Roliga förlossningshistorier?
Puffar denna tråden. har också förlossning på G. om drygt en månad och blir mer och mer nervös o skräckslagen. Kan behöva livas upp med lite roliga berättelser 
Inlägg från: Amy1983
|
-
-
Får kolla den tråden :DMissLaila skrev 2010-06-04 12:54:25 följande:Ja jag försökte att kissa i ett bäcken.. Va helt öppen men hade inga krystvärkar utan fick det när jag satt på toan.. Han kom i en enda krystvärk så dom tog emot honom inne på toan när jag ställde mig upp och krystade..
-
Puffar denna tråden. Vill läsa FLER!!!
-
Fler historier! Bästa tråden på länge!!!
-
Har också en historia. Kanske inte så rolig men tror nog att den är uppmuntrande för förstföderskor. Var själv förstföderska och som alla vet så BRUKAR dessa gå över tiden och det BRUKAR ta lång tid för förlossningen.
Hm. För mig var det så här:
Jag hade sovit dåligt under natten, hade haft diarré två nätter i rad och det blev inte mycket sömn. Framåt morgonkvisten hade jag iaf lyckats somna men vaknade vid 10:30 av att jag hade mensvärk. Mensvärken kom var tionde minut och jag lyckades slumra till mellan varje. Efter en halvtimme kom jag på att det var nog inte mensvärk utan förmodligen onda förvärkar. Hetsade dock inte upp mig nämnvärt, hade ju 20 dagar kvar till BF så de skulle nog gå om igen. Detta var 2 dagar före midsommar och vi hade bestämt sen tidigare att midsommar skulle firas hos mina föräldrar som bor 2 mil från förlossningen och jag skulle bo hos dom till det var dags. Men när förvärkarna/mensvärken inte gav med sig började jag packa ihop det jag behövde med mig för en vistelse hos dom för jag tänkte att det är nog bäst att åka dit redan nu iaf. Skickade ett sms till sambon om att jag hade mensvärk och skulle köra till mina föräldrar redan samma dag, en bilfärd på 3 mil. Fixade till mig, packade väskan, såg till katterna, diskade och satte mig sen i bilen och körde. Körde inom ICA och hämtade ut ett paket och körde sedan vidare. Halvvägs började värkarna göra ondare och jag höjde volymen på radion och började skråla med för att komma ihåg att andas under värkarna. Skickade då ytterligare ett sms till sambon om att han skulle vara beredd på att det nog skulle bli bebisen under kommande dygnet så han skulle ta sig till föräldrarna han också när han slutat jobba. Kom till föräldraorten och beslutade mig för att köra inom mammas jobb. Hon skulle vara med på förlossningen hade vi bestämt. Hon jobbar på bank och hade givetvis kund när jag kom in. Hennes kollega frågade hur det var och tyckte jag såg lite ansträngd ut. "Bra" svarar jag för jag vill ju inte avslöja nåt. När mamma blir ledig går jag fram o säger att hon kanske inte kommer till jobbet imorgon för det blir nog bebis i natt. Då var värkarna rätt kraftiga. Mamma blir lite halvchockad men eftersom jag är så lugn tar hon det också lugnt. Jag åker hem till pappa och lägger mig och vilar. Värkarna blir värre och det blir allt svårare att andas. De kommer också tätare så jag ringer till förlossningen. Då hade jag 3-4 min. mellan värkarna. De säger till mig att vänta tills jag inte orkar längre. Klockan är då runt fyra. Sambon meddelas att han ska åka från jobbet NU och att det är bråttom! Det blir förlossningen redan ikväll...
