Roliga förlossningshistorier?

Rolig tråd!:)

Jag var helt övertygad om att jag skulle föda utan smärtlindring men efter några timmars värkar åkte vi in. Jag bad om allt, började bad, akupuntur, sterila kvaddar, lustgas, lustgas, tens, värmekudde. Till slut ber jag om ryggbedövning. Ser Muminmamman( barnmorskan) komma och ropar - Muminmamma jag har alltid tyckt om dig, visste inte du fanns på riktigt, snälla ge mig bedövning jag älskar ditt program! Sen sa jag till alla som kom in i rummet att kg älskade dom, bad sedan om förlåtelse för jag pratade så konstigt och sen skrattade jag åt mig själv. Lustgashög!

Bär doktorn kom hör jag dom tala om att jag är öppen sju vm så kanske kan klara mig utan varpå jag flyyyger upp och kramar läkaren och ber snäääääälla rara doktorn ge mig bedövning!
Enligt min kille hade dom bara diskuterat spinal eller epiduralbedövning. Tror han skämdes lite över mig;)

Kan ju berätta om min senaste förlossning åxå. Hade latenfas i tre dygn som var riktigt jobbig så man bara ville de skulle sätta igång.

Fredag morgon har jag migrän och pinvärkar, tänker ändå inte att det är dags men vill ha migränmedecin så jag kan få sova lite. Ringer min man och ber honom skjutsa mig till Apoteket. Han åker från jobbet och i hissen på vägen ner får jag en riktig värk, sen en till på väg till bilen. Sen massa fler.

Står inne på Apoteket och profylax andas och tjejen i disken säger att jag verkligen ser ut att ha ont, i huvudet.

Går genom köpcentret och stödjer mig min man och gråter lite lätt av smärtan. Sen måste han stanna till på jobbet, Beijer, nu har jag börjat spy åxå. Efter 10 själv i bilen tar jag mig in. Andas höööggt och är arg, var fan är han. Hela Beijer måste ha sett mig där jag lägger mig i trappan och bara andas som jag vet inte vad.

Sen hem och försöka stå ut trots jag har bara tre min mellan värkar. Sen åker vi in och jag går före från bilen till sjukhuset. Får en megavärk och lutar mig mot sjutdörren, kommer inte därifrån utan dörrjäveln slår mig hela tiden och jag stönar. 3 äldre herrar kommer fram och försöker hjälpa mig, kan inte prata eller ens få ögonkontakt men hör dom prata om de ska bära mig till förlossningen för jag verkar ha fastnat i dörröppningen.

Well Well till slut kommer min man och vi kommer upp till avd. 20 minuter senare föddes vår lilla Selma.

Förlossningen klarade jag i stort sett själv. Min man försökte "andas" med mig men när krystvärkarna kom trodde han inte på mig, nej Linda andas med mig nu, sakta. Jag röt neeeej den kommer nu. Sen låg jag och tryckte in huvudet tills bm kom springande redo att ta över.:)

Lycka till ni som går och väntar. Det ÄR kul att föda;)