Roliga förlossningshistorier?

Vet inte om den är så speciellt rolig, men den är positiv bortsett från underverket som kom. Det är nog lite rolig, men den är positiv dock lite lång, hoppas den är värd att läsa.

Träffade min biologiska pappa för första gången samma dag som min son föddes. Kan ju säga att jag var grymt nervös.

Min pappa hinner vara hos mig i ca 1,5 timme innan jag känner att jag behöver gå på toa. Går på toaletten och blir kvar länge då det bara rann ur mig (tömde mig). Efter ett tag knackar han på dörren och frågar "fastnade du där inne?", gissa vem som skämdes och ville sjunka igenom golvet ner till grannen.

Väl ute så var det dags att bege sig till IKEA för lunch och köpa presenter till Grodan som då sonen hade som arbetsnamn. Maten smakade blähä och jag fick reda på att bebisen skulle ner lite till innan det var dags.Så jag tänkte inte så mycket på sammandragningarna. Jag kravlar mig på golvet för att leta lakan som min pappa ville köpa åt sonen (hade en vecka kvar till BF). Vi går iväg på COOP för att handla lite.

Väl där började det göra ondare. Jag pratar med min mamma, hon säger "ska ställa en pinsam fråga nu, det känns inte som att du vill göra nr 2?" åh jag skriker högt och tydligt inne på COOP "nej mamma det känns inte som att jag vill göra nr 2, för det har jag redan gjort så det räcker". Min mamma övertalar mig om att ringa förlossningen. 

Vi kommer till bilen för jag ville åka hem OM det nu hade dragit igång, ville duscha, få hem maken (jobbade 10 mil bort) och bli av med pappa. Bilen går inte att låsa upp. Vi märker att batteriet är dött, så centrallåset fungerar inte. Så jag i bilen som ringer förlossningen. 

Barnmorskan svarar att jag är i aktivt förlossningsarbete, så hon ber mig komma in och ringa hem min sambo (nu min man). Jag fick max 30 minuter på mig att ta mig in innan hon ringde ambulans, hade väl 1-2 minuter mellan värkarna.

Ringer och meddelar min man om att det kan vara på gång och att förlossningen vill ha in mig för kontroll. Han ger mig till svar "ringer snart, sitter med en kund". Min mans chef säger åt min man att så säger man inte till sin sambo som ska föda barn. Min man ringer upp mig och frågar om information så att han visste om han skulle åka lr inte. Beslutet är fattat han åker! Jävla tur det!

Min pappa är borta i 45 minuter (hade inte ringt förlossningen direkt), han lunkade bort för att köpa startkablar till bilen. När väl pappa kom så kom även ägaren till bilen också. Pappa förklarade läget och de hjälpte igång oss snällt så vi fick komma iväg. Där i bilen sitter jag och vinkar med ett fånigt leende mellan värkarna. Poängtera jag förstår fortfarande inte att förlossningen är på gång, utan att barnmorskan överdriver om att hon vill ha in mig. Går kanske lite för fort till sjukhuset, ca 1-1,5 mil är det mellan köpcentrumet och sjukhuset samt motorväg. 

På förlossningen gratulerar min barnmorska mig och talar glatt om att jag är öppen 6 cm kl 16:00. Ber då min barnmorska att sy ihop mig, med paniken i rösten. För jag vägrade föda barn utan min man. Min man hade då inte lämnat sin arbetsort. Min släkting jag hade med mig på förlossningen ringer min man och ber han lämna orten. Min man tar det lugnt, det brukar ta tid. Ringer min svärmor inne på förlossningssalen och meddelar för hon bad mig göra det.

När jag säger 6 cm så skriker min svärmor mig rakt i örat och säger "6 cm, andas lugnt vi hörs när det är klart". Blev inge långt samtal. 
 
18:15 anländer min man till förlossningen. Åh så får jag precis en värk när han jacka åkt av (tror den hamnade på golvet). Då tänker han vara snäll och smeka mitt ansikte (pannan) och säga söta små ord. Men då kommer bitchen jag och slår iväg hans hand och min släkting som fortfarande är kvar inne på förlossningen säger "låt henne vara under tiden hon har en värk, hon sköter det så fint själv".

18:35 sägs det att mina krystvärkar började (jag tror tidigare). Då stänger den elaka barnmorskan av lustgasen för mig då hjärtljudet går ner. Men meddelar mig inte, så jag ligger där i min värld och tror att jag är hög som ett hus, vilket jag tydligen INTE var.

Men 19:03 kom han ut min söta prins som nu är 2,5 år snart. Men idag när jag tänker tillbaka på förlossningen (har ca 10 veckor kvar till nästa förlossning), så skrattar jag åt allt tok som hände, med bilen och allt sånt. Hoppas på en lika bra och fin förlossning igen.

Lycka till med din, du har något otroligt att vänta dig.