Roliga förlossningshistorier?

Jag vet inte om det är roligt eller inte...
Men jag blev igångsatt på grund av havandeskapsförgiftning och fick alltså värkstimulerande dropp. Det gjorde ont av bara fan, men jag kämpade på i ett dygn innan det blev för mycket och jag började grina vid varje värk.
Då tyckte barnmorskan att jag skulle prova lustgasen, så jag tryckte såklart masken mot mig i desperation. Det hjälpte inte ett dugg mot smärtan (jag hade väntat mig det i mitt smärtrus) men däremot blev jag väldigt snurrig i huvudet. Jag började gråta ännu mer ju mer jag andades i mig gasen.
Och sen började jag be om ursäkt för allting!
Jag bad brölande min man om ursäkt för att han fick stå ut med mig hur jag var då, jag bad om ursäkt för att jag inte födde snabbare, jag bad om ursäkt för att han hade fått sova i en saccosäck på golvet...sen bad jag barnmorskorna om ursäkt för att jag grät och för att jag var så jobbig.
Jag själv minns inte det här, men barnsmorskan berättade för mig efteråt och skrattade åt det, så lite kul måste det tydligen ha varit.

Undrar om det är olika nålar i olika landsting, här är nålen smal som en sytråd till EDA:n

Det glömde jag skriva i min förlossningsbekännelse...men min underbara man sa ju nåt till mig på BB som jag aldrig kommer att glömma. Jag hade havandeskapsförgiftning och förlossningsdepression och de sista två veckorna grät jag konstant vilket ju resulterade i att jag svullnade upp rejält under ögonen.
Plus all vätska som samlats i ansiktet.
När jag låg och hade pinvärkar, var svettig och svullen och grät så såg han en gång ömt på mig, strök mig över håret och sa: "Älskling, jag tycker att du är världens vackraste, men just nu ser du faktiskt ut som ett träsktroll"

Ja han var ju det....och det fick mig faktiskt att fnissa då