Roliga förlossningshistorier?

Jag verkar ha en tendens att bli makemisshandlare under förlossningarna...

Första gången högg jag tag i ett av hans fingrar och tryckte så hårt jag bara kunde under en elak värk. Mellan tummen och pekfingret alltså, bokstavligt talat... 

Var så nöjd med att jag kunde plåga honom också. Frågade efteråt hur ont det hade gjort, och det hade det inte=) Han hade inte ens märkt det=)

Nu i vintras var det dags för barn nr 2.
Även den här gången siktade jag av någon anledning in mig på ett finger, men vis av erfarenhet så tog jag till naglarna. Snacka om att jag log där inne i lustgasmasken när han faktiskt skrek till och drog undan handen.
BM sa att "lite får man tåla", så han gav mig tveksamt tillgång till hans händer igen=) Fast den här gången började det faktiskt att blöda, så han fick fråga efter plåster när sonen var ute=) 

Vill höra fler historier!

Grattis till v.36 - snart dags! Är själv i v.25 med bebbe nr 3 och lite småskraj, men det hör inte hit.
Jag var också ganska tveksam till hur det hela skulle gå, eftersom min sambo är rätt "lättpåverkad" av stress och sådant, men jag måste ge honom en eloge för hans insats: han fanns vid min sida från start till "mål", baddade min panna med en våt handduk, servade mig med vatten, hjälpte mig till toaletten, höll min hand när jag hade ont osv. Han klagade aldrig, däremot fick jag säga till honom att gå ut och ta en liten paus då och då, när han såg alltför medtagen ut..för det skulle han aldrig erkänna själv, att han var trött.. Jag tror säkert att din kille kommer att "step up" när det väl blir dags. Men vi är nog ganska hårda mot dem, stackarna..det är nog inte alls så lätt att stå sidan om och inte kunna hjälpa oss särskilt mycket, trots allt. Jobbigt läge för dem också, det där.