L P skrev 2010-11-09 20:29:12 följande:
2:a barnet...
Inte riktigt lika "roligt", men den hade ett par höjdpunkter såhär i efterhand.
Vattnet gick 13.45 efter att jag stått ute mitt i smällkalla vintern och försökt starta upp bilen. In, byta byxor, ringa väninna och tala om att "du har ändrade planer för eftermiddagen, jag behöver skjuts". Hon kommer 5 min senare, in med väska och tjockis i bilen, ringa sambo och mamma för att arrangera överlämning av blivande storebror till mormor.
Kommer in till förlossningen, in på ett rum, CTG i en timme, BM buffar på magen med jämna mellanrum... För jämna hjärtljud tycker de... Nåja, efter att de blivit nöjda med CTGn och konstaterat att jag har mycket oregelbundna och inte särskilt kraftiga värkar säger BM-elev att "jaa, du kan ju få vara kvar någon timma för observation, men vi kommer förmodligen att skicka hem dig.
"Eh... Jag ska inte åka hem, jag ska föda barn"... Förklarar hur min första förlossning såg ut... "De enda riktigt kraftiga värkarna var krystvärkarna, jag hade inga regelbundna värkar förrän sista 20 minutrarna eller så, jag hann vara på förlossningen en halvtimma". Jaha... jaa, men du kommer förmodligen att få åka hem... Förklarar tålmodigt en gång till, samma resultat... Till slut blir jag förbaskad och deklarerar att "nu ska jag gå till kafeterian och köpa godis, sen ska jag föda barn". Möter en annan BM i korridoren, hakar tag i henne och förklarar ganska upprört om min förra förlossning och att hon den där BM-en säger att jag ska skickas hem, och det kan hon glömma, för här ska det bli bebis idag. Denna BM är lite mer förstående, och lovar att jag inte alls ska bli hemskickad om jag inte själv känner att det är okej, och tycker att det låter ju faktiskt troligt att det kommer en bebis om några timmar.
Går till kafeterian, på vägen dit börjar det göra ont... På vägen tillbaka gör det riktigt ont! Lustgas, undersökning... 3 cm öppen... "fan vad konstigt, det gör ju så mycket ondare än förra gången"... BM undrar om jag övervägt ryggbedövning, jag funderar 20 minuter och ringer på BM, "ja, jag vill ha ryggbedövning". BM meddelar att det kommer dröja ca 20 minuter "bra, då hinner jag gå på toa!"
Kommer ut från toaletten, narkosläkaren stod på rummet och trampade... Fick hjälp upp i sängen, låg på sidan. Läkaren börjar tvätta mig på ryggen, jag känner att det börjar trycka på nedåt. BM undersöker, konstaterar att det bara är "en liten kant kvar här" ... Läkaren säger "okej, då tar vi spinal i stället" "vad är det??" "bara en spruta", Okej, kör på det. BM förbereder, läkaren står kvar bakom mig, jag känner att "oj då, NU KOMMER BEBISEN" BM fortsätter förbereda, sambon hivar upp mitt ben på axeln och hjälper mig med lustgasen. "MEN IDIOTER, LYSSNA DÅ, BEBISEN KOMMER NUUUUUUUU"... BM vänder sig om, fångar lillkillens huvud och tjuter "SLUTA KRYSTA, JAG MÅSTE NAVLA AV"... Inte en aning om hur jag gjorde, men kroppen visste, så BM hann klippa navelsträngen som var alldeles för kort och satt runt halsen. Får upp lillen på bröstet, och konstaterar genast att "men så stor han är" (han vägde 3205g, så det var knappast någon jättebebis som kom, men storebror vägde bara 2580 när han kom, så det var ju en viss skillnad)
Sambon berättade efteråt att den stackars läkare som stod och väntade på att få ge mig bedövning verkade smått förvånad när han blev undanskuffad av BM och sköterskan som var med och tog emot bebisen :p
Kan ju tala om att jag var rätt arg flera månader efter förlossningen, först på eleven som skulle skicka hem mig, och sen på att de inte lyssnade när jag tjöt att nu kommer bebisen! Efter att jag smält upplevelsen nu kan jag fortfarande känna mig besviken att de inte lyssnade ordentligt, men samtidigt kan jag se en hel del humor i situationen :p
Många BM verkar tro att alla öppnar sig i samma takt osv och att man bara yrar..