Roliga förlossningshistorier?

Min man har problem med sin rygg och måste ibland ta väldigt starka smärtstillande. När han tar dessa får han flera biverkningar bl a att han inte kan sova. Dagen innan förlossningen var han tvungen att ta dessa och var således vaken hela natten. På morgonen känner jag att värkarna satt igång och säger detta till maken som varit vaken hela natten. Han får panik och ringer till vår kompis som ska vara hundvakt och säger att han måste komma NU. Tio minuteer senare kliver en trött och svettig (han hade sprungit eftersom min make sagt att det var bråttom) kompis in genom dörren och jag undrar vad sjutton han gör där. När det visar sig att maken ringt dit honom i panik tittar jag bara på honom och säger "älskling, det kommer ta TIMMAR innan vi ska in till förlossningen! Hans sköna svar är "hur ska jag veta det, jag har aldrig gjort det här förut!!" I nästan sex timmar är vi hemma. Min make och hans kompis spelar tv-spel (på mitt initiativ eftersom jag tyckte synd om kompisen som hade sprungit hem till oss klockan sju en söndagsmorgon...) medan jag klockar värkarna. Till sist åker vi alla fall in. Min make är under hela förlossningen helt väck. Han är så trött så att han knappt vet vad han heter, stressad, stirrig och allmänt koko av hela situationen. Hn försöker vid ett tillfälle sno min lustgas mitt under en värk vilket slutar i att jag måttar in en näve mot hans kulor. Han gjorde inte om det. När EDA skulle läggas så var jag nästan panikslagen. Jag ogillar nålar och dessutom stack de fel flertalet gånger. När det var klart kommer min man och säger "alltså, det var jättejobbigt att veta att det var dig de stack, men det var samtidigt SÅ COOLT!! NÅLEN VAR SÅ HÄÄÄÄR LÅNG!!! Jag försökte måtta in ett till slag men denna gången var han förberedd. När det nästan var dags för krystning bad jag maken att sätta sig bredvid mig. Trött som han var satte han sig, tog min hand, lutade sig bakåt och SOMNADE i stolen. Jag sparkar till honom och försöker få honom att inse att hålla handen inte är samma sam som att vara aktiv och prata med mig. Det gick in efter ett tag. Det slutade i alla fall bra. Min knasige make till trots. Efteråt när hans mediciner och sömnbrist gått ur kroppen så skämdes han lite över sitt uppförande, men vi kan skratta åt det i dag ;)