Roliga förlossningshistorier?

Jag fick en sjuk förlossning. Det tog knappt 4 timmar från första värk och det gick lite för fort för alla inblandade... Den snabba utvecklingen gjorde att mina värkar var kraftiga som tusan direkt.

Pappa körde in mig och sambon till förlossningen när det var 4 minuter emellan värkarna och ingången till dit är genom akuten. Min nervösa pappa blockerade ambulansinfarten och jag kastade mig ur bilen (där jag suttit och svurit hela vägen att om någon rörde mig skulle de dö) och fick en värk precis utanför dörrarna... Andades igenom den och började vagga in i hög fart med siktet inställt på hissen som går upp till förlossningen en bit innanför receptionen på akuten... Men så kom där en ny kraftig värk precis innan jag tagit mig fram till hissen så jag gjorde en snygg u-sväng, höll på att välta omkull en elektriker som balanserade på en stege och bytte lampor, sen tog jag sikte på en stol vid receptionen där det satt en stackars kille men det fanns inte i min värld att hitta en egen (jag höll ju på att dö i min lilla värld av smärta) så jag hängde mig över ryggstödet på stolen och vrålade som en grottmänniska så hela väntrummet tystnade... Det kom läkare och sköterskor springandes från alla håll för de trodde ju jag var svårt skadad som jag höll på... Då skrek jag "RÖR MIG INTE! JAG SKA FÖÖÖÖÖÖDA BAAAAAAARN" och min sambo försökte desperat tysta mig för jag skrämde nog varenda unge i byggnaden. Sen släpade han sin flåsande sambo in i hissen och där ställde jag mig med händerna på knäna och flåsade.

När hissdörrarna öppnades stod där en barnmorska... Hon ställde sig mittemot mig likadant (med händerna på knäna och röven i vädret) och sa "hej och välkommen till förlossningen!".

Vi fick vårt rum och de konstaterade att jag bara var 3,5 cm öppen så det kunde ta några timmar, så jag kunde gott ställa mig i duschen för det var ju SÅÅÅÅ bra smärtlindring (det är btw en LÖGN!). Inne i duschen kände jag att jag behövde bajsa... "Johan, jag tror barnet kommer... eller så skiter jag på mig" flåsade jag och han tryckte på larmknappen. Barnmorskan log och sa att det var lååångt kvar innan dess och jag blev förbannad och gallskrek från bottnen av mina lungor. "ja, lite lustgas kan du ju få om du lägger dig i sängen igen" konstaterade hon och jag vägrade klä på mig eller torka av vattnet utan vaggade argt in i sängen och pressade gasmasken mot trynet och bm gick igen.

Men känslan av att behöva bajsa försvann inte och det blev ännu starkare... gasen gjorde mig lite snurrig och jag ringde på klockan igen och en ung sköterska kom in "hej på dig, jag vill gå och bajsa nu men jag är lite upponer så jag behöver en potta och lite stöd!" flinade jag och hon sa att hon först skulle be bm titta på mig igen... Så en annan bm kom in och kände efter och där var inte några 3,5cm öppet utan där kom ett huvud!

PANIK och på med fotsteg på sängen och jag bad både sambon och bm fara åt helvete och om de rörde mig skulle jag brinna upp och det var deras fel... Jag skulle minsann inte föda barn redan, jag hade flera timmar kvar! Sen krävde jag att få veta om barnet hade hår... och sen mitt i nästa krystvärk så släppte jag handtagen på sängen och slog undan alla som stod där nere - för då skulle jag klappa barnet på huvudet... Mellan värkarna låg jag och sjöng och gjorde prutt-ljud med läpparna som domnat bort av all gas. Näst sista krystningen skrek jag "OHHH, nu spricker jag framåt... jajjeemän, där gick lyckoknappen! Tjosan!" och sen bestämde jag mig för att det fick vara nog så i den sista värken klämde jag i för kung och fosterland och den lilla tösen gled ut... Någon tog gasmasken ifrån mig och jag satte mig upp och tittade på den lilla och skrattade fram "Det var tammefan det äckligaste jag har sett".

När jag fick upp henne på bröstet var smärtor och gas borta och jag grät över det lilla miraklet och bad bm och sambo om ursäkt och tackade högre makter att vi glömde videokameran hemma så bevis inte fanns! :P

:) Jag skrev ju nästan allt. Utelämnade kanske att jag klistrade fast marmeladmackor på vår stackars hund när hon passerade mitt i en värk då jag försökte äta frukost... Och att bm lurade sambon att titta ner medan jag krystade genom att säga "Nu kan du komma här pappan, så ser du barnet" och han trodde att 'jädrar vad fort det gick att klämma ut den' och att bebisen var helt ute men där syntes ju bara mitt uttänjda underliv, ungens hjässa och en väldans massa slem och blod... Så genom gasdimmorna i mitt huvud hörde jag honom bara sucka "jaha, det var det sexlivet...".

Sen skulle han vara rolig efteråt och bad att få äta upp moderkakan (som man ju faktiskt gör i vissa kulturer) som de hade tagit ut och gått iväg med medan han var ute och ringde nyblivna morföräldrarna... Tyvärr kände inte sköterskan till min sambos urdåliga humor och tog sköterskan honom på allvar och kom tillbaka med den i en liten skål... Trodde jag skulle skratta ihjäl mig.