Vid halv fem kommer mamma hem och förstår genast allvaret. Jag går på toa och då lossnar hela slemproppen. När kl är ca tio i fem konstaterar pappa att vi inte kan vänta på min sambo, jag och mamma får åka in och så får sambon åka direkt till förlossningen. Pappa lovade att skicka honom vidare men att inte stressa honom. Vi sätter oss i bilen och börjar köra. Nu är det ingen vila alls mellan värkarna, de kommer hela tiden, den ena avlöser den andra och jag står upp i bilen och bara vrålar. Min mor har aldrig varit så rädd innan har hon sagt i efterhand. Vi är framme vid förlossningen vid tio över fem. Tar hissen upp och i hissen viker sig benen så jag kryper in på förlossningsavd. Vi blir visade till ett rum direkt och jag hinner precis in på rummet och kollapsa på golvet så går vattnet i ett enda svep. Blir hjälpt upp i sängen och BM konstaterar att jag är öppen 8cm! Hon fixar vad hon behöver och tio min. senare kommer hon tillbaka, då är jag helt öppen och har börjat få krystvärkar. Tjugo i sex kommer sambon in och för att korta ner det litegrann så kan jag meddela att dottern föddes åtta minuter över sex.
Detta blev långt, hoppas ni orkar läsa det. Men som tröst till förstföderskor: Det måste inte ta lång tid och det är inte alltid man går över tiden. Och även om det inte kändes så just då, så kan jag ju i efterhand erkänna att jag hade en väldigt lätt förlossning vilket jag är tacksam för :.-D
-
Haha! Ja, vi hade också grejor i BB-väskan som hade kommit till pass vid en lång förlossning... Behöver jag säga att mer än hälften nu blev överflödigt?LivL skrev 2010-07-18 18:00:12 följande:
Paminner om den paret som nastan blev besvikna for att forlossningen gick for snabbt. Dom hade ju packat ljus och grejer.Amy1983 skrev 2010-07-18 14:46:55 följande:Tjugo i sex kommer sambon in och för att korta ner det litegrann så kan jag meddela att dottern föddes åtta minuter över sex. Tydligen tävlade min BM med grann-BM för det paret hade kommit in samtidigt så de tävlade om "vems" föräldrapar som fick barn först. Vi vann med en hel halvtimme!!!
-
Detta är nog den roligaste av alla!!! Skrattar så tårarna rinner!Tindre skrev 2010-09-23 11:36:24 följande:Jag gillar ju den här tråden (den är värd att läsa hela vägen från början!) så för att fler ska få "upptäcka" den kommer en liten historia från min papps som jobbade som taxichaufför (natt);
Han fick ett samtal från växeln om en brådskande körning från ett villaområde och han åkte dit. Ut ur huset springer en relativt nyvaken karl som kastar in en väska i bagageluckan, hoppar in i framsätet och säger "Karolinska". Pappa, som har haft liknande brådskande körningar tidigare, antar att det är en läkare som blivit inkallad akut och trampar lite extra på gasen. Efter någon minut säger killen bredvid honom "Känns det ok älskling?" och vänder sig mot baksätet. Pappa tittar på honom som om han vore galen och får en bestört och förvirrad blick tillbaka. Efter några stapplande meningar senare (från den stackars blivande pappan som håller på att gå sönder av nervositet) vänds bilen tillbaka till huset där allt började. På trappan står en gravid kvinna och skrattar så hon håller på att kissa på sig. Hela resan in till Karolinska var en relativt munter upplevelse efter den lysande starten.
Note to self - se till att kliva in i bilen före mannen. -
Nu är det så att jag råkar känna till denna helgalna mamma och kan tänka mig in i detta. Hoppas därför på att hon delar med sig av hela sin fl-berättelse då den får en att skratta så tårarna rinner från början till slut. Men det är ju självklart bara om hon villJohans Pillerill skrev 2010-10-12 13:16:04 följande:Jag fick en sjuk förlossning. Det tog knappt 4 timmar från första värk och det gick lite för fort för alla inblandade... Den snabba utvecklingen gjorde att mina värkar var kraftiga som tusan direkt.
