Roliga förlossningshistorier?

Underbar tråd, skrattar så tårarna sprutar!

1:a förlossningen:
Vattnet går 9.45 i korridoren på jobbet, inget värkarbete. Ringer in och pratar med förlossningen, kommer överens om att jag ska komma in på en koll vid 14 om värkarbetet inte kommer igång på allvar.

Ringer sambon och berättar. Han meddelar sin chef om att han kommer bli tvungen att sticka lite tidigare, chefen fattar inte alls varför sambon inte åker hem. "Men vad ska jag hem att göra, L är ju på jobbet?"

Ringer en jobbarkompis som är på utbildning och ber att hon skjutsar mig in till förlossningen vid tvåtiden. Hon kommer tillbaka till kontoret och under de följande tre timmarna jobbar vi desperat för att hinna med allt som "måste" göras (hon försökte övertala mig att åka in, alternativt åka hem och vila innan jag skulle in, men jag envisades, jag bara SKULLE jobba ett tag till).

Strax före 13 känner jag att, ja nu kan vi ju åka då. Är helt övertygad om att jag kommer bli undersökt och hemskickad från förlossningen. 13.15 plockar vi upp sambon på hans jobb. 13.20 kliver jag in på förlossningen och ber om ursäkt för att jag är tidig "jag skulle eg komma kl 14, men vi åkte lite tidigare". Sköterskan som tar emot intygar att det är okej (och ler lite för sig själv).

Blir ställd på vågen, blir ombedd att lämna urinprov, försöker, det går inte att kissa... Får hjälp av BM-elev till rummet, på vägen tvärs över korridoren börjar det göra ont på allvar för första gången... "Det trycker så konstigt, vad är det?" Eleven: Trycker det på neråt, ungefär som om du måste bajsa? "Ja, precis så...

In på rummet, på med CTG, lustgas, undersökning...
BM: "Jag måste ut i korridoren en sväng, kommer strax". BM ut, eleven undersöker. Jag tvingar sambon att ringa mamma och tala om att vi får stanna... klockan är då 13.45 (mamma kollade loggen på tfn efteråt). BM kommer in igen, genom lustgasdimman hör jag BM och Eleven diskutera, hör något om fullt öppet... Tar bort masken, tittar på BM och frågar "Är det för sent för ryggbedövning?" "Eeh, ja gumman, den delen av arbetet är avklarad Du ska föda nu. Ta det lugnt nu så vi hinner få fram alla grejjer"

Massa saker händer runt omkring, Eleven förklarar hur jag ska göra när jag krystar, jag nickar oförstående bakom masken. BM förklarar att nu är det dags... Jaha... Nu gör det ont på RIKTIGT, det har det ju inte gjort tidigare... Tar i så gott jag kan, och vrålar rätt ut... BM spänner ögonen i mig och säger åt mig att "ner med huvudet och håll mun" (och ja, kan tänka mig både den ena och den andra som skulle ha tagit illa upp, men det var precis vad jag behövde höra, var i rätt fint chocktillstånd). Tre (tror jag) krystvärkar senare har jag en vacker liten pojke på magen.

Bebisen kom 13.55, tio minuter efter att jag tvingat sambon att ringa mamma. Hon blev smått förvånad när hon fick MMS 14.05 med meddelande om att hon blivit mormor och bild på bebisen. Jobbarkompisarna fick sig tydligen också ett gott skratt, arbetskamraten som körde mig hade ju lagom hunnit komma tillbaka till utbildningen när MMSet kom :p

L P

Äldre 9 Nov 20:29

#292

2:a barnet...
Inte riktigt lika "roligt", men den hade ett par höjdpunkter såhär i efterhand.
Vattnet gick 13.45 efter att jag stått ute mitt i smällkalla vintern och försökt starta upp bilen. In, byta byxor, ringa väninna och tala om att "du har ändrade planer för eftermiddagen, jag behöver skjuts". Hon kommer 5 min senare, in med väska och tjockis i bilen, ringa sambo och mamma för att arrangera överlämning av blivande storebror till mormor.

Kommer in till förlossningen, in på ett rum, CTG i en timme, BM buffar på magen med jämna mellanrum... För jämna hjärtljud tycker de... Nåja, efter att de blivit nöjda med CTGn och konstaterat att jag har mycket oregelbundna och inte särskilt kraftiga värkar säger BM-elev att "jaa, du kan ju få vara kvar någon timma för observation, men vi kommer förmodligen att skicka hem dig.