Kan även lägga till barnmorskans kommentar när vi skulle köras upp på bb:

"Det är ingen ångerrätt på den där nu... Inte om 13 år heller.... Speciellt inte om 13 år... Jag har en sån hemma... Vill ni ha den?"

Och precis när vi rullas iväg mot hissen lägger hon till: "Och tänk på det - om 15 år, då kanske ni är morföräldrar!" :) Precis vad man vill höra när man precis fött sitt första barn... not!

Skrev ju min historia här efter min dotter föddes 2010... Ja, det var jag som kallade mitt nyfödda barn äcklig och fick mina rättigheter upplästa av den bm som jag kallade både det ena och det andra när jag hade ont (man får inte byta barnet men om 15 år kunde jag bli mormor). Vi kan kalla det karma, men nu är jag gravid igen och tror ni inte hon har slutat på förlossningen och istället börjat jobba på mvc. "men här kommer ett känt ansikte! Ja, ditt urgrundsvrål glömmer man inte..." :) jaja, kul att tråden lever iaf, får se om jag lyckas med något nytt med det kommande barnet så jag kan bidra med något mer. Tack för mycket skratt här, tjejer! Det känns alltid bättre efter att ha läst lite här :)

Fick värkar och skulle in tidigt då jag hade gbs och behövde dropp minst två timmar före barnet föddes... Första barnet tog 4h från första känning och detta var andra barnet så jag var tillsagd att åka in vid första lilla känningen. Så kom den. Första värken, följd av andra drygt 6 min senare... Och jag ringde in. "vi har tyvärr fullt här" svarade förlossningen i Kristianstad... Så jag började fråga "Lund? Ystad? Malmö?..." "nej, det är faktiskt fullt på SAMTLIGA förlossningar i Skåne och Blekinge, ni får köra till Växjö" blev svaret varefter jag blev förbannad och meddelade "ready or not, here I come!" och sen körde vi till Kristianstad ändå som ligger närmast. Väl framme hade jag rätt ont men var törstig så jag bad maken släppa av mig vid entrén så skulle vi mötas vid kiosken innanför dörrarna när han parkerat, men när jag väl lyckats resa mig ur bilsätet kom värkarna tätare och jag intervallrusade direkt upp till förlossningen så maken sprang runt som en idiot nere på kiosken och frågade efter om någon sett "min fru? Kort, arg, väldigt gravid och frustar som en häst..." medan jag blev inskriven två våningar upp. Så kom maken upp och jag fick dropp och allt var prima. När droppet var färdigt tyckte barnmorskan att vi skulle röra lite på oss, så hon tvingade ner mig på en medicinboll. Där kom även lustgasen fram. Och kort därefter tilltog styrkan i värkarna... Svetten rann så jag fick en våt handduk på pannan. Tyvärr var slangarna lite för korta för placeringen av mig och bollen så när jag slet åt mig masken i värkarnas början hoppade slangen ur så masken var tom. Så när de grymma värkarna kring 8cm kom fick jag panik... Blöta handduken gled ner över mina ögon, maken var tom och jag nådde inte ner till golvet riktig från bollen och med spända hinnor ville jag ner från bolljäkeln direkt så jag skrek "taaaa booort deeeeen". Maken (livrädd) rusade fram för att ta bort, men han förstod inte vad så han började kasta undan sängkläderna ur sängen som jag hängde emot... I nästa värkpaus var jag vansinnig för att han inte fattat, så jag slängde iväg handduken som gjort mig blind värken innan och spände blicken i maken och fräste "ta bort bollen och laga masken och sen ringer du på klockan för nu är det tammefan dags att skita ut din jääävla unge!". Har ni sett en nervös målare försöka laga en lustgasmask? :) bm kom iaf rätt snabbt och skulle då känna hur nära det var (var 3,5cm öppen 10 min innan så hon var lite skeptisk) så hon bad mig klättra upp i sängen. Har ni försökt klättra upp i en säng med krystvärkar? Man ser ut som en skitnödig elefant i gummistövlar som bestiger mount everest. Väl uppe skulle hon känna efter så hon ställde sig lagom fint där nere och då "plopp" gick vattnet i en värk och skvätte ner bm, uska, väggen bakom dem och allt annat inom en femmilsradie ungefär. I nästa värk kom min son. Efteråt fick maken rusa med barnet till neo då han andades lite dåligt och medan de var borta tänkte bm att det var läge att städa upp mig lite. Fick ny lustgas efter mycket tjat medan hon undersökte och när hon sa "vi får nog sy lite" byttes bebislyckan mot totalt antiallt! "snälla, du får inte sy, jag klarar mig fint ändå, jag kan leva med att vara så här slapp... Maken kan också det. Jag passar att vara slapp! Låt mig bliiiii!!!!". Ihopsydd och avtorkad fick jag iaf tillbaka mitt barn och så började ett helt nytt kapitel i vårt liv. Ja, det var väl den korta versionen. Förlåt avsaknaden av radbrytningar, har bara mobil att tillgå.