Pappa körde in mig och sambon till förlossningen när det var 4 minuter emellan värkarna och ingången till dit är genom akuten. Min nervösa pappa blockerade ambulansinfarten och jag kastade mig ur bilen (där jag suttit och svurit hela vägen att om någon rörde mig skulle de dö) och fick en värk precis utanför dörrarna... Andades igenom den och började vagga in i hög fart med siktet inställt på hissen som går upp till förlossningen en bit innanför receptionen på akuten... Men så kom där en ny kraftig värk precis innan jag tagit mig fram till hissen så jag gjorde en snygg u-sväng, höll på att välta omkull en elektriker som balanserade på en stege och bytte lampor, sen tog jag sikte på en stol vid receptionen där det satt en stackars kille men det fanns inte i min värld att hitta en egen (jag höll ju på att dö i min lilla värld av smärta) så jag hängde mig över ryggstödet på stolen och vrålade som en grottmänniska så hela väntrummet tystnade... Det kom läkare och sköterskor springandes från alla håll för de trodde ju jag var svårt skadad som jag höll på... Då skrek jag "RÖR MIG INTE! JAG SKA FÖÖÖÖÖÖDA BAAAAAAARN" och min sambo försökte desperat tysta mig för jag skrämde nog varenda unge i byggnaden. Sen släpade han sin flåsande sambo in i hissen och där ställde jag mig med händerna på knäna och flåsade.
När hissdörrarna öppnades stod där en barnmorska... Hon ställde sig mittemot mig likadant (med händerna på knäna och röven i vädret) och sa "hej och välkommen till förlossningen!".
Vi fick vårt rum och de konstaterade att jag bara var 3,5 cm öppen så det kunde ta några timmar, så jag kunde gott ställa mig i duschen för det var ju SÅÅÅÅ bra smärtlindring (det är btw en LÖGN!). Inne i duschen kände jag att jag behövde bajsa... "Johan, jag tror barnet kommer... eller så skiter jag på mig" flåsade jag och han tryckte på larmknappen. Barnmorskan log och sa att det var lååångt kvar innan dess och jag blev förbannad och gallskrek från bottnen av mina lungor. "ja, lite lustgas kan du ju få om du lägger dig i sängen igen" konstaterade hon och jag vägrade klä på mig eller torka av vattnet utan vaggade argt in i sängen och pressade gasmasken mot trynet och bm gick igen.
Men känslan av att behöva bajsa försvann inte och det blev ännu starkare... gasen gjorde mig lite snurrig och jag ringde på klockan igen och en ung sköterska kom in "hej på dig, jag vill gå och bajsa nu men jag är lite upponer så jag behöver en potta och lite stöd!" flinade jag och hon sa att hon först skulle be bm titta på mig igen... Så en annan bm kom in och kände efter och där var inte några 3,5cm öppet utan där kom ett huvud!
PANIK och på med fotsteg på sängen och jag bad både sambon och bm fara åt helvete och om de rörde mig skulle jag brinna upp och det var deras fel... Jag skulle minsann inte föda barn redan, jag hade flera timmar kvar! Sen krävde jag att få veta om barnet hade hår... och sen mitt i nästa krystvärk så släppte jag handtagen på sängen och slog undan alla som stod där nere - för då skulle jag klappa barnet på huvudet... Mellan värkarna låg jag och sjöng och gjorde prutt-ljud med läpparna som domnat bort av all gas. Näst sista krystningen skrek jag "OHHH, nu spricker jag framåt... jajjeemän, där gick lyckoknappen! Tjosan!" och sen bestämde jag mig för att det fick vara nog så i den sista värken klämde jag i för kung och fosterland och den lilla tösen gled ut... Någon tog gasmasken ifrån mig och jag satte mig upp och tittade på den lilla och skrattade fram "Det var tammefan det äckligaste jag har sett".
