Roliga förlossningshistorier?

Roligt och roligt, har fortfarande inte riktigt förlåtit min man för detta trots att det är snart fyra år sedan... :)

Hade varit inne på fl 45 minuter hemmifrån för en koll då jag hade mått ganska dåligt men allt var okej. Det började göra lite ont där, var öppen ca 1 cm, så dom erbjöd ett rum på patienthotellet om vi ville men som förstföderska tänkte jag att detta kommer ta tid så vi åker hem igen.

Redan i bilen känner jag att det gör rätt ont och att värkarna kommer ganska tätt men jag vill inte klaga. Väl hemma kryper jag in i duschen och sitter där. Min man sätter sig i soffan för han skall se sista avsnittet av Bachelorette... Han kommer in i badrummet under reklampauserna men tänker att efter som jag inte säger något måste allt vara okej... Att jag hade så ont att jag inte kunde prata tänkte han inte på...

Kravlade mig efter en stund in till sängen där mannen sitter och surfar och lite oengagerat klockar värkar. Jag vill ringa fl men "det är ju onödigt, det är faktiskt fyra minuter mellan värkarna. Det skall ju vara tre..." Jag ringer ändå men dom tycker jag låter pigg och tycker jag kan ta två Alvedon och vänta men jag har ONT och vill ha bedövning så vi åker tillbaks till sjukhuset på världens slingrigaste väg. Jag försöker andas så gott det går och här kommer mannen på

att dom sagt att han skall andas med så han sätter igång och flåsar som bara den. Jag kom helt "ur takt" och får tillslut ur mig SLUT ANDAS FÖR I H-VETE!!!!

Väl framma blir vi i skickade i ett rum

Roligt och roligt, har fortfarande inte riktigt förlåtit min man för detta trots att det är snart fyra år sedan... :)

Hade varit inne på fl 45 minuter hemmifrån för en koll då jag hade mått ganska dåligt men allt var okej. Det började göra lite ont, var öppen ca 1 cm, så dom erbjöd ett rum på patienthotellet om vi ville men som förstföderska tänkte jag att detta kommer ta tid så vi åker hem igen.

Redan i bilen känner jag att det gör rätt ont och att värkarna kommer ganska tätt men jag vill inte klaga. Väl hemma kryper jag in i duschen och sitter där. Min man sätter sig i soffan för han skall se sista avsnittet av Bachelorette... (Inget han vill kännas vid idag :)) Han kommer in i badrummet under reklampauserna men tänker att efter som jag inte säger något måste allt vara okej... Att jag hade så ont att jag inte kunde prata tänkte han inte på...

Kravlade mig efter en stund in till sängen där mannen sitter och surfar och lite oengagerat klockar värkar. Jag vill ringa fl men "det är ju onödigt, det är faktiskt fyra minuter mellan värkarna. Det skall ju vara tre..." Jag ringer ändå men dom tycker jag låter pigg och tycker jag kan ta två Alvedon och vänta men jag har ONT och vill ha bedövning så vi åker tillbaks till sjukhuset på världens slingrigaste väg. Jag försöker andas så gott det går och här kommer mannen på

att dom sagt att han skall andas med så han sätter igång och flåsar som bara den. Jag kom helt "ur takt" och får tillslut ur mig SLUTA ANDAS FÖR I H-VETE!!!!

Väl framma blir vi i skickade i ett rum och efter ett tag kommer en BM och sätta ctg. Jag gormar att jag vill ha bedövning men hon tycker att jag kan kanske få nåt att vila på om jag vill, hon skulle bara undersöka mig först. Då hör jag "öh, du var visst fullt öppen vi får gå in på ett förlossningsrum" ... Efteråt så hon att hon trodde inte jag hade kommit långt alls för jag så tydligen opåverkad ut, men så kändes det inte kan jag säga...

I övrigt tog krystarbetet en stund och det enda jag kunde tänka på var att jag var grymt hungrig men tänkte om jag sa det kommer dom tycka att jag är knäpp...