Roliga förlossningshistorier?
Gode tid vilken rolig tråd 
Jag kan ju bidra med min även om den inte är så kul =)
Den 20/6 -12 (v37+4) ska jag bli ompysslad av två kompisar med sminkning och gravidfotografering. Detta hade skjutits upp i ett par mån pga att den ena tjejen blivit matförgiftad, skurit av en sena i tummen samt haft skola och nu hade hon ringt och sagt; På onsdag ta vi det så det blir av) Vi börjar kl 10 på morgonen och jag blir ordentligt bortskämd. Åker till en närliggande park för fotografering och en av tjejerna säger lite skämtsamt;
Vad gör vi om vattnet går nu då?
Äh! Det är lugnt jag har två v kvar och kommer dessutom att gå över två v så du behöver inte oroa dig, svarar jag.
Vi fotar hela dagen och är klara vid 16.30. Då säger jag ; Så nu har jag fått mina bilder nu kan bebisen få komma när den vill =)
Jag kör o hämtar sambon på jobbet, vi åker och handlar, hemma vid 17.30 o lagar mat, käkar... Sambon frågar om jag är extra hungrig för jag tar om. Ja det är väl kroppens sätt att förbereda sig på antar jag säger jag.
Sätter mig på balkongen o pratar med svärmor som frågar hur jag mår. Bara bra, inga som helst känningar får hon till svar. Jag tar ett kort på min mage o skickar till henne för den är supersned o ser jätte kul ut.
ca 20 min senare,ca 20.15) sätter jag mig upp i soffan för att hämta nåt och då känner och hör jag två knäpp i nedre delen av magen. Jag hade läst om detta innan o visste att det kunde vara vattnet så jag gick ut på toan o kände efter med ett papper. Mycket riktigt så var det blött så jag ropar på sambon och säger helt lugnt; Jag tror att vattnet gick!
Helt lugnt gick jag ut på balkongen o sätter mig o han frågar; ska du inte ringa förlossningen?
Njä, svarar jag... Jag behöver nog gå o bajsa först.
Kommer ut på toa o då har det kommit blod. När jag berättar detta så säger han liiiiite mer desperat;Kan du ringa nu?? (hans andra barn, mitt första)
Jaja, säger jag o ringer in. BM ber mig komma in för ctg men säger att vi nog får åka hem igen.
Ringer till mamma som ska köra oss o förvarnar om att hon får köra in oss. Jag har fortfarande inga som helst värkar o börjar i lugn o ro plocka ihop allt vi ska ha med oss. Sätter mig i bilen o kör upp till mina föräldrar (sambon har inget körkort). När vi kommer dit ca 20.55 står mina föräldrar i hallen o hoppar o undrar vart vi hållt hus! Kl 21.02 kommer första lilla mensvärken. På gatan utanför träffar vi grannarna som undrar när det är dags....Tjaaa, Vattnet gick för en timme sen, säger jag o de bara glor på mig o säger; Men åk då!!
Kl 22 var vi inne och ctg sattes. Värkarna var regelbundna och innan varje värk så märkte jag att det var på väg för då pumpades det ut vatten ;) Men de var inte så kraftiga el långa så de skickade hem oss igen kl 23. Vi har 3 mil hem o jag frågade hur värkarna skulle vara för att jag skulle åka tillbaka? -1 min långa o 3 på 10 min sa bm.
Kanon säger jag o går.
Vi hinner fan i mig inte 2 min från sjukhuset innan värkarna är såna och STARKA! Men ska vi vända? NÄ för envisa jag tycker att det är låååångt kvar. På 20 min hade jag 10 värkar som var 1-2 min långa.
Kommer hem och mamma vägrar släppa oss utan bestämmer att vi ska åka tillbaka. Yttterligare 10 värkar på vägen tillbaka...
När vi kommer in undersöker BM mig och säger; Nu har jag ett väldigt stort privilegie och det är att jag är den första som får känna på ert barn, och det har mycket hår! Och du är 7 cm öppen!
NÄR FAAN HÄNDE DET?? frågar jag
Jaa vi kanske skulle ta o ordinera resor fram o tillbaka till ******* säger hon ;)
00.40 var vi inne på salen.
Jag var helt inställd på smärtlindring så jag ville ha EDA. BM bad mig prova lustgasen först så det gick jag med på. Efter en timme har jag frågat efter EDA 2 ggr säger hon.... Det är för sent!
Du skojar fan med mig?! säger jag
Jag var då 9 cm med bara en liten kant.
Men inte. Så de skruvar upp lustgasen och jag flyter iväg.... Kommer ihåg att jag hörde klockor (bebisens hjärtljud) och att de andra pratade som i en bubbla. Hög som ett hus var jag och blev skitförbannad när slangen till gasen lossnade vi ett par tillfällen.
Så fort sambon försökte säga hur duktig jag var och att jag skulle andas, så slängde jag upp ett finger för att han skulle vara tyst! JAg ville bara ligga i min egen värld med en kall handduk över ögonen och inte höra en massa tjafs ;) Jag var varm som ett as och kunde inte ha rocken på mig och ville ha fönstret öppet. Till förtret för de andra i rummet eftersom måsarna skrek som galningar utanför. Jag hörde inte dem...
Vid ett flertal tillfällen frågade jag hur långt det var kvar men blev irriterad när de svarade att de inte kunde säga någon exakt tid o skrattade. Jag ville inte veta nån jävla tid, jag ville veta hur långt ner bebis var! Men det fick jag ju inte fram. Mest av allt frågade jag om den kommit förbi spinatapparna för jag visste att man kunde kräkas precis när den gör det o det var jag livrädd för. Men det svarade de aldrig på (spydde inte ändå så..).
Kl 03.30 började krystvärkarna, som förövrigt inte gjorde hälften så ont som värkarna, och 03.49 var bebis ute =)
Det tog nästan 5 min innan vi kom på att vi kanske skulle kolla vad det blev. Vi hade fått en liten underbar flicka 
När hon sen skulle sy (4 stygn) så bad jag om all smärtlidring som finns för jag tyckte att jag hade haft tillräckligt ont. Absolut svarade bm. När hon skulle spraya bedövningssprayen sa hon att det här kommer att svida till ordentligt.
Jaha, tänkte jag, jag har precis tryckt ut en unge.... Det är luuuuugnt!
Ligger med min underbart söta lilla flicka på bröstet, bm sprayar o jag skriker rätt ut; SATANS, HELVETES, JÄVLA SKIIIIIIT VAD ONT DET GÖR!!!!!! Det var värre än hela förlossningen...
Stackars tös. Det första hon hör är mamma svära som en idiot ;)
Kanske inte en så rolig berättelse men Som många andra har sagt; Det behöver inte ta lång tid för en förstagångsföderska.