"Eh... Jag ska inte åka hem, jag ska föda barn"... Förklarar hur min första förlossning såg ut... "De enda riktigt kraftiga värkarna var krystvärkarna, jag hade inga regelbundna värkar förrän sista 20 minutrarna eller så, jag hann vara på förlossningen en halvtimma". Jaha... jaa, men du kommer förmodligen att få åka hem... Förklarar tålmodigt en gång till, samma resultat... Till slut blir jag förbaskad och deklarerar att "nu ska jag gå till kafeterian och köpa godis, sen ska jag föda barn". Möter en annan BM i korridoren, hakar tag i henne och förklarar ganska upprört om min förra förlossning och att hon den där BM-en säger att jag ska skickas hem, och det kan hon glömma, för här ska det bli bebis idag. Denna BM är lite mer förstående, och lovar att jag inte alls ska bli hemskickad om jag inte själv känner att det är okej, och tycker att det låter ju faktiskt troligt att det kommer en bebis om några timmar.

Går till kafeterian, på vägen dit börjar det göra ont... På vägen tillbaka gör det riktigt ont! Lustgas, undersökning... 3 cm öppen... "fan vad konstigt, det gör ju så mycket ondare än förra gången"... BM undrar om jag övervägt ryggbedövning, jag funderar 20 minuter och ringer på BM, "ja, jag vill ha ryggbedövning". BM meddelar att det kommer dröja ca 20 minuter "bra, då hinner jag gå på toa!"

Kommer ut från toaletten, narkosläkaren stod på rummet och trampade... Fick hjälp upp i sängen, låg på sidan. Läkaren börjar tvätta mig på ryggen, jag känner att det börjar trycka på nedåt. BM undersöker, konstaterar att det bara är "en liten kant kvar här" ... Läkaren säger "okej, då tar vi spinal i stället" "vad är det??" "bara en spruta", Okej, kör på det. BM förbereder, läkaren står kvar bakom mig, jag känner att "oj då, NU KOMMER BEBISEN" BM fortsätter förbereda, sambon hivar upp mitt ben på axeln och hjälper mig med lustgasen. "MEN IDIOTER, LYSSNA DÅ, BEBISEN KOMMER NUUUUUUUU"... BM vänder sig om, fångar lillkillens huvud och tjuter "SLUTA KRYSTA, JAG MÅSTE NAVLA AV"... Inte en aning om hur jag gjorde, men kroppen visste, så BM hann klippa navelsträngen som var alldeles för kort och satt runt halsen. Får upp lillen på bröstet, och konstaterar genast att "men så stor han är" (han vägde 3205g, så det var knappast någon jättebebis som kom, men storebror vägde bara 2580 när han kom, så det var ju en viss skillnad)

Sambon berättade efteråt att den stackars läkare som stod och väntade på att få ge mig bedövning verkade smått förvånad när han blev undanskuffad av BM och sköterskan som var med och tog emot bebisen :p

Kan ju tala om att jag var rätt arg flera månader efter förlossningen, först på eleven som skulle skicka hem mig, och sen på att de inte lyssnade när jag tjöt att nu kommer bebisen! Efter att jag smält upplevelsen nu kan jag fortfarande känna mig besviken att de inte lyssnade ordentligt, men samtidigt kan jag se en hel del humor i situationen :p

L P

Äldre 9 Nov 20:34

#293

Bebbelycka skrev 2010-11-09 20:14:14 följande:

Härligt!! Men kanske en liten chock? Kan tänka mig att de hade roligt åt dig på jobbet!!
Hoppas man får det lika smärtfritt som du när nästa ska titta ut!

Min första förlossning gick sammanlagt på bara några timmar, ONT gjorde det, men jag minns att jag tänkte att det gick alldeles för fort o att jag inte var beredd. Jag var så inställd på BF-datumet 2 dagar senare också(dumt!) så i min värld gick det alldeles för snabbt! Men nu i efterhand skulle jag inte klaga!

