Vi som förlorat ena tvillingen, del 11
Så..nu har jag också hittat hit...Vi förlorade vår ena tvilling i v 21 efter att vi tagit det svåraste beslutet i vårt liv,att avbryta hans liv, då man upptäckte ett stoooort ryggmärgsbråck o grava skall/hjärnskador på rul.Man klippte navelsträngen,sen så fick han ligga kvar i magen tills det var dags för förlossning.Följande månader var bara ett stort kaos av tillväxt ul o ctg då den andre inte var så stor.Som att det inte var nog att veta att man hade en död bebis därinne!!!Blev igångsatt i v 38+ men det slutade i akutsnitt då pulsen gick ner vid varje värk.Blev sövd o missade de första 2 timmarna i hans liv..Efter födeln har jag tänkt på hans bror så fruktansvärt mycket,hur går man vidare???Hur ska man tänka????Jag är oerhört tacksam för min son o älskar honom över allt annat,men det gör ju inte att saknaden efter hans bror blir mindre...
Vet nog inte riktigt själv vad jag ville säga med detta inlägg,men det var skönt att skriva av sig lite..
Kramar till alla!