Roliga förlossningshistorier?

gapskrattade (så att sonen vaknade) åt reparations proffsen på Huddinge

Själv hade jag en omtumlande förlossning, med en del (i efterhand) komiska inslag...

BM var ut ur rummet en sväng, och jag hade just vankat mig igenon en värk from hell och den började klinga av när BM öppnade dörren. Precis då kommer en ny värk, alltså utan paus emellan och jag säger
"Men för i helvete, kom int nu!" och BM blir helt chockad och undrar vad hon gjort för fel...

För att kunna ligga och vila lite innan krystskedet bestämdes om epidural. Då måste jag få skalpelektrod på bebisen, för jag behöver vara uppe och vandra ännu. Hon antecknar 5cm öppen när elektroden läggs. Ringer OP (som lägger EDA) och den första som kommer är min mamma (hon jobbar där) som chansade på att det skulle vara jag när de ringde. Visar sig att BSK som är med, var med när jag föddes oxå (liten ort...) De hinner bara lägga testdosen och funderar om den ligger för högt/lågt så kommer det kramper. BM kollar mig och säger "Nämen, du har bara en liten kant kv... nu försvann den med, du ska börja krysta gumman, du har öppnat dig helt på en halvtimme" varpå jag svarar "NEEEEJ! Jag skulle ju få vila, jag är trött, jag skulle ju få vila..." tycker de alla är jävla kärringar som säger att jag ska få vila efteråt. Dessutom skrattar de åt mig när jag talar om det

Pga låga hjärtljud (pga min dåliga syreupptagningsförmåga) fick jag syrgas, de testade ta bort den men tydligen sjönk hjärtljuden igen så jag fick tillbaka den, jag visste inte varför men tackade den snälla doktorn översvallande mellan pustningarna (min man tyckte det var hur kul soom helst).
Syrgasen gjorde mig en aning "lightheaded" och därmed var min första tanke när de lyfte fram sonen för att visa honom och lägga honom på mig "Den där är inte 3,9 kilo, de måste ha tagit fel..." med fel menade jag barn... som att jag skullle haft fler att välja på... De hade satt födselvikt till 3,9 och jag var 9 dagar över BF, hade förväntat mig en 4,5 kilos klump han var 3,2 och jättespinkig

Och när de hade sytt mig klart så tittar jag på klockan och säger "Nejmen, nu hinner vi precis till BB-fotograferingen halv 5" (klockan var kvart i 4) och BM, BSK och mannen tittade på mig, sen började de gapskratta. Jag såg mig i spegeln när jag var på toa sen och förstod dem. Jag hade spräckt varenda blodkärl i ansiktet när jag krystade (det händer mig väldigt lätt, så ganska ovanligt att se ut som jag gjorde) och var röd/rosa-spräcklig med enstaka hudfärgade prickar.

Senare, när allt är klart och de vägt och mätt sonen kommer BM och begär uppgifterna. Allt lugnt. Några minuter senare kommer hon tillbaka... "Vet ni när ni kom in? Vi har inte hunnit skriva in er ännu och kan inte registrera födseln..."

ska kanske säga, att jag hela tiden såg det komiska och mellan varven låg och fnittrade under pågående förlossning... vilket väll var en orsak till att de testade ha mig utan syrgas tror jag

*ASG*
blev barnet husligt? var ju snällt tänkt iallafall

jag var 100% säker att jag inte skulle ha den, tills mina värkar hade tvingat mig att gå en hel natt.  När det väl blev tal om smärtlinding på förmiddagen sa jag bara "ge mig eda, jag vill VILA!"
men var beredd på att hur mycket man än vill ha den är själva sticket inget kul (bör dock nämnas att jag har traumatiska upplevelser med nålar i ryggen i bagaget)

Nej, jag menade absolut inte så. Men var beredd på att ändra dig om du behöver den, och för mig kändes det bättre att själv ta det beslutet att jag ville ha den än att bli övertygad (för de respekterade mitt ebslut) men jag upplevde sticket som jobbigt fast jag hade överjävliga värkar (som 5 min senare var krystkramper) och hade jag trott att jag inte skulle märka av sticket pga värkarna tror jag att jag hade blivit hysterisk.

absolut! alla sa åt mig att jag inte skulle bry mig, men jag tror det beror på hur man är som person. Och som nålrädd så kändes det bättre att vara förberedd på "det värsta" (vilket för mig var mitt trauma från 14 års åldern) och se allt som var bättre som possitivt.

Här är själva nålen tunn, men sen lägger de en grövre "slang" som kopplas till pumpen som reglerar edan. Har noll koll på hr det funkar, jag såg inte riktigt vad de gjorde (och ahde jag kunnat hade jag inte velat)

ska jag berätta om hon som kom in samma dag som vi for hem, hon hade gått med värkar hemma i 5 timmar, inte speciellt onda för den delen. Åkte in vid 7 eftersom de kom med "rätt" mellanrum för inåkning (de tänkte att pappan skulle vara med på inskrivningen och sen fara på jobb, detta skulle ju ta till kvällen) och istället hamnade de till förlossnningen direkt, hon var 8cm öppen och bebisen föddes en timme efter att de for hemifrån. Hon hade inte speciellt ont alls.

eller hon i mammagrupppen som inget kände av krystvärkarna men nästan hotade BM till  livet om de inte omedelbart amputerade hennes vänstra ben, för det höll på att explodera... Visst, de misstänker att bebisen tryckte på en nervknut till benet, men uppenbarligen blev hon oxå lite i gasen av gasen

Märks det att vi diskuterade våra förlossningar på mammaträffen igår?

*ASG*
du var iaf smartare än mig som fick för mig att de tagit fram fel unge

Nej, men de hade "lovat" mig en klump på minst 3,9 vid BF, nu var jag 5 dagar över och ahde skräkscenario om 4,5 kilos megabebis i huvudet. Ut kom en liten räcka på inte ens 3,2. Första tanken var verkligen "Den kan inte vara min, den där är inte 3,9..." Så dels hade de plockat ut fel unge, och dels hade jag tydligen någon annans där med. Ovetande surrogatmamma kanske?