Ja, det var en rätt stor chock... Ända tills jag kom in var jag fullt beredd på att bli hemskickad. Han föddes dessutom på 36+4, och jag hade 1,5 vecka kvar att jobba, sen skulle jag vara hemma och "förbereda" i två veckor innan förlossningen. Hade inte riktigt tänkt tanken att bebisen kunde komma så pass mycket tidigare, så vi hade inte förberett mycket alls. Jag hade ju nästan fyra veckor kvar att förbereda mig! :p

Och nej, jag klagar inte alls så här i efterhand. Jag fick dela rum med en tjej i min föräldragrupp efter förlossningen, hon hade varit där sedan måndag kväll, fick bebis tidigt på morgonen på torsdagen. Jag kom in på torsdag em och hade bebis i famnen en halvtimma senare. Jag önskar INGEN att gå igenom en sådan utdragen förlossning som den tjejen *hua*

L P

Äldre 9 Nov 20:44

#295

Bebbelycka skrev 2010-11-09 20:35:30 följande:

Ha ha ha!
Vad häftigt hela altet!
Många BM verkar tro att alla öppnar sig i samma takt osv och att man bara yrar..
Vilken tur att du inte blev hemskickad!

Ja verkligen, och tack och lov att det var andra barnet, hade det varit första gången hade jag nog varit mesig nog att åka hem, den här gången hade jag helt enkelt satt mig ner och vägrat åka hem, då kan de ju inte göra så mycket...

Första grabben fick jag upp på magen, navelsträngen var så kort att det inte gick att få upp honom till bröstet... Andra grabben hade lika lång navelsträng, men virad runt halsen... Det hade, teoretiskt sett, kunnat gå jävligt illa om jag hade varit hemma (eller ännu värre, i bilen, i början av januari, 25 grader minus) :p

L P

Äldre 9 Nov 20:50

#297

Bebbelycka skrev 2010-10-14 10:19:03 följande:

Visst blir man pysslig när det är dags för förlossning?
När jag skulle klämma ut min första gosse hade vi precis fått tillbaka strömmen efter 9 dagar utan ström och vatten mitt i stormen Gudrun, 2 dagar hade jag på mig att göra rent i svinstian - trodde jag! Disk i stora högar, tvätt, leriga hundtassar på golven osv..
2 dagar innan bf gick vattnet och det enda jag kunde tänka var; Nääe, fan! Jag som skulle städa och diska idag!
Hann inte börja me något för monstervärkarna högg tag i mig så jag inte kunde klä på mig själv ens. I bilen påväg in var värkarna 1 minut långa med en minuts mellanrum. Framme vid bb kunde jag inte gå pga värkarna och bad om en rullstol, barnmorskan undrade om det verkligen var nödvändigt?! Efter en liten koll var jag 6 cm öppen och det skulle dröja några timmar innan allt var över sa dem...
Allt gick mycket fortare än beräknat. Jag höll krampaktigt i lustgasmasken och brölade jättehögt i den vid varje värk mellan varje värk skällde jag på min dåvarande sambo att han sa till 1 sekund för sent när värken kom varje gång - arg var jag!
När det var dags för krystvärkar vägrade jag släppa lustgasmasken, barnmorskan och jag hade dragkamp. Jag VÄGRADE släppa den och slogs för den och fortsatte andas i den, men barnmorskan stängde av gasen, jag var lyckligt ovetandes detta :)

Ingen skrattretande historia direkt, men man tänker inte alltid så värst klart när det är dags för förlossning, disk och tvätt och städning..

Haha, din går ju inte av för hackor den heller!
Låter inte skoj med monstervärkar, dock... Och kan NÅGON förklara för mig hur fan vissa barnmorskor tänker... Det är ju inte ens ovanligt med taxifödslar, och folk som kommer in och nästan föder barn i korridoren är om än inte det vanligaste knappast helt okänt... Hur kan det då komma sig att det är en sådan chock för dem när det går undan lite... Jag menar, min första kan jag förstå, för jag var knappt smärtpåverkad när jag kom in, och sen gick det undan utav bara sjutton, men min andra, när de ändå VET att jag haft en "relativt" snabb förlossning...

Och vad är det där med "det kommer ta flera timmar" ... hur det än är vet de väl att alla funkar olika? :p

L P

Äldre 9 Nov 21:07

#299

Bebbelycka skrev 2010-11-09 21:01:26 följande:

Eller hur! De tror nog att man är extra känslig bara! Det där med rullstolen retade jag mig på efteråt, kändes verkligen som att - men lilla gumman, vad ska du med rullstolen till? Du kan väl gå? Förstår att mitt blev så smärtsamt med tanke på det intensiva värkarbetet, men lyckost dig!!
Jag är glad att jag fick ett välskapt barn på bröstet iaf :) Sen får de stoppa en i vilket fack de vill..

