Inlägg från: ferrari09 |Visa alla inlägg
  • ferrari09

    Vi som förlorat ena tvillingen, del 11

    Så..nu har jag också hittat hit...Vi förlorade vår ena tvilling i v 21 efter att vi tagit det svåraste beslutet i vårt liv,att avbryta hans liv, då man upptäckte ett stoooort ryggmärgsbråck o grava skall/hjärnskador på rul.Man klippte navelsträngen,sen så fick han ligga kvar i magen tills det var dags för förlossning.Följande månader var bara ett stort kaos av tillväxt ul o ctg då den andre inte var så stor.Som att det inte var nog att veta att man hade en död bebis därinne!!!Blev igångsatt i v 38+ men det slutade i akutsnitt då pulsen gick ner vid varje värk.Blev sövd o missade de första 2 timmarna i hans liv..Efter födeln har jag tänkt på hans bror så fruktansvärt mycket,hur går man vidare???Hur ska man tänka????Jag är oerhört tacksam för min son o älskar honom över allt annat,men det gör ju inte att saknaden efter hans bror blir mindre...{#lang_emotions_cry}
    Vet nog inte riktigt själv vad jag ville säga med detta inlägg,men det var skönt att skriva av sig lite..
    Kramar till alla!

  • ferrari09

    Jo,vi fick kontakt med en kurator direkt efter ultraljudet.Träffade henne några gånger,hon hjälpte mig mycket med praktiska saker iom att jag blev sjukskriven resten av graviditeten efter ingreppet.Hjälp med försäkringskassan osv..är inte så insatt i sånt.Men jag försökte nog att i möjligaste mån undvika att prata om barnen o vad som hänt,tror att jag gick in i nån slags förnekelse..ville inte prata om det,det blev mindre verkligt då.
    Sista gången jag såg henne var dagen efter förlossningen då hon kom till BB och frågade hur vi ville göra med J angående minneslund osv..tyckte det var så känslokallt,att komma där o våga prata om det när jag gosar med Lo är så lycklig att äntligen ha blivit mamma(slutade i akutsnitt)!!!!Kanske att jag överreagerade,men jag blev superledsen verkligen,hon behövde ju inte komma o påminna mig!
    iaf..1 år har gått nu och L är 8 månader.Han har vuxit ikapp bra (född 2280g) o är hur underbar somhelst!
    Det är kanske som alla säger,tiden läker alla sår..nästan alla iaf...Det blir nog lättare med tiden
    Kram alla o tack för värmande ord=)

Svar på tråden Vi som förlorat ena tvillingen, del 11