• Cahela

    Vi på CvL fortsättningen

    Förresten, jag har inte skrivit här men vi gjorde RUL i torsdags och vi väntar en liten Elsa.

  • Cahela

    pp08: Ja, det gick bra men det var två saker dom ville kolla upp så vi var där igår igen och ska dit på en till kontroll om två veckor men såhär långt ser allt bra ut. Otroligt efter 6,5 år att jag är här nu.

  • Cahela

    Japp, säg att adoptionsutredning verkar göra susen för fertilitetenSolig

  • Cahela

    Tack alla gulliga ni för grattis. RUL visade för oss en markör i form av en vit prick på hjärtat. Vi har nu gjort två besök till där en läkare tittade igenom hjärtat i måndags och igår en hjärtspecialist. Allt ser bra ut men för oss har det varit lite nervösa dagar så jag har faktiskt inte ens orkat skriva om det här. Grät en sväng av lättnad när jag kom ut från sjkuhuset igår. Har köpt de första barnkläderna till Elsa nu. Är i vecka 19 och har inte vågat slappna av förrän nu, åren av IVF har satt sina spår ordentligt. Mycket mer än vad jag har trott. Vissa säger att bara man blir gravid så försvinner "barnlösheten" men det håller inte jag med om. Hur ska något man levt med i 6,5 år bara försvinna? Är oändligt tacksam för att jag får uppleva hur det är att vänta ett barn och kommer nog alltid känna att det är ett mirakel för min del. Hjärta

  • Cahela

    Ullis: den dagen jag plussade i april så blev jag glad men först efter några dagar kom lättnaden. Dessutom så åkte vi direkt och köpte ett till test för jag ville kolla att det verkligen stämde med plus på stickan. Håller dock med dig att det är otroligt att det inträffar efter 6,5 år!! Jag hoppas verkligen jag kan fortsätta att inge hopp till er som försöker och kämpar på. Jag är inte den som gjort en IVF eller två och blivit gravid. Nä, har har jag fått kämpa ordentligt och dessutom med uppehåll! Idag går jag in i vecka 20 så nu är det halvtid, väntar på att få känna Elsa sparka snart.


    Curly: Njuta utan oro vet jag fortfarande inte om jag kan. Alla år av misslyckade försök och bakslag har satt sina spår så jag undrar om jag någonsin kan bara njuta av graviditeten? Känner att jag missar mycket glädje genom att vara så orolig men jag tror oron blir ett skydd för om något skulle hända.


    Poussin: Hoppas det går vägen för dig nu!!!!!!!! Jag körde aldrig några kostråd men tänkte mycket på det.

    Underbara2010: Jag kommer säkert oxå bli mer orolig just pga av alla år av ofrivillig barnlöshet.

    Myran & Tjorven: Jag hoppas ni kan få en bra sommar trots alla tuffa försök som ligger bakom er. Jag vet precis hur det är att inte kunna njuta fullt ut på sommaren, man ser magar och barnvagnar överallt och det gör så ont i en att man själv inte får uppleva det. Jag har haft förmånen att få njuta av min bonusdotter men samtidigt har jag många gånger känt mig så ensam när hon krupit upp i sin pappas knä och jag suttit där själv och känt mig så tom. Har ibland fått gå iväg för att inte börja gråta inför henne, det har varit oerhört tufft. Många är tillställningarna jag undvikit genom åren och vänner som jag inte umgåtts med pga att jag inte orkat. Att sitta där år efter år på utan ett barn har varit så tungt. Vet inte hur jag klarat mig egentligen men vad har jag haft för val? Har haft mycket stöd i att fått en vän IRL härifrån FL som är barnlös. Hon har gjort sju IVF och är idag 44 och kommer aldrig att få barn. Sista IVF:en gjorde hon för fyra år sedan och sen gick förhållandet i krasch, han hade två IVF-barn sedan tidigare. Hennes erfarenheter, sympatier, medkännande och stöd är och har varit helt ovärderligt. Jag är glad att ni kan träffas några stycken härifrån och stötta varandra för det betyder oerhört mycket. Skulle gärna komma på en fika med er i Stockholm någon dag men om ni inte vill ha mig med för att jag är gravid så har jag full förståelse. Jag tänker på er varje dag och hoppas innerligt att ni ska få barn. STOR STOR KRAM!!!Hjärta

  • Cahela

    Myran: Jag har under mina år känt att de som kämpat länge kunde jag glädjas stort med när de blev gravida men de som det kanske gick på första eller andra försöket var det inte samma stora glädje. Kanske elakt men ärligt talat så var det/är nog fortfarande. Inte så att jag missunnar någon att lyckas snabbt men en genuin äkta glädje får jag när någon som gjort sjuttioelva behandlingar i flera år lyckas. De som gör en IVF och lyckas direkt kan aldrig ana vad det innebär att gå igenom flera IVF till utan att lyckas.

  • Cahela

    Myran: Ja, jag vet inte. Jag har fått höra många gånger att den dagen ni lyckas så är allt slit och alla försök värt det...eller när du blir gravid kommer barnlösheten blekna bort.
    Klart att det är värt det men jag kan inte säga att jag tycker att alla år av ensamhet, utanförskap och känsla av misslyckande går att säga att det är "värt det" och hänvisa till barnet. Man gör IVF för att det är värt det i sig och det är det oavsett om det lyckas eller inte för man har iaf fått prova.


    Jag hade mått mycket mycket mycket bättre av att vara utan detta. Barnlösheten bleknar inte bara bort men hur ska den kunna göra det när den har legat som en tung, våt filt i så många år?
    Det är så lätt att slänga ur sig saker när man inte upplevt vad det innebär själv, jag har haft många diskussioner med min man om det eftersom han inte är barnlös. Han säger att han förstår men det gör han inte. Ingen som inte varit med om detta förstår vad det innebär.