Andra förlossningen har jag inte koll på hur långt det tog pga vattenavgång i v.34. Blev stoppad i ett dygn, sen sa de att ja nu kommer det ta ett antal timmar innan barnet är fött. BM som var med mig sa att hon skulle sluta sitt skift efter en liten stund och att nog inte skulle hinna vara med.. det hann hon! Med andra ord gick det mycket fortare än de trodde - igen!

Funderar på att tälta utanför bb när det närmar sig denna förlossningen, eller vad ska man göra? 4 mil till bb iaf.

Eller också får du göra som en väninna till mig gjorde i början av sommaren... "hemma på vardagsrumsgolvet"... :p

L P

Äldre 10 Nov 11:07

#303

hjärtat75 skrev 2010-11-10 08:59:50 följande:

Jag har gått igenom två förlossningar. den ene inte den andre lik. Med första blev jag igångsatt på BF-3 pga högt blodtryck. Hade tid kl 8.00 på tisdagsmorgonen. Läkaren bedömde att det skulle sättas igång. Sedan blev vi ivägkörda ut på stan, skulle ta en fika och komma tillbaka kl 14. Sagt å gjort ut på stan. Fikade och åt hamburgare. Väl inne tillbaka hade jag inte öppnat mig så mycket men fick stanna kvar pga blodtrycket. Efter någon timma ökade värkarna och BM frågade om jag ville flytta in på Förlossningsrummet.. NEJ, sa jag. detta fungerar bra. 20min gick värkaran ökade ännu mera.. Bm ställde samma fråga. NEJ! sa jag detta fungerar bra. Ytterligare 20 min gick när BM kom med samma fråga igen, då gjorde det rejält ont och det var tre min mellan. Ok, får väl gå då. Jag fick lustgas och fick EDA en stund senare. Vattnet hade inte gått så de beslutade att ta hål på hinnorna. Villket de skulle göra i EN ANNAN SÄNG.. (vet ej varför) Så med infart i ena armen sambo i andra armen och ett värkarbete som hette duga fick jag kravla mig över i en annan säng. De tog vattnet och efter det skulle jag då kravla mig tillbaka till förlossningssängen. Bara det att bebben som inte var fixerad innan tyckte att det var dax att åka ner i förlossningskanalen. De ni. Byta säng när man är mitt uppe i en förlossning. När krystvärkarna kom gick ögonen i kors å jag trodde att jag skulle DÖ! Mitt uppe i allt det onda stod min sambo (nuvarande man) Och höll mig i hande baddade mig i pannan med en blöt handduk. Det enda jag kunde fokusera på under kryssningsvärkarna var att jag inte fick knyta ihop handen för då kunde HAN FÅ ONT!! Precis som om jag inte hade ont då.. Va knäpp mna blir i vissa lägen.. 19min tog det från att de tog vattnet till dotter var född.

