Vi som förlorat ena tvillingen, del 11

Fredagen den 19 november fick vi veta att vår ena tvillings hjärta hade slutat att slå. Min man var iväg och jobbade och jag ringde själv MVC för att säga att jag tyckt att jag känt mindre rörelser på den ena sidan, fick åka upp till förlossningen för att kolla, var ganska lugn och inte speciellt orolig, därför kom det som en chock att det ena barnet inte levde längre. Detta hände i grav vecka 27. Vår andra tvilling mår bra och alla vi träffat, läkare och barnmorskor säger att allt tyder på att den ska klara sig, men ändå är man så himla orolig. Oron för den levande tvillingen är större än sorgen för den som har dött, jag tror inte att jag riktigt har tagit det till mig... Kände dock härom dagen när vi pratade med vänner till oss som har begravningsbyrå här i stan att det börjar bli mer och mer verkligt. Vi har pratat mycket här hemma om hur vi vill ha det med begravning och liknande och det känns skönt att vi är helt överens.
Någon här som har varit med om något liknande?
Vi velar och tvekar inför att sätta in dödsannons utan vill nog hellre nämna vår ängel i födelseannonsen vi hoppas få sätta in för vår andre tvilling. Hur har ni andra gjort? Och hur gör man med dödsdatum? Barnet anser vi dog den 19 nov men beräknad födsel är inte förrän den 22 feb... Nu hoppas jag dock att det blir födsel tidigare än så, ännu så länge så ligger båda barnen i säte och den tvillingen som inte lever längre ligger längst ner. Kan man önska att de sätter igång förlossningen eller gör ett kejsarsnitt i v 36 eller måste jag vänta till v 38? Varje dag som går känns som en orosdag och ju snabbare förlossning desstu bättre.