Peecock skrev 2011-05-24 10:55:09 följande:
många tycker min förlossning verkade rolig:
Klockan var 07:30 när jag vaknade morgonen 9/5 det kändes precis som vilken dags om helst. Jag gick upp och fixade min frulle, två mackor och en mugg hallonbladste. Tog inte lång tid innan jag märkte av lite mensvärk. Helt plötsligt så kom det ngt som gjorde ont och –knäpp- sa det och jag sprang på toa. Jaha…slemmigt var det här ! Mer slempropp tänkte jag.
Märkte av en dov mensvärk som kontinuerligt och tänkte..”.är det såhär det ska kännas, ska det vara såhär lätt?” Jag gick in på varktimer.se och började klocka dessa mensvärkar. De kom med 7 min mellanrum och varade i ca 1 min. När klockan närmade sig elva kom värkarna med 5 min mellanrum och nu ringde jag förlossningen och frågade vad jag skulle göra. Vi var välkomna in så jag lyfte sen luren till Johan, inget svar….. 15 samtal och en timme senare…fortfarande inget svar…. Och nu började göra riktigt ont vid varje värk. Ringde till hans jobb…ingen svarade….ringde till hans chef…inget svar, här fick jag lite panik och ringde mamma och grät som en hysterisk amerikansk kvinna. I samma sekund kommer pappa innanför dörren hemma i vellinge och mamma agerar
-Du måste köra till Johans jobb och hämta honom…förlossningen har satt igång.
Pappa satte sig i den snabbaste av bilar och brummade in till Johans jobb. Jag bölade fortfarande i luren till mamma.Jjisses så utsatt jag kände mig. Jag kunde inte riktigt gå omkring…då kom jättejobbiga värkar jättetätt!
Pappa kom fram till Johans jobb på nolltid, gick rakt in i byggnaden. Det visade sig att Johan satt i stort månadsmöte med alla arbetskamrater och hade stängt av både ljud och vibrationer på sin telefon. Pappa smäller upp dörren till deras konferansrum och säger högt och tydligt:
-JOHAN DET ÄR DAGS!
Johan vänder sig om och tänker bara, vafan gör Rune här?
Sen hör han vad det är min pappa står och skriker
-JOHAN DET ÄR DAGS, VI MÅSTE ÅKA NU!!
Arbetskamraterna börjar applådera och Johan reser sig och följer med pappa.
Sällan är livet som på film, haha men detta var J
Johan kommer hem och vi packar ihop det sista till BB väskan. Vi åker in och får parkering precis utanför förlossningen. Vi blir insläppta och visade till ett rum. Vi får träffa en sur BM och en läkare. Jag blir pillad på och de meddelar att jag är öppen 2 cm och det faktiskt var vattnet som gick innan på morgonen. Jag fick en CTG kopplad på magen och andades mig igenom värkarna som än inte var sådär jättejobbiga men nog för att jag skulle skruva lite på mig. Efter en tim kommer sur BM tillbaks och säger att jag inte har ”riktiga” värkar. Gå ut och gå….käka lite lunch. Vi haltade ner utanför förlossningen och gick max 100 m på en kvart. Det gjorde så jäkla ont…och detta var alltså inga riktiga värkar. Jag började fundera på om jag verkligen skulle klara av att föda barn. Vi haltade tillbaks och blev insläppta på förlossningen igen. Jag fick återigen en CTG kopplad och jag fick mer och mer ont men maskinen visade ingenting och paniken steg hos mig. Men det visade sig att maskinen inte satt rätt, jag hade visst värkar, säkerligen samma sak som när vi kom in först med blev utskickade. BM kom in och berättade att det var dags för lavemang. Jag såg aldrig själva behållaren men under en värk sprutade hon in lavemang, mkt bisarrt!! Hon bad mig sen duscha, jag stod där och sköljde varmt på magen. Totalt oprydd i min nakna lekamen.
Jag fick sen en muskelavslappnande spruta och lite lustgas, jag tyckte att det blev lite lättare att slappna av mellan värkarna och andas in lustgasen. BM sa också att ingen smärtlindring kommer någonsin hjälpa mig med smärtan, bara att det blir lättare att slappna av mellan värkarna. Under tiden här hade vi fått en ny BM och hon började med att berätta att detta kommer göra djävulskt ont på ett sätt jag aldrig kan föreställa mig men att jag kommer klara det , de var lite brutalt ärliga faktiskt. Jag hade förstås skrivit i mitt korta förlossnings brev att jag gillade bestämd-het, men såhär i efterhand hade de gärna fått linda in det lite iaf.
Nu var kl ca 16 och jag skulle upp på fötterna. Jag hade ont både fram och bak så jag kunde inte riktigt hänga över sängen som jag sett framför mig att jag skulle vilja göra. Jag satt på en stol med Johan bakom mig och lustgasen i högsta hugg. Jag var fortfarande kontaktbar här och förklarade för Johan att detta var den bästa fylla jag någonsin haft. Så skönt ”borta” utan att må ett dugg illa. Efter en timme kom BM tillbaks och skulle känna hur mkt jag öppnat mig.
-Ja, kanske 3 cm sa hon
Fuuuuuuuck
Hon tyckte jag skulle ligga i sängen på sidan , sagt och gjort. Jag gick upp och la mig i sängen men vänstra benet i ett stöd. Fruktansvärt jobbigt att ligga så...att inte få röra sig!
18:00 Nu hände ngt med värkarna , från att kännas som mensvärken från helvetet så kände jag ngn konstig reflex som jag absolut inte kunde hejda. Jag tyckte att det tryckte på bakåt… vi ringde på klockan i panik för nu kommer ungen tänkte vi. In kom BM och en undersköterska . Bm tog mig på benet och frågade hur det kändes och jag svarade på det bästa sätt jag kunde.
-Det känns som jag vill spy med röven !
-Okej, svarar hon det har jag aldrig hört förr
Och här blev jag så jävla glad….jag sa högt YES och log med hela ansiktet, jag kände mig såååå unik som kom med ngt eget...
Vad jag egentligen skulle sagt och vad jag menade är att det är ngn reflex inom mig som känns som kräkreflexen, hela rumpan putade utåt och jag kunde inget annat än att följa med även om det kändes som att jag krystade liksom.
De sa att inte INTE var krystvärkar och jag kommer ihåg att jag tänkte att jag inte pallade "hålla igen" jag följde med hela kroppen i reflexen.
Hon såg iaf att jag hade det jobbigt och skruvade sen upp lustgasen
Noooow we talking!! Jag söööög i mig gasen tills jag blev helt blå om läpparna och var helt väck. Johan ringde själv på klockan och sa att jag hade det väldigt jobbigt. Jag var i drömmarnas land. Jag red på hästar med Babybambola …jag skrek på Stinolino om hennes kejsarsnitt och gav Liveandlooooove en utskällning för att hon felaktigt inlett mig i tron att detta inte skulle var så jobbigt. Sorry :)
Bm kom iaf inspringande efter att Johan ringde på knappen , hon börjar prata om sterila kvaddlar och jag min jävla nöt går med på att prova. Hon sprutar in en kvaddel i ryggen och frågade hur det kändes….Äh..inte så farligt tyckte jag..som ett bi-stick. Under nästa värk sprutade hon in åtta st till i min rygg (helt annan sak än bara 1) och nu skrek jag ja jävlar i det i masken. Hon tog mig på benet och frågade:
- Var det en jobbig värk?
Och jag tar bort lustgasen och säger med djupaste avgrundsrösten
-NEJ, DET ÄR DU OCH DINA JÄÄÄVLA KVADDLAR
Ändå låter jag henne spruta in åtta kvaddlar till fram – man ska inte vara till besvär…
Där låg jag med mina kvaddlar ett tag, Johan fick inte massera mig för då masserade han ut vattnet. Jag söööög in gasen och tog bara pauser för att andas ut lite. Värkarna kom med 2 min mellanrum och ibland avlöste dem varandra. Under ett andetag frågade jag Johan
- Är det något blött vid min fot eller är det en cykepump?
Det var varken eller….. man var inne i dimman….
Efter en stund fick jag stå upp…. I värkarna kändes det allra bäst om jag satt på huk typ eller om jag dansade, vilket jag gjorde till undersköterskans förtjusning. Jag rullade höfter ala Jay LO . Jag märker inte när de tar tempen på mig men snart kommer undersköterskan med två panodil och jag glor på henne ifrån min mask…väntar tills värken är över och säger med min kaxigaste röst
-Panodil, e du rolig eller? Va fan ska jag med 2 panodil till ?
Hon svarar:
- Det är inte till dig, det är till bebisen
Jag svarar glatt
-Jaha…och sväljer snällt tabletterna.