Andra förlossningen blev två år senare. Jag hade haft värkar till och från i tre dagar samt med 15min mellanrum under hela natten. Jag skickade iväg gubben till sitt jobb, trodde nog inte på BF under dagen. Det var ju 2 veckor kvar till BF. Han hann komma dit han startar sin arbetsdag 6.30. 6.50 ringer jag till honom och säger att det gör så ont så jag klarar nog inte att köra upp dotter till dagis. Han kommer hem 30 min senare och kör dotter till dagis. Varpå värkarbetet stannar av. Besviket sa jag till honom att han lika gärna kunde åka å jobba igen. NEJ sa han. Har jag åkt hem för att föda barn så ska den ut idag! Så det var bara till att börja greja, Dammsuga, diska, bära tvättkorg upp och ner i källartrappen. Det hjälpte så när kl var 13.30 så hade värkarna kommit igång igen. kl 14.00 var det dags att hämta dotter på dagis. Mamma fick komma och hämta henne. kl 15 ringer jag till förlossningen och säger att jag vill komma in. Med 8 min mellan värkarna tycker de på FL att jag kunde stanna hemma en stund till. NEJ sa jag, för vattnet har inte gått ännu och går vattnet så tar det max 19 min sedan är barnet fött. (med förra FL i bakhuvudet) Vi har en bilfärd på en timma och jag vill inte föda i bilen. Efter en viss övertalan fick jag komma in. Jag var öppen ca 4cm. Och fick flytta från undersökningsrummet till förlossningssal på en gång. Men vi ville bara ringa våra nära och kära och säga att det var dax att stanna. På väg ut träffa vi ett par som just blivit "hemskickade" De frågade om vi oxå blivit det. NÄÄE DU sa jag vi blev allt inskriva sa jag med ett flin.. (lite skadeglad) Barn nr två hade inte heller fixerat sig varpå de var rädda att navelsträngen skulle klämmas om vattnet gick så jag fick inte gå för långt, Men gå fick jag göra. Blev uppkoplad till en fjärr CTG. Min man skulle gå till Pressbyrån för att köpa något han kunde äta. Jag sa till att jag följde med. Väl framme tog det en liten stund för vi träffade en vi kände. Jag ser i ögonvrån att en BM kommer springande. Här får inte du vara, sa hon med väldigt bestämd röst. Fick visst inte lämna förlossningen.. (ops)
Jag framförde att jag ville att bebisen skulle komma detta dygnet eftersom jag har en lillasyster som fyllde år nästkommande dygn. Bm sa då att ser jag att det drar ut på tiden så sätter vi dropp. Hon var väldigt tillmötesgående. Sedan var det skiftbyte. Jag sa samma sak till nästa BM. Och fick total nobben.. Här påskyndar vi inte naturensgång minsan.. Tidigare på kvällen hade jag fått EDA hade medfört att värkarbetet avstannat lite. Så där låg jag och kämpade med att försöka få igång värkar. 23.30 kommer den "sura" BM in. Säger att det här drar ut på tiden så vi funderar på att sätta värkstimulerande dropp.. Humm kunde de inte gjort det en timma innan sa jag. Sagt å gjort. KL 00.00 (ny dag, min systers födelsedag) kommer hon in med droppet. sätter en ny infart. 00.05 trycker hon på apparaten, Jag är väl medveten om tiden vid det tillfället. Bara det att precis när BM trycker på "knappen" startar förlossningen av sig självt.. Villket jag då inte fattar. Det gör så förbannat ont att jag skriker rätt ut.. "STÄNG AV; STÄNG AV FÖR HELLVETE" BM och min man tittar och gapskrattar.. Jag gav mig inte. Jag skrek flera gånger att hon skulle stänga av. Jag fick tillslut som jag ville och Bm förklarade för min man att droppet inte hade börjat värka ännu. Denna gången baddade han mig inte i pannan. SÅ då behövde jag inte tänka på att fokusera på min hand. Så han fick rejält ont. 00.05 startar krystvärkarna 00.15 är dotter nr 2 född. Hon skulle tydligen bara ut just på min lillasysters födelsedag. Så nu har vi alltid dubbelkalas då min lillasyster är mycket yngre än mig.
Om nu nr tre blir till får vi se hur den FL blir..

Ja, man reagerar lite lustigt när man är i en sådan situation, och j**lar vad envis man kan bli... Men vad tusan, om alla var snälla och mjäkiga skulle det ju inte finnas hälften så många roliga förlossningshistorier :p

L P

Äldre 10 Nov 11:18

#304

Tindre skrev 2010-11-10 08:19:25 följande:

Haha, så vill jag också ha det!

Skönt att du stod på dig vid förlossning nr 2! Och jag kan förstå att du var förbannad, men som sagt, såhär i efterhand är det underhållande läsning.

Ja, jag håller med, i efterhand är det roligt... Men det krävdes en del "prata-av-sig-stunder" med både min BM på mödravården och goda vänner innan jag kunde se det lustiga i situationen :p

Bebbelycka skrev 2010-11-10 09:00:02 följande:

Födde hon hemma?
Det är en stor skräck för mig! Så mycket som kan gå snett.. navelstträngen runt halsen t.ex...

Japp =) Mannen fick bädda på vardagsrumsgolvet, och bebisen kom några minuter innan ambulansen kom fram. När jag hörde historien blev jag alldeles imponerad av både hennes och killens sinnesnärvaro, det är häftigt att man kan hålla sig så lugn i en så pass dramatisk situation. Hon är dessutom sjuksyrra själv, vilket kan vara både fördel och nackdel... Samtidigt som man vet hur man ska hantera olika situationer, vet man ju även hur mycket som kan gå fel.

Roliga förlossningshistorier?

INNEHÅLL