När jag fick upp henne på bröstet var smärtor och gas borta och jag grät över det lilla miraklet och bad bm och sambo om ursäkt och tackade högre makter att vi glömde videokameran hemma så bevis inte fanns! :P -
You make my day, everyday!Johans Pillerill skrev 2010-10-17 21:25:29 följande::) Jag skrev ju nästan allt. Utelämnade kanske att jag klistrade fast marmeladmackor på vår stackars hund när hon passerade mitt i en värk då jag försökte äta frukost... Och att bm lurade sambon att titta ner medan jag krystade genom att säga "Nu kan du komma här pappan, så ser du barnet" och han trodde att 'jädrar vad fort det gick att klämma ut den' och att bebisen var helt ute men där syntes ju bara mitt uttänjda underliv, ungens hjässa och en väldans massa slem och blod... Så genom gasdimmorna i mitt huvud hörde jag honom bara sucka "jaha, det var det sexlivet...".
Sen skulle han vara rolig efteråt och bad att få äta upp moderkakan (som man ju faktiskt gör i vissa kulturer) som de hade tagit ut och gått iväg med medan han var ute och ringde nyblivna morföräldrarna... Tyvärr kände inte sköterskan till min sambos urdåliga humor och tog sköterskan honom på allvar och kom tillbaka med den i en liten skål... Trodde jag skulle skratta ihjäl mig.
Kan även lägga till barnmorskans kommentar när vi skulle köras upp på bb:
"Det är ingen ångerrätt på den där nu... Inte om 13 år heller.... Speciellt inte om 13 år... Jag har en sån hemma... Vill ni ha den?"
Och precis när vi rullas iväg mot hissen lägger hon till: "Och tänk på det - om 15 år, då kanske ni är morföräldrar!" :) Precis vad man vill höra när man precis fött sitt första barn... not! -
Ha! Så fel dom kan ha. Mitt vatten gick minsann också med ett SPLASH! Hade vi väntat bara liiite till hade det kommit i korridoren. Nu hann jag precis innanför dörren till rummet iaf.ugglan skrev 2011-02-22 21:30:02 följande:
När vår första son skulle födas hade jag haft värkar hemma några timmar. Inte så våldsamma och inte så regelbundna men ändå ordentliga värkar. Framåt sena em blev jag även baj-nödig, väldigt väldigt nödig men inget kom ut trots att jag tillbringade nån timma eller mer på toan.
Vi pratar med förlossningen som säger att vi kan komma in för en kontroll. Nu var min högsta önskan att få gå på toa. Bebisen kunde få vänta det kändes inte lika viktigt då.
BM som tog emot oss sa direkt att jag hade långt kvar innan det var dags att föda och skulle skicka hem mig med bricanyl (eller vad det heter) för att sova. Jag blev desperat. Hade ju satt mitt hopp till lavemanget man brukar få när förlossningen startar. Då drog jag en liiiten vit lögn om att jag blödit lite och först då gick hon med på att undersöka om jag öppnat mig ngt.
Hon känner efter och utbrister MYCKET häpen att "oj, det är öppet 10 cm här" Just då går vattnet. Som på film, exakt så som dom sa på föräldrakursen på mvc att det INTE går till.. Allt på en gång, splasch som en flodvåg. BM fick byta kläder och dom fick hämta moppen å svabba upp allt.
Jag konstaterade nöjt att jag inte var bajsnödig längre. Det var fostersäcken (proppfull med vatten som tryckt på där bak) Sen var det väl även ganska skönt att bebisen snart skulle vara här och hela öppningsfasen redan var klar..
Senare fick jag ett litet återfall i bajsnödiheten å satt på en toahink mitt i rummet med pågående krystvärkar å lyckades få ut en liten liten ärta som landade i den rostfria hinken med ett pling. Försökte sen få karln att slänga ut ärtan genom fönstret eftersom det "stank skit i hela rummet" å det var pinsamt att bm å sköterskan skulle se mitt bajs.. men han vägrade. Jag kan inte skylla på lustgas-rus heller eftersom jag inte använde den, blev illamående å hörde ett läskigt eko på allt.
