Roliga förlossningshistorier?

Jag blev igång satt när jag väntade sonen och de tog 3 dygn så man kan säga att jag va rätt trött på de hela när de väl var dags för han att komma ut! Under sista dagen var de nån försäljare som höll på och ringde till makens mobil hela tiden och maken bara klicka han och när de väl var 1h kvar tills sonen väl kom ut fick jag nog på de konstanta ringandet så jag släppte min bäste vän herr lustgas och slet luren ur makens hand och svarade "nu får du för helvete sluta ringa, fattar du inte att jag faktiskt håller på att föda barn här" sen slängde jag luren i golvet så delarna flög! Kan säga att dom ringde inte fler gånger! Den bm jag hade förmiddagen den sista dagen var rätt brysk och jag gilla inte henne alls så jag var så glad när de bytade av och jag fick samma bm som tog emot mig när dom flyttade mig till förlossningen dagen innan! Efter många misslyckade försök att lägga EDA och den bara tog på ena sidan och pumpen krånglade gick min bm ut för att rådfråga läkarna hur dom skulle göra och efter en stund kom den den bm som hade haft mig på morgonen in till mig! Och jag fråga henne "va fan sa jag inte till dig att gå hem?!" Hon skratta gott och sa att jo hon va på väg men hon va ju tvungen att hjälpa mig lite först sen lova hon att gå hem! Hon fixa pumpen så jag fix en Max dos av EDAn och för en liten stund blev jag smärt fri och då var hon helt plötsligt min bästa vän och jag skulle älska henne för alltid och hon fick aldrig lämna mig! Hon tyckte jag va rätt rolig, hon kom och hälsa på mig på bb nån dag efter och sa att jag gjort hennes dag den dagen! Sen när de väl var dags att krysta skulle läkaren sätta in en sugklocka för jag var helt slut vid de laget! Och när han håller på så gör de så jävla ont så jag kläcker ur mig, "fy faaan va jag tycker synd om din fru! Så jävla hårdhänt som du är!" Vilket fick alla att brista ut i gap skratt i rummet!

Fantastisk tråd verkligen! Nu har jag fött, det gick snabbt på bb och det var ju bra men då kände jag bara hur intensivt det var, jag fick ingen paus. Halvroliga saker som jag kommer på var att när jag använde lustgasen vid ett tillfälle fick jag sådana varma känslor för min bm, både hon och den som tog emot oss på morgonen var helt fantastiska för övrigt, jag tänkte att jag måste ju småprata lite med henne. Jag tänkte fråga henne hur länge hon arbetat som barnmorska, om hon gillade sitt jobb och sådant men det kom en sådan kraftig värk innan jag ens tänkt klart, hade enligt bm mycket kraftiga värkar, och nästa värk kom så tätt inpå så när de var över vågade jag inte öppna munnen för att jag var rädd att nästa värk skulle komma mitt i samtalet. Jag bad även min man testa lustgasen för jag ville att han skulle känna effekten, han testade och sa att han kände sig skrattig. Just då kom en värk och jag började själv suga i mig, många gånger tyckte jag inte att de än hjälpte så bra så när min man började fnissa lite blev jag skitförbannad på honom hur fan kunde han skratta när han såg att jag hade ont, sekunden efteråt kom jag på att han också just dragit i sig lustgas och han hade ju ingen smärta att förtränga ! Annars kommer jag ihåg att bm frågade mig om jag ville känna barnets huvud när de var på väg ut och jag röt NEJ!!, jag var så trött och ville bara att hon skulle komma ut. Bm tog det bra och uppmanade mig att fortsätta kämpa. Som ngn här skrev tidigare så blev även jag bara förvånad när lillan kom ut. Även jag trodde att jag skulle gråta en tår men jag var bara förvånad över att få ett barn på bröstet. Nu är hon fyra dagar gammal och jag har aldrig känt mig mer lycklig och harmonisk( vi får se hur länge harmonin håller i)

Jag vet inte om andra tycker det är roligt, men jag hade vad jag trodde var en flytning i vecka 38+2 som jag och sambon åkte in för att kolla. I väntrummet får jag vad jag tror är förvärkar, så jag börjar lyckligt träna på att andas. Sambon tittar lite konstigt på mig och säger efter ett tag "duu... det är väldigt regelbundet du andas..." jag skrattar lite åt honom, herregud vilken nojig förstagångspappa han är, vi ska ju inte ha barn på många veckor! Fortsätter andas och funderar på om jag kanske är i nån latensfas ändå. Vi får lite hjälp, en barnmorska tittar på oss och säger: "Ni är på fel ställe. Kom så visar jag er till förlossningen." Jag tycker alla är urfåniga, jag vet ju att dom kommer skicka hem oss, det har jag läst allt om på familjeliv! Vi träffar barnmorskan som ska ta hand om oss, jag får en värk. Efteråt säger jag lite hurtigt att hon skickar väl hem mig snart. Barnmorskan tittar på mig med ett leende och säger "det tror jag inte". Sambon börjar jaga upp sig, vi har inga saker med oss. Jag himlar lite med ögonen, vi kommer hinna åka hem och packa och fixa, det är ju lugnt! Sen får jag hoppa upp på sängen och bli undersökt för sambon vill veta om han hinner hem och tillbaka innan barnet föds. Tokiga kille, vi bor ju tio minuter från sjukhuset! Sen säger barnmorskan att jag ä fem cm öppen. Jag tittar på henne och frågar "så du menar att vi ska få barn NU?!" Sambon tittar allvarligt på barnmorskan och frågar om han hinner hem. Barnmorskan tittar lika allvarligt och säger att om det tar en halvtimme så hinner han. Jag tycker fortfarande dom är helknäppa, det är ju liksom många många timmar kvar. En och en halv timme senare är min lilla dotter ute. :P (Sambon hann hem och tillbaka)