  • Cahela
    Ullis K skrev 2011-07-13 23:46:25 följande:
    Jag förstår precis hur du menar/känner. Har vänner som gjort syskonförslk med IVF och de lyckades på en gång. Der kände ju till hela vår historia och kände sig jättedumma inför oss. De hade dessutom dvårt att få sitt första barn pga endo och strax innan de skulle starta IVF blev hon gravid på naturlig väg. Så de har verkligen haft tur. För henne var det helt omöjligt att misslyckas med IVF, eller så upplever jag att hon har tyckt. Iaf man är glad för dem men kan inte riktigt vara helt genuint glad. Nä, det lät också fel men jag vet int , väldigt kluvet är det iaf.
    Så förstår precis hur du menar!
    De som inte varit där vet inte. Så är det. Det spelar ingen roll vad de säger. De vet inte! Vi vet. Att du nu är gravid förändrar inget av det. Du vet hur det är att vara barnlös precis som vi andra härinne. Tur vi har varandra att ventilera med!
    Min svägerska satt för fyra år sedan och fick telefonsamtal från en jämnårig vän (då 26 år) som fått barn (lätt och snabbt) och hon tyckte så synd om vännen som hade problem med amningen. Jag höll på att smälla av! Min svägerska visste då att jag precis gått igenom ett kraschat förhållande pga barnlöshet. Nu när jag förhoppningsvis får barn om några månader så kommer jag inte tycka att amningen är ett misslyckande om den inte fungerar. Det finns andra sätt att lösa det på. Att överhuvudtaget få barn är en lycka efter år av försök och att då haka upp sig på en sak som amningen har jag svårt att tro att jag skulle göra. Finns större problem. Folk som får barn lätt som sitter och beklagar sig över ditten och dutten har jag svårt att lyssna på, inte så att jag säger något elakt men jag tänker att de inte haft stora prövningar i livet.
  • Cahela
    Susie skrev 2011-07-14 10:18:01 följande:
    Cah, du skriver så mycket klokt! Jag är överens med vartenda ord du skriver!!!!
    Jag har inte vart i närheten att gå igenom det du gjort och inte vad många andra här heller gjort....men jag vet ändå och har mycket erfarenhet av livet när det är tungt. 
    Min första dotter kom som en lyckoträff på första försöket efter att ha tagit p-piller under 15 år, rökt och festat hejvilt.....Så otroligt lyckligt lottad var jag.
    Efter det fick vi ju kämpa lite grann.....inte mycket, ja du vet ju. Men de två åren vi försökte och de 3 Ivfer vi gjorde innan underbara Viola blev till, gav mej en stääändig oro av att nåt skulle gå fel! Trots att jag plussade tog jag säkert 14 teststickor för att fatta det och jag kan faktiskt ärligt säga att jag aldrig under graviditeten tog det för givet, än idag sitter jag och gråter av lycka med henne i famnen och kan faktiskt inte fatta att jag lyckades få henne tillslut......och det var ju ett och ett halvt år sen jag plussade! Så för vissa....kanske det känns som man glömmer allt men inte för mig alla fall. Dessutom hade jag ju senare under graviditeten lite överhängande oro för blödning och moderkakan etc som gjorde det hela lite mer speciellt....och tillät mig på så sätt inte slappna av .Jag är så himla glad och innerligt lycklig över att läsa om personer som dig, förstår att du inte på något sätt bara kan se det som självklart bara för att du är i v20.....Det vore ju konstigt.
    Äntligen får du snart känna små fladderrörelser i magen och utan att du vet ordet av får du putta undan rumpan eller hålla runt lilla huvet när du ska lägga dig o sovaHjärta !
    KRAM! 

    Jag tycker nog att man har fått kämpa om man försökt i två år och gjort tre IVF-er. Speciellt om första barnet kom direkt utan något kämpande alls. Med nr 2 får man då uppleva att det inte är på ett bananskal. Förstår din oro under graviditeten. Jag tror dessutom oron blir ännu större då när man vet att ett plus inte finns runt hörnet, det ökar ju oron för hur jobbigt det skulle bli om man förlorade det barn man väntar.


    Jag känner att du har en förståelse för det jag skriver och känner, alla gör inte det och jag känner när folk har förståelsen och inte. Du är ofta härinne och peppar och hejjar på alla kämpare och sånt uppskattas ska du veta!! Vissa som plussar försvinner snabbt iväg och går till en annan värld.


    Ja, jag hoppas jag får känna Elsas sparkar snart. Känns fortfarande lite overkligt att ha ett barn i magen.

  • Cahela

    Ullis: Ja, det tar aldrig slut på vad folk kan kläcka ur sig. Min svägerska är oxå gravid efter sin tredje IVF på Linné.
    Hennes syster har oxå gjort flera IVF-försök (bland annat på Linné) men inte lyckats. De får inte adoptera heller pga att maken är för gammal.  Jag sa till min mamma att systern kanske inte skulle tycka det var så kul med högtider nu när hennes syster får barn. Min mamma sa att nej, det är det ju inte men man kan ju inte gömma sig för folk som har barn hela livet bara för att man inte får egna. Jag sa inget men tänkte att min mamma inte fattar vad det handlar om. Just högtider är ju extra jobbigt då man påminns om vad man inte har.
    Nu ska jag sluta rabbla alla saker folk kläcker ur sig men jag fattar inte att hur många tänker och kommer förmodligen aldrig att fatta det heller.

Svar på tråden Vi på CvL fortsättningen