Under min förlossning 7/3-11 hände inte så mycket "roligt" förutom att när vår dotter kom och vi fick veta att det var en tjej så var min första kommentar : Men...du sklle ju vara en pojke! Barnmorskan fick kul iaf haha.
Anledningen var att alla trodde det var en kille så jag trodde det med men helt perfekt att det var en tjej =)
Min fl gick lite fortare än bm trott. Slempropp kl 9, första värk kl 11, ringde fl kl11.30, var inne kl 13. Det bm sa då var att detta kommer ta lååååååång tiiiid med första barnet. Någon som känner igen sig? ;).
Efter en kvart i ctg fick sambon ringa på kl för värkarna var så intensiva att jag började krampa i händer och ansikte och jag blev äntligen undersökt.
"Hoppsan, 8 cm" hör jag någon mumla mellan mina ben. Jo tjena vilken tid det tar! Då först frågar hon om jag vill diskutera smärtlindring. Ehhhh... Ja tack!
Jag säger då att Eda kan jag inte ta. Då vill idioten att jag ska förklara varför jag känner så?! Skojar hon med mig tänkte jag. Så jag rabblar fort som fan vad dom sa på FUB om tiderna innan man kan räkna med effekt och i den här takten har jag hunnit föda ungen!
Shit vad jag ogillade denna sega bm!
Tack och lov för uskan som direkt gav mig lustgasen hon förberett bakom min rygg :).
Det blev dessutom personalbyte i samma veva och både jag och min sambo hurrade av lycka ;).
30 min efter 8 cm och lustgasens ankomst var jag öppen 10 cm och redo att krysta. Blev bestulen på lustgasen men hade efter 40 min en liten dotter i famnen. Det första hon får höra sin mamma säga är: Men, du skulle ju vara en pojke ju! (Alla trodde nämligen detta under graviditeten)
4,5 h totalt så denna gång blir det till att åka in vid första tecken! Bf om 20 dagar :)