Roliga förlossningshistorier?
När jag födde vår dotter den 21/10 2010 gick det till såhär:
Jag vaknade tidigt (4-tiden) och kände lite svaga värkar. Detta var bf-3. De var lite lagom starka så jag gick upp och tittade på tv. De kom med ungefär 6 minuter mellanrum. Framåt 7-tiden klingar de av, för att sedan helt försvinna. Vid 14 var det dags att hämta sonen på dagis. Då börjar de komma smygande igen. Men vi åker till affären och storhandlar ändå 
När vi kommer hem lägger jag mig och vilar och de avtar IGEN! Det kom några till och från, men VÄLDIGT glest och oregelbundet. Vid 17 ringer mamma som slutat jobbet (jag har pratat med henne innan och berättat om märkliga värkar), hon undrar om hon kan åka med sina jobbar-kompisar hem till en annan jobbar-kompis som precis fått barn, eller om hon skulle komma och ta Theo (vår son). Jag sa att det var nog ingen panik, men hon kunde ju komma, för det var nog dags ändå kände jag. Hon kommer vig 18-snåret när hon vart hemma och matat katterna och hämtat lite saker. Jag har då pratat med förlossningen och sagt att jag haft oregelbundna värkar sedan 4 på morgonen. Den typiga BM i telefonen sa att det inte var något konstigt. Jag får tjata mig till att jag ska få komma in på kontroll för att kolla så att allt är i sin ordning. Då sa hon "Känner du att bebisen rör sig?" "Ja" svarade jag. "Men då är det inget som är konstigt". "Men jag vill se om jag öppnat mig något eller om det bara är pinvärkar". "Jaja, men du får räkna med att vänta, vi har fullt här inne".
Sagt och gjort! Vi åkte in. På vägen in blir värkarna kraftigare och kraftigare. Vi blir satta i ett undersökningrum. De skriver in mig men gör ingen kontroll. Jag har ONT! Efter EN TIMME kommer de och gör ctg och konstaterar att jag har starka, långa och regelbundna värkar. "Jaha! Vill du bada?" "Ja, det kan jag väl göra" "Jag ska bara kolla hur mycket öppen du är". Då hon kontrollerar får hon ett stort hål i ansiktet. "OJ! Du får genast ta på dig rocken, de här trosorna och bindan och så får vi gå in i salen, om du inte vill föda barn här inne förstås! Du är öppen 9 cm!"
Jag vankar bort, det kändes som om det var 100 mil! Fick stanna flera gånger. Jag kommer in i förlossningsrummet och får lustgas. Min sambo går till bilen för att hämta väskan (vi trodde ju på att vi skulle bli hemskickade), jag blir lämnad själv i rummet med lustgasen =D När sambon kommer tillbaka hör jag honom lååååångt borta. Helt väck av lustgas! Hahaha! Jag börjar asflabba när han pratar med mig, men jag får inte fram något ljud utan hela jag och hela sängen bara skakar. Till slut brister jag ut i asflabb och tårarna bara sprutar! Hahahaha!
Lustgas: 21.10
Kl 21.17 känner jag att det trycker på. Jag ber då sambon trycka på klockan. De tar hål på hinnorna.
Kl 21.24 börjar jag krysta. Mitt under en krystning så hör jag "Kalle Anka". Då, i mitt rus av smärta och lustgas tänkte jag: "JAHA! Jag visste det!! Det blev en Kalle Anka!!" Full av oro börjar jag förtvilat fråga varför de pratar om Kalle Anka. "Nej, inte Kalle Anka!!" skriker jag. BM, usk och sambon gapflabbar. Jag ger mig inte förrän de berättar. Det visar sig att BM hade det som användarnamn på datorn. Hahaha!
Kl 21.31 är världens finaste lilla Amilia ute!! Det gick undan minsann!
Tur att jag är av det envisa slaget och bestämt ville komma in, annars hade hon fötts hemma :-/