Roliga förlossningshistorier?

När vi kom in med första dottern var jag helt öppen och fruktansvärt lugn. All personal trodde väl att jag var en av alla förstföderskor som kommer in flera gånger innan det är dags så de gav mig ett rum och sa

-"Kommer snart"

Efter en kvart så gör värkarna så ont så jag ringer på knappen och när personal kommer så
frågar jag lugnt och sansat:
-"kan man få hjälp här?

När hon ser att jag är helt öppen blir det fart och helt plötsligt har jag en ssk och en bm där. Hon kan inte förstå hur jag kan vara så lugn och verka så oberörd.

När jag ligger där och krystar och bebisen trycker på gjorde det så ont första gången så jag kniper igen benen och ojar mig.
När bm säger:
"knip inte igen benen"
Då Vrålar jag:
HADE JAG GJORT DET FRÅN BÖRJAN SÅ HADE JAG INTE VARIT I DENNA SITUATIONEN.

Som bm skrattade. Hon sa att jag verkat så lugn och varit en perfekt patient så hon blev förvånad när jag helt plötsligt får humör och hugger ifrån.
Kanske behövde man vara där för att skratta men vi skrattade allihop efter att dotter tittat ut ca 3,5 timme efter första värken

Med andra barnet vaknade jag mitt i natten och kände mig hungrig men när jag kollade i kylskåpet var jag inte alls sugen.

Jag hade ju gissat att killen skulle titta ut denna dagen så jag tänkte att jag sätter mig i fotöljen och spelar lite spel för jag var ju ändå inte trött och det kändes ju verkligen inte som det var på g.

Efter ett tag får jag världens värk och skriker på mannen som snabbt är på fötter.
Han ska sätta på dottern kläder och springa in till grannen men innan han hinner komma ut från rummet så kommer en rejäl värk och då flyger sonen ut som en raket.

Gissa om mannen blir paff när sonen redan tittat ut!=)

Nu till det roliga. Mannen ska ringa ambulansen och när han kommer fram så är han uppenbart chockad och ingen fattar något.
-vi har barn säger han
Kan ju undra vad personen i andra ändan tänker..
Så förklarar han då att sonen just fötts hemma med navelsträngen runt halsen i sin fostersäck men att han verkar må alldeles utmärkt. (med VISS hjälp från den nyförlösta mamman=))
Personen undrar ju vart hon ska skicka ambulansen
-Hit svarar han
-Det får vi inte in på gps:en, har du någon adress.
-44 tror jag (knappast nummer 44 men ändå)
-Har du något namn på gatan?
-Något med någon blomma svarar han
Jojo, det här går ju bra tänkte jag
Lyckligtvis dyker grannen upp och tar över och inom en halvtimme kom ambulansen
Men som vi har skrattat åt det efteråt=)

Får tacka sambon från dig=)Helt obetalbart såhär i efterhand. Tänk om det varit första barnet.

Sambon körde efter ambulansen på väg in till sjukhuset och han hade nog glömt borthur man kör för mitt på en väg fick ambulansen stanna och gå av och berätta att han inte var så förtjust att ha en annan bil halvvägs inne i ambulansen=)

När vi kommit in och allt lugnat ner sig lite ser jag att han sitter och ser bekymrad ut så jag frågar vad det är.
Han drar en djup suck och säger:
"men du, hur ska vi få bort fosterfettet från badrumsgolvet. Sånt är ju jättesvårt..

Snacka om att fokusera på fel grejer. Tog flera dagar innan han började bli normal (iaf som han brukar=))

Min syster trodde att hon hade onda förvärkar och hade bokat en tid för undersökning. Då var hon i v 32 el 33 minns inte precis.

Hon tänkte att hon skulle vara hemma senast två timmar senare så hon tog upp köttfärs och pysslade med tvätten.

Väl inne på kontrollen ser de att hon öppnat sig och att de onda förvärkarna var riktiga värkar.
Min syster har inte en aning om vad som händer och försöker få tag på sambon. När hon får tag på honom så förstår hon fortfarande inte hur bråttom det är.

Hon kommer till förlossningen samtidigt som sambon och allt verkar gå bra.

Min syster får mer och mer ont och då säger bm att hon kan börja krysta.
Då går det upp för henne att hon ska bli mamma riktigt snart.
Krysta då säger bm
JAG KAN INTE; JAG SKA HA SPAGETTI OCH KÖTTFÄRSSÅS IKVÄLL vrålar hon.

hon kom upp på neonatalen efter födslen och där visste alla att hon var tjejen med köttfärssåsen=)

det roliga med mina förlossningar står min sambo för..
Han tog för givet att det skulle ta jättelång tid så när jag väckte honom så var han inte så där jättesnabb.
Då det var första barnet så var det ju lite speciellt. Jag däremot kände mig hundra på att det skulle gå snabbt.

Jag satt på toaletten då jag tvunget skulle kissa innan vi åkte.

Sambon har en ganska stresskänslig mage och hanterar alla stressartade genom att bajsa. Han känner att han nog måste bajsa och då är det bråttom.
Jag skulle minsann inte flytta mig skrek jag mitt i en värk. Han förstod snart att jag var fullt allvarlig så han röt:
Ge mig en toalettpapper så får jag gå ut.
Så sambon går muttrande ut i det kalla, iklädd vinterjacka och shorts.
Väl ute hittar han en liggande plint som han använde som sits. Jag hade gett mkt för att se det=)

När han kommer in berättar han hur kallt det var..
Gnällspik vrålar jag
Men när han vänder sig om för att gå ser jag att han är jätteröd precis där han suttit på plinten så han har nog frusit lite om rumpestumpen..hihihi

Carina N:
Tack för dagens och veckans garv!