Inlägg från: Teza73 |Visa alla inlägg
  • Teza73

    Vi som förlorat ena tvillingen, del 11

    Hej


     


    jag vill börja med att beklaga alla er sorg, men samtidigt säga grattis till det underbara ni fick ha kvar.


     


    Jag hade efter flera års kämpande blivit gravid genom ivf, såå glad jag blev när jag fick veta att båda embryona fäst. Allt har flytit på såå bra ända tills för 2 veckor sen i vecka 20, då vattnet plöttsligt gick på ena tvillingen. Allt lugnande ner sej, och jag blev sjukskriven, båda verkade må bra trots allt. Skulle tillbaka efter 2 veckor för att se så att den fick tillbaka lite vatten att öva sina lungor i och så. Denna dag var idag.


     


    Både läkaren och vi hade på något sätt förberett oss på att det kanske inte skulle gå så bra för just den tvillingen, men, istäälet hade plöttsligt den andra tvillingen slutat växa redan då, vilket inte märktes då ju. Men nu fanns heller inga hjärtslag hos den, troligen har det slutat slå ganska nyligen, jag är sååå förkrossad och vet inte alls hur jag ska hantera detta.


     


    Hittade denna tråd och kände att jag kanske passar in här, det skulle ju bli 2 ju, nu blir det kanske EN, för än så länge vet vi inte om den andra klarar sej alls. Känns såå orättvisst


     


    Stora kramar till er alla


     


    Kanse vart lite snurrigt inlägg, lessen i så fall, är fortfarande lite chockad och ofokuserad kände bara att jag ehövde skriva ner mina tankar till någon som förstår vad jag går igenom

  • Teza73

    Hinos: Tack så mycket för ditt svar, fruktansvärt att det skulle behöva hända någon av oss, men ändå känns det skönt att inte vara så ensam.


     


    Grattis i massor till er lilla Signe, och beklagar er lille Valdemar.


     


    Känns som våra historier är väldigt lika, och hoppas såå att jag iaf får behålla den andra, kanske lika länge som du fick.


     


    Kommer säkert skriva och inboxa dej, tack så mycket kramar

  • Teza73

    Hej alla jag har inte varit så aktiv på väldigt länge. Har senaste tiden haft svårt med min sorg som ploppat upp igen efter flera år av någon orsak. Fann denna tråden och kände att jag vill gärna vara med. Jag förlorade tvillingar i vecka 22 som jag blivit gravid med genom IVF detta var oktober 2010. Jag har 2 vuxna barn sedan ett tidigare förhållande. Men då det inte hände något för oss min nya man och mej på nästan 2 år sökte vi hjälp. Vi startade utredning för IVF och kom sedan igång. Första tog sej inte, blev sedan spontant gravid, men visade sej vara en ofostrig graviditet, så jag fick missfall. Sedan var det dax för vårt andra IVF då vi bara hade 2 befruktade bra ägg, och inget av dom beräknades klara frysen frågade dom om vi ville sätta in båda. 

    Vi undrade lite över risken för tvillingar, fick höra att det va en på 100, men dom sa inget om hur mycket känsligare det skulle bli då. Så det gjorde vi. Jag blev överstimulerad och hamnade på sjukhus några dagar, redan när jag skrevs ut, bara veckan efter insättningen kunde dom ana en ev graviditet. Fick då senare veta att det VAR 2. Vi blev glada trots att vi visste det skulle bli tufft både att vänta 2 och att riskerna är något större som vi då fick veta. I v 13 blödde jag en del några dagar, visade inga fel och det lugnade ner sej så sen. Men i v 20 gick vattnet hos vår lilla pojke, fanns inget att göra sa dom mer än att vänta och se om det fylldes på igen, så veckan efter var vi på kontroll för det, inget mer vatten hos pojken men han verkade må bra, men tyvärr hade vår lilla flickas hjärta då slutat slå.

    Vi bestämde att avvakta låta kroppen bestämma. Ytterligare en vecka gick då sa min kropp ifrån att flickan måste ut. Pojken mådde fortfarande bra men ännu utan vatten och fanns inget att göra. så förlossningen var igång, var sååå fruktansvärt att veta att vi skulle förlora dom båda, pojkens lilla hjärta klarade inte förlossningen och gick bort strax innan han kom ut. Smärtan va olidlig, men jag har genom åren tyckt att jag lärt mej leva med den. Men så gick min älskade styvfar bort i höstas och all sorg har kommit till ytan igen. Vi blev efter 10 månader spontant gravida igen och lyckan var fullständig när vi denna gång fick behålla vår lilla guldklimp, han heter Leon och fyllde nyligen 4 år. Kram på er alla starka fina änglamammor <3

  • Teza73

    Jag lyckades inte inboxa dej Ts om du vill lägga till mina änglar på listan tänkte jag. Vi kallade dom Gabriella och Johannes 28 September 2010, såg att jag skrev fel på mitt tidigare inlägg. 

Svar på tråden Vi som förlorat ena tvillingen, del 11