Allmänbildning att kunna koka kaffe?

Mimmi P: Jag håller med dig om att det finns en gräns.

Jag skulle inte få för mig att begära kaffe i ett hus där ingen bryggare finns för att ingen dricker det, lika gärna kunde man ju begära våfflor av nån som inte har våffeljärn?

(Men även om jag själv inte drack alls så hade jag nog ändå haft nåt, t ex Nescafé eller påscappuccino hemma, för gästernas skull)

Men om det fanns en bryggare och kaffe bevisligen dricks där ibland skulle jag tycka det var lite konstigt om jag som gäst fick laga kaffet själv medan värden satt på rumpan, bara för att hans fru inte var hemma?!

Men hur brygger man kaffe då?

Jag har verkligen försökt lära mig, men alla har ju sina "recept". Si och så mycket vatten, si och så många mått strukna eller ickestrukna.

Hur ska man veta?

Nej. Inte så länge det inte är allmänbildning att koka te (alltså inte värma vatten och slänga i en påse Lipton Yellow Label, utan just koka te) eller göra saft, varm choklad eller vad nu folk gillar att dricka. Kaffedrickarna råkar vara i majoritet i Sverige, men det betyder inte att alla måste lära sig att serva dem.

Genom mitt jobb är jag ofta på tillställningar där det fikas, och då finns alltid alternativet te, men det innebär varmt vatten och tepåsar.

Om det motsatta rådde, att te bryggdes på riktigt sätt i kanna, medan kaffedrickarna fick nöja sig med pulverkaffe skulle det nog inte gillas!

Om kaffebryggning ska tillhöra allmänbildning och kaffe anses vara något som man bör kunna tillhandahålla för att folk förväntar sig det, då ska detsamma gälla te!

Sen har vi den här aspekten att folk tydligen behöver dricka kaffe med vissa intervaller för annars får de huvudvärk och andra besvär, och har man folk hemma tillräckligt länge så måste de få sin dos för annars begår man ett etikettsbrott. Men de är ju beroende av ett gift! Jag tillhandahåller inte cigaretter, snus eller narkotika, så varför ska jag förväntas kunna bjuda gäster på kaffe av den anledningen?