Roliga förlossningshistorier?

Jag hade fått min man att dyrt och heligt lova att inte lämna mig för en sekund under förlossningen. Det tog ändå 10h från att vi kom in till dottern var ute, men han lämnade inte min sida för en sekund. Inte ens för att köpa mat till sig. Han höll på att äta upp hela tallriken när de väl kom in med den traditionella mackan man får efter nedkomst. Han gick dock ut en gång för att få tag på en kopp kaffe, bara för att mötas av mitt gapande:
- UT MED KAFFET, DET LUKTAR ÄCKLIGT!
Han ställde snällt ifrån sig kaffekoppen utanför dörren. Stackarn. Han fick äta lite av den dextrosol som vi packat med till mig.

Snart är det dags för tvåan att titta ut. Då ska vi packa med oss mackor. Eller så kanske jag ska låta honom gå utanför dörren. Näe. Vi packar nog mackor istället.  

Min man har sett båda komma ut.. Men tror att det mest var glimtar, kommer inte ihåg hur och var han stod under krystningen. Men inte gör det mig något att han såg, inte honom helller. Denna gången ska han ta kort när bebis kommer ut :))

I augusti föddes vårt andra barn inom loppet av drygt ett år så vi kände oss ganska väl till mods inne på förlossningen

Inte så mycket roligt hände men många kompisar har skrattat åt mig när jag skickade sms hejvilt kl 16:15.
"Det blir nog bebis idag, jag sniffar lustgas för fullt nu!"
Dottern är född 16:57... 1 timme från onda värkarna startade tills hon kom ut! 

-"Jag är positivt inställd till Narkos! Snitta mig." 

Jag sa en rolig kommentar på slutet av min förlossning...sonen är en vecka gammal så detta är ju ganska färskt...Jag hade en enligt mig ganska enkel och smärtfri förlossning...tyckte mest det kändes obehagligt när det kändes som man skulle bajsa på sig...tror inte jag sa aj en enda gång under förlossningen utan fokuserade på att andas o följa med i värkarna...men precis när sonen skulle ut så sved det till lite grann...så jag säger, aj nu sved det lite....o vips var han ute....och barnmorskorna skrattade gott åt mig och sa att...det är nog första gången vi hör att det bara sved lite....=) Hade även samma barnmorska på återbesöket på BB och då nämnde hon just detta och jag sa att..ja det får ni skratta åt i fikarummet....=)

Jag födde med planerat kejsarsnitt eftersom att vår son låg i säte. Och med på förlossningen hade vi en sjuksköterska eller barnmorska (osäker på hennes roll) som helhjärtat ägnade sig åt att distrahera mig. Tyvärr valde hon att göra detta genom att föreslå att vår son skulle heta Assar (som råkade ha namnsdag denna dag). Och i början skrattade både jag och min man lite så där artigt, men hon var aldrig tyst med sitt jäkla Assa¨r så hade jag inte för tillfället haft ett stort öppet sår i magen och varit bedövad/förlamad från bröstet och neråt hade jag gladeligen klivit upp och klappat till kärringen! Och det utan lustgas!

Efteråt, när jag syddes ihop, brast hela rummet ut i skönsång: Rudolf med röda mulen gastades för full hals. Kändes en aning surrealistiskt. Där låg jag och lyssnade på en kör av grönklädda läkare som sjöng Rudolf med röda mulen, medan min man och son var någon helt annanstans.

Min första kommentar var by the way "ska hon verkligen se ut sådär?" (hon såg ut som en utomjording med conehead)..