Min förlossning var ett rent helvete. Över två dygn tog den. Men ska dra dom roliga delarna i alla fall. =)
Inne på förlossningen så hade jag med mig min pojkvän, min mamma, och en väninna.
Var rätt trött i och med att förlossningen var så utdragen, så på torsdagsförmiddagen när jag var öppen sju cm fick jag äntligen testa den omtalade lustgasen! Som jag hade längtat, och vad besviken jag blev. Första fem minuterna var den helt okej, sen märkte jag också av den mörka rösten och slängde ifrån mig lustgasen, det faktum att man blev låst vid sängen med lustgasen gjorde sitt också. Jag ville röra på mig. Hade knappt sovit på två dygn utan bara vandrat fram och tillbaka i rummet. Min barnmorska var riktigt söt. Jag vägrade ligga stilla så hon kröp efter mig på golvet med plattorna till ctg-kurvan för att kunna mäta värkarna. Runt 13-tiden så sa min bm att vi skulle ta hål på hinnorna så skulle det nog gå fort med förlossningen. Så jag lade mig motvilligt i sängen och särade på benen, och precis när bm skulle sticka hål på hinnan så gick vattnet, rakt över henne. Halvpinsamt läge. Timmarna gick och runt 15.30 började krystvärkarna, så jag fick snällt lägga mig i sängen för nu skulle det födas barn! Och aj aj aj vad ont det gjorde. Vägrade all smärtlindring dom erbjöd för att jag ville inte att någon tog i mig. Låg och ropade på min karl att han skulle vara nära, och när han kom nära så började jag veva med armarna och skrika "MITT SPACE MITT SPACE MITT SPACE RÖR MIG INTE!" han såg ut som en vilsen hundvalp. Sen började jag skrika att jag skulle göra abort och att vi skulle köpa hund istället, när barnmorskan säger att det är för sent för abort så reser jag mig och börjar packa mina saker och säger "Nej, jag ska inte ha nåt barn nu åker jag hem" jag fick såklart inte åka hem utan fick snällt lägga mig i sängen, varpå jag började vifta med armarna igen och skrika "MITT SPACE" igen. Efter nån timme så var jag helt hysterisk och grät och sa att jag skulle hoppa ut genom fönstret. Så då kom en sköterska och stängde och låste fönstret. Vilket var liite jobbigt eftersom jag höll på att dö av värmeslag kändes det som. Efter många om och men så säger dom åt mig att barnet faktiskt syns och att jag måste ta i ordentligt. Jag är helt slut efter två dygn med regelbundna värkar och allt för lite sömn så jag lyssnar inte riktigt.
Den här delen minns inte jag pga trötthet, men hjärtljuden sjönk så dom tog till slut sugklocka och när barnet kommit så sprang dom iväg med det.
Jag låg kvar och krystade och grät av värk. Så säger helt plötsligt min mamma "Nu kommer barnet" Varpå jag tittar neråt för att jag ville ju se när barnet kom ut. Men där var det ingen, barnmorskan kom från vänster med barnet så jag var lite förvirrad och sa "Men jag trodde ju att hon skulle komma där nere" och ser lite chockad ut. Varpå bm svarar att jag redan fött och att dom fick gå iväg med barnet, men nu såg i alla fall allt bra ut, min lilla Nova hade huvudvärk men var för övrigt helt frisk. 3535 g och 50 cm.
Då kommer vi till del två, moderkakan. Den satt fast, så dom började prata om operation. Min första tanke var "Åhh vad skönt då får jag sova" Men efter att dom tryckt lite på magen och masserat så ploppade även moderkakan ut. Och då säger jag i min trötthet "Nej men vad skönt det var, helt varmt och mjukt" varpå alla i rummet skrattar.
Skulle jag göra om det? Oja! :)