Nu är klockan ca 20 och det börjar göra galet ont….jag ber om att få stå i duschen. Kastar av min den sexiga rocken och kasslertrosorna och tror att det ska vara lika skönt denna gången. Men jag bara kravlar på golvet och saknar min lustgas. Jag torkar mig fortare än fane själv och haltar ut och tar masken igen. Jag tycker det är extremt obehagligt med den här reflexen som känns som man ska spy från röven. Jag tror flera gånger att jag håller på att föda ut henne. Johan trycker på knappen och in kommer BM springades och jag lyckas få fram
-NARKOS, NARKOS, jag vill ha NARKOOOOOS (jag menade EDA )
Bm känner efter och nu var jag öppen 7-8 cm . Jag hör också ngt om spinae taggar…ska tydligen göra djävulskt ont när den passerar där….
När hon känt färdigt så säger jag till både BM och undersköterskan
-Har inte ni varit med på TV? , Jag känner igen er från tv…
Det hade dem ikke varit. Kan det vara En unge i minuten som man blivit påverkad av?
BM passade på att berätta att hon faktiskt väntade sitt 2:a barn och efter ett djupt andetag i masken sa jag
-Huuuuur kan du utsätta dig för detta ?
- Du ska få se själv,svarade hon. Det är värt det!
Hon ville inte ge mig EDA , de tyckte att jag hade väldigt fina värkar och att jag klarade av det bra. Och jag bara sa
-Okej…
Undra om det är min djupt rotade svenne mentalitet som är så intakt under det värsta ruset jag någonsin upplevt att man trots det INTE ska vara till besvär !? Om hon tycker att jag gott kan stå ut, då ska jag inte vara besvärlig och kräva EDA.
Jag traskade in i min egen värld helt fokuserad på vad jag höll på med. Gick inte att göra annat. Jag kunde inte ens gnälla och gråta…. Jag bet ihop !
Vet inte riktigt hur jag pallade, men man pallar….
21:00 Nu kom nästa skift ! Två tanter i 60 års åldern och jag hälsar dem välkomna med att fråga om det inte var så att dem varit med på TV? , när dem sa nej så berättade jag för BM att hon var fruktansvärt lik min faster. Varför man nu hängt upp sig på detta får man aldrig veta?
-Vad heter din faster? Frågade BM
Men det kom jag inte ihåg…….
Undersköterskan sa åt mig att suga in gasen och hålla andan ….gav mig ännu mer buzz… och jag tog bort masken och tittade allvarligt på henne och sa
-Varför i helvete har ingen berättat detta för mig tidigare ???
Det gav SÅ mkt bättre effekt om man höll andan. Hade kunnat spara mig en del om jag fått veta det tidigare….
22:00 BM checkade läget och nu var jag helt öppen och kant-fri och de började dra i mina kasslertrosor. Jag blev så jääääkla glad !! Äntligen var det snart över…. De tog mig igen på mitt ben och frågade om jag kunde lägga mig i Gyn ställning…
Jag kommer ihåg hur lättad jag var att höra detta. Jag inser dock inte att jag snart ska få träffa mitt barn. Jag har nog aldrig varit mer i nuet än då. Jag skulle bara vända mig. Johan berättade för mig att jag vände mig så snabbt och metodiskt att de inte hann med att sätta benstöd föränn jag låg redo i gyn ställning med benen i luften :)
I MIN värld... så hörde jag en väldigt tydlig melodi ( lustgasen gör ngt med ens huvud...jag hörde musik utan att radion var på ) och jag bestämde mig att jag skulle vända mig i takt till musiken. Det var tydligen för fort :)
Johan berättade också i efterhand att han var så färdig vid denna tidpunkten att han skulle kunna sätta sig och gråta i ett hörn.
Strax efter 22 börjar krystandet, jag skriker tydligen (kommer inte ihåg detta) och blir ombedd att använda energin att krysta med istället. Pappa Johan fick titta på huvudet när det var på väg ut (stackare) Jag hade tydligen inget att säga till om…. Hade nog inte velat att han skulle titta på det där egentligen.
Jag får skitmkt bedövningsspray sprayat på mig där nere…och 1,5 krystvärk senade hörs ett plumsande och ut kommer Hon och upp på min mage. Jag tittar SÅ förvånat på henne, som att det är så ofattbart att hon legat i min mage och nu var hon ute. Jag grät inte en tår som jag trodde jag skulle göra..jag trodde jag skulle vara så glad att det var över och gråta av lättnad. Men nej…ingenting. Jag kände mig bara så förvånad! Kikade över på Johan och han står med händerna i håret och ser helt skräckslagen och glad ut samtidigt :) Hon skrek mkt när hon kom ut men lugnade sig sen uppe hos mig. Jag tyckte omedelbart att hon var det sötaste jag någonsin sett !!
