lägenhet för den som är allergisk. Ifråga om matallergi får man väl göra på samma sätt. Men krångligt lär det bli. Jag är bara inte beredd att kategoriskt säga att det alltid är den allergiska som ska få allt anpassat. Allergier är jobbiga, men det finns annat som också är viktigt att ta hänsyn till.
  • Manchester
    k girl skrev 2009-10-12 21:44:55 följande:
    Där håller jag dock inte med dig. Om det vore en hund som tillhörde en av de boende skulle jag resonera annorlunda, men när det är *personal* som tar med sig sin *privata* hund är det absolut någonting som faller under arbetsmiljölagen - och i det läget ska arbetsgivaren se till att arbetstagarna inte blir sjuka/mår dåligt. Jag betvivlar att en kommun som arbetsgivare i det läget skulle tycka att det var lättare att sätta in luftrenare, eller omplacera den allergiska arbetstagaren, än att se till att personalen inte tog med sig sina djur till jobbet.
    Men kan det inte vara så att det är uttalat redan från början att någon i personalen _ska_ ta med sin hund till jobbet, just för att de boende mår bra av det? När man har djur som en form av terapi på ett boende så brukar väl djuren i alla fall bo hemma hos en av de anställda (även en hund kan behöva gå hem och vila efter en hård "arbetsdag"). Då är det väl inte helt otänkbart att det även kan finnas fall där hunden ägs av en anställd? Jag föreställer mig att det kan vara så på ett mindre, privatägt boende.
Svar på tråden Kollegans hund på arbetsplatsen?