Roliga förlossningshistorier?

Vår berättelse då;)

Det började tidigt på morgonen den 15/12-09.
jag vaknade av att jag hade molvärk i magen & sambon låg & tittade på mig med en konstig blick. Han frågade hur fan jag hade kunnat sova ända tills nu????? Vadå?? säger jag.............svintrött!
-Jamen kände du inte vad som hände? sa sambon
-Nä tydligen inte,vaddå hände?!
-Till & med JAG kände att bebisen slog volter där inne *hahaha*
Det gick en stund & molvärken satt kvar,vi fick en känsla av att ngt var på gång;) så jag ringde min mamma så hon kunde komma & hämta sonen ifall vi behövde åka in.
Jag låg mest i sängen & blev serverad.
När sonen åkt tog molvärken i & blev mer intensiv då förberedde vi oss på att åka in till kvällen.
Sambon började dammsuga,diska,rensa kylen &gick & handlade lite gott att ta med till förlossningen.
Väl hemma igen blev spänningen lite för mkt för sambon,som började med att frysvaror i kylen & vika smutstvätten som skulle ner till tvättstugan!! OBS:Detta var min sambos 1:a förlossning!!!
Jag tog det med ro & bara skrattade åt kärlekens förvirring.
Taxin kom vid 18:30 & chaffören blev stirrig när han fick veta att vi skulle in till förlossningen (det hade han helt glömt av) han bad mig snällt att inte föda i hans bil;)
Väl framme på förlossningen var chaffören så glad att jag inte födde i hans bil att han bjöd på resan .
Vi kom in på ett rum & barnmorskan klämde lite på min mage,fick en lite orolig blick & gick för att kalla på en förlossnings läkare. De kom snart tillbaka & gjorde ett UL,då visade det sig att bebisen låg i säte.
Sambon skrek -JAG SA JU DET!!!!! JAG SA ATT BEBISEN SLOG VOLTER. MEN DU SOV!!!!
-Läkaren skrattade & frågade hur jag hade kunnat sova?!
-Jag va väl trött & när jag är trött så sover jag,sa jag (som fortfarande var helt lugn).
Jag fick bricanyl för att få SD att upphöra (& det hjälpte) läkaren sa att det var bäst att vi stannade över natten så skulle de göra ett vändningsförsök av bebisen på morgonen.
Barnmoskan ville sätta en nål på mig ifal. jag behövde få vätska eller medicin,när hon satte nålen spräckte hon ett kärl & blodet fullkomligt SPRUTADE överallt!!!! Hela sängen,golvet,hon själv & jag var helt nerblodade!! Sambon höll på att bryra ihop,medans jag tog det piano & förklarade att - Det göööööör ingenting!!!
När slakthuset var städat & jag duschat så gick vi & la oss.

Jag vaknade på natten kl 2 med hemsk halsbränna?! Det har jag aldrig haft förrut .
Gick på toa & drack vatten (sådär 1 liter) gick in på rummet igen & precis när jag skulle lägga mig kom 1:a värken! Jag väckte sambon & han ringde på BM. Jag fick mer bricanyl,men efter en stund så förstod vi att detta hjälper inte. BM sa att bebben vill ut!
Läkaren kom & gav mig alternativet att föda i säte (jag har fött vag 2 ggr innan) så han sa att det är inte omöjligt,men han skulle nog ändå rekomendera ett snitt.
Jag sa: jag tänker inte skita ut en unge med arslet först,så ni får allt plocka fram kniven !!!!
Det utbröt ett as garv hos personalen & sambon bara skakade på huvudet & förklarade att hans flickvän inte var så bra på att "linda in" ord & prata "fint".
Personalen förklarade att det inte var ngn panik & att det kunde ta några timmar innan narkosläkaren kunde komma (han var på OP) då va klockan strx före 03:30.
Men bara några minuter senare kom all personal in på rummet & frågade om vi var redo för bebisen?
jag rullades in på OP & låg på vänster sida när narkosläkaren satte EDA:n,samtidigt stod läkaren & pratade med mig om hur allt skulle gå till,men det hörde inte jag eftersom jag är döv på höger öra ?!?!
Sambon förstod tillslut varför jag var helt tom i blicken,men då var det försent!! Det var dags för snittet!
Sambon satt & höll mitt huvud & det enda han sa va: Jag älskar dig,jag älskar dig, om & om hela tiden:)
Till slut hörde vi det:SKRIKET;bebisen skrek!!!! 04:32 Kom hon:)
De var tvungna att gå iväg för att suga rent henne på slem men BM gratulerade till en perfekt svarthårig dotter!!!
Vi fick stanna 8 dagar på neo eftersom lillan kom 5 veckor för tidigt,men hon måde toppen & var stor för att komma så tidigt.
Efteråt frågade alla varför/hur jag hade kunnat vara så lugn hela tiden??
Jag sa att jag trodde helt enkelt inte att bebisen va på väg & att vi snart skulle åka hem igen!