-
-
Jag var väldigt egoistisk har jag förstått i efterhand 2 ggr lämnade min man min sida på förlossningen. Första gången gick han och hämtade vatten från en kran inne i rummet. Och jag gormade var ääääär han. -Jag är här, jag hämtar ju vatten. -JAHA, jag hoppas att det är till mig, muttrade (gormade) surt. - Ja!? Du bad ju om vatten.... Haha, det hade jag förträngt!!!
Andra gången gick han på toa. Vafan!? Var är han nudå frågade jag ynkligt (ynkligt i mitt lustgas förvirrade huvud, jag kanske gapade, jag vet inte) -han gick på toa svarar en bm. Jag blir skitsur och tycker skitsynd om migsjälv, här ligger jag och föder hans jävla barn och han går på toa!!! Jag fick inte ihop det, hur tänkte han nu?! Men sen när han kom tillbaka (efter säkert 4 sekunder eller nåt, haha) hade jag glömt att jag var arg på honom och gick tillbaka till att vara ynklig och tycka synd om mig som hade mest ont i hela